Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böljemoln - Böljeslagsmärken - Bölsche, Wilhelm - Bömiska bröderna, Brödrauniteten - Bömiska kvartetten - Bömisk-sachsiska Schweiz - Bömlafjorden, Bömmelfjord - Bömlo, Bömmelöy - Bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Böljemoln—Bön
290
Böljemoln, lat. altocu’mulus, se Moln.
Böljeslagsmärken, se Ripple marks.
Bölsche, Wilhelm, tysk författare (1861—
1939). B. påverkades starkt av Ernst Haeckel
och blev en hänförd populärvetenskaplig tolkare
av dennes åskådning (”Das Liebesleben in der
Natur”, 3 bd, 1898—1902; sv. övers., 2 bd,
1906), ”Der singende Baum” (1924). På svenska
föreligga även ”Människans härstamning” (1905)
och ”Skapelsedagarna” (1907).
Bömiska bröderna (lat. Ünitas frätrum, egentl.
”brödernas enhet”), Brödrauniteten,
kyrklig sekt, som framgick ur den husitiska
rörelsen. Sedan taboriterna krossats 1434, funnos
i Böhmen blott två stora kyrkliga
sammanslutningar: katolikerna och utrakvisterna (det
mildare husitpartiet). De många radikalare
elementen samlade sig i små undanskymda kretsar i
städerna; i en sådan krets i Chelcic togs
ledningen av en lekman, Peter C h e 1 c i c k y.
Denne hade utbildat sin uppfattning av kristet
församlingsliv i anslutning till den äldsta kyrkans
former: man skulle leva som de första kristna
i den hedniska staten, lydiga, så långt samvetet
tilläte, men med minsta möjliga beröring med
det världsliga; kärleksverksamhet vore
huvudsaken; ytterst sträng kyroktukt skulle vara
skyddet mot förfall. För denna åskådning vanns en
krets fromma utrakvister i Prag. 1467 företogo
omkr. 60 bröder från skilda delar av Böhmen
och Mähren val av egna präster, vilka, liksom
brödernas förste biskop, invigdes av en
val-densisk biskop. Som ledare framträdde senare
Lukas av Prag (”unitetens” biskop 1517
—28 och dess förnämste organisatör, författare
till brödernas bekännelseskrifter med wyclifitisk
åskådning). Genom en lag av 1508 blev Unitas
fratrum förbjuden och rättslös i Böhmen (ej i
Mähren) under nästan hela sin följande tillvaro.
Trots detta torde under 1500-talet inemot hälften
av Böhmens befolkning ha tillhört uniteten, och i
Mähren var den än talrikare.
För reformationen blevo brödernas
kyrkosånger och högt utbildade skolundervisning av
betydelse. Genom förföljelser 1547 spredos
bröderna till Preussen och Polen. Efter en kort
toleransperiod i Böhmen undertrycktes de efter
1621 fullständigt. Många gingo då i landsflykt,
bl. a. den berömde pedagogen A. Comenius. I
hemlighet fortlevde dock deras traditioner i det
återkatoliserade Böhmen-Mähren; utvandrare
därifrån bildade grundstommen till den förnyade
brödrauniteten i Herrnhut 1727. Efter
revolutionen i Böhmen 1918 ha resterna av husiter och b.
sammansluti t sig till De tjeckiska brödernas
evangeliska kyrka.
Litt.: J. Th. Müller, ”Geschichte der
Böh-mischen Brüder” (3 bd, 1922—31); F. Hrejsa,
”Tjeckoslovakiens nya kyrkoutveckling” (i
Kyr-kohist. Årsskrift, 1923).
Bömiska kvartetten, stråkkvartett, bildad i
början av 1890-talet, bestod först av Karel
Hoff-mann, Josef Suk, Oskar Nedbal och Otto
Berger, vilka samtliga vid nämnda tidpunkt nyss
ut-NF IV — 10
gått från Pragkonservatoriet. Violoncellisten
Berger efterträddes snart av Hans Wihan. Vid
kvartettens konsertbesök i Stockholm 1920 och
1921 utgjordes den av Hoffmann, Suk, Georg
Herold och Ladislaus Zelenka. Den
världsbekanta ensemblen har beundrats för sina virtuosa
och impulsiva tolkningar, särskilt av bömisk
musik (Dvorak, Smetana etc.).
Bömisk-sachsiska Schweiz, se Sachsiska
Schweiz.
Bömlaf jorden, Bömmelfjord, vik på
norska västkusten, mellan ön Bömlo och
fastlandet, yttre delen av Hardangerfjord.
Bömlo, B ö m m e 1 ö y, stor ö på norska
västkusten, 6 mil s. om Bergen; Hordaland fylke;
170 km2, 4,600 inv. Från ön höjer sig
fjället Siggjo (473 m ö. h.), av ålder ett känt
sjömärke för dem, som söderifrån segla till
Bergen.
Bön. I bönen möter religionens centrala
fenomen. Den är till ursprung och väsen e n,
ehuru den sedan framträder i en mångfald
former. — Hos den primitiva människan födes b.
av ett konkret nödläge, som hotar de elementära
livsintressena: hunger och törst, sjukdom,
översvämning o. s. v. men även förföljelse, vanära
och annan social nöd. Denna b. förutsätter
naturmänniskans tro på sitt beroende av högre
makter. Föremålet för b. är i grund och
botten alltid detsamma. Den ger uttryck åt den
elementära längtan efter liv, högre, rikare liv.
Liksom föremålet för b. är även själva
grundförhållandet alltid detsamma. Den fromme
bed-jaren tror sig alltid i b. tala med den
närvarande, personlige guden och stå i levande
förbindelse med honom. Till b:s väsen hör icke
nödvändigt, att man kan omstämma Gud. B:s
under ligger åtminstone icke häri utan i den
hemlighetsfulla beröringen mellan människa och
gudom. -i
Denna till ursprung och väsen ena b. möter
oss i en mångfald former, De primitivas b.
utmärker sig för att i regel åsyfta endast timlig
välfärd. Naturmänniskan är i det hela egoist;
egoistisk blir därför också hennes b. Och
guds-begreppet, som bönen förutsätter, står lågt. Den
primitives gud, är även han, egoist, vars hjärta
kan uppmjukas genom smicker och hot och
framför allt genom offer och löften, så att han
tjänstvilligt uppfyller dén bedjandes önskningar.
Genom besvärjelsebön kan han också därtill tvingas.
Åtskilligt av allt detta, särsk. förbindelsen med
offret och löftet, lever sedan kvar inom de
antika kulturreligionerna, i Israels folkreligion, i
islam och katolicismen. — I de högre
religionerna möta de två stora riktningarna inom
bö-nelivet, det mystiska försänkandet och den
profetiska bönen. Det förra betingas av ett
panteis-tiskt gudsbegrepp. I buddismen blir det ett
ingående i den ljudlösa stillheten och ensamheten.
Den senare riktningen inom bönelivet åter visar
hän på ett teistiskt gudsbegrepp, såsom i den
gammaltestamentliga profetreligionen. Den
kristna b. ansluter sig nu till denna profetiska
utveckling och för den vidare. Den kristnes from-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
