Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bön - Böna, trädgårdsböna - Bönan (fyrplats) - Böndagar - Böne - Bönekvarn - Böneman - Bönematta - Böneutropare, muadhdhin, mueddin, muezzin - Bönfläcksjuka - Bönhas (bönhås) el. fuskare - Bönmalm - Bönnelycke, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Böna—Bönnelycke
292
hetsliv kan sammanfattas i förtröstan på den
himmelske Fadern, frälsningens och försynens
Gud, vars tankar äro högre än
människotankar. B. blir helt enkelt det närmaste uttrycket
för denna personliga gudsförtröstan, till alla
delar bestämd av denna. Däri ligger den kristna
b:s frihet från att stå i egoismens och det
jordiska sinnets tjänst. Men då Fadern i
himmelen tillika är frälsningens och försynens Gud,
så följer därav, att en ”begärbön” även kan
få upptaga allt annat både andligt och
lekamligt gott, under förutsättning endast, att det
alltsammans låter inordna sig under det
gudomliga världsändamålet.
Litt.: Det främsta vetenskapliga verket om b.
är F. Heiler, ”Das Gebet” (5:e uppl. 1923;
sv. förk. uppl. 1922). Bland svenska arbeten
märkas: G. Aulén, ”Den allmänneliga kristna
tron” (1923, 4:e uppl. 1943); V. Hedqvist,
”Bönen” (1926).
Böna, trädgårdsböna, art av
bönsläktet (se d. o.).
Bönan, fyrplats, lotsuppassningsställe vid
yttre delen av inloppet till Gävle. Flera
böck-lingrökerier. Fiskläge och strandbad.
Böndagar, av den världsliga överheten
förordnade ”allmänna, högtidliga tacksägelse-, faste-,
bot- och böndagar”. De tidigaste av världslig
överhet förordnade b. äro knutna till Teodosius
den stores och Karl den stores namn. Den första
evangeliska bot- och böndagen hölls i Strassburg
31 aug. 1532. B. förekomma i de flesta
protestantiska kyrkor. — I Sverige påbjöd Magnus
Ladulås 1280 och 1289 allmän fasta och
bättring för avvändande av farsot. Gustav Vasa
upptog tanken och föreskrev 1544 åtta b. i följd
till avvärjande av oväder och andra
landsolyc-kor, varefter stadgades, att årligen fyra b. efter
varandra skulle hållas. Förnyade föreskrifter
härom lämnades av Erik XIV, Karl IX, Gustav
II Adolf och Kristina. Även stadgandena om
s. k. ”veckoböndagar”, d. v. s. veckogudstjänster,
vilka vid Uppsala möte 1593 fastställdes till
varje fredag och 1607 utsträcktes till två dagar
i veckan, motiverades stundom med krig och
örlog. — Sedan 1676 ha de egentliga b. hos oss
varit fyra om året. Stundom ha utlysts extra b.,
t. ex. 23 aug. 1914 efter i:a världskrigets
utbrott och 26 aug. 1917 med anledning av ”det
stora krigets fortvaro”. B. ha i Sverige under
olika tider firats på olika veckodagar, sedan
1807 dock städse på söndagar. De förordnas
av konungen och pläga infalla i mars (botdagen),
maj (reformationsdagen), juli (missionsdagen)
och oktober (tacksägelsedagen).
”Böndagsplaka-tets” maningsord författas och texterna väljas
numera på konungens anmodan av ärkebiskopen.
— I Danmark firas fjärde fredagen efter påsk
sedan 1686 som allmän ”faste-, bods- og
bede-dag” (”store bededag”); i Norge är sedan 1908
”bots- og bededagen” förlagd till fredagen före
Allhelgonasöndagen. Finland har sedan 1813 4
b., som alla firas på söndagar.
Böne, socken i ö. Västergötland, n. ö. om
Ulricehamn; Redvägs härad, Älvsborgs län;
Tibetansk präst med bönekvarn.
19,94 km2, 253 inv. (1950). Odlad bygd i
Ät-rans dalgång och vid Vinsarpsjöns och
Lön-nerns stränder. 460 har åker. Kyrkan av sten
är uppf. 1836. Dopfunt från uoo-talet. Bildar
med Knätte, Liared, Fivlered och Kölingared ett
pastorat i Skara stift, Redvägs kontrakt; tillhör
storkommunen Redväg.
Bönekvarn, en i den buddistiska kulten i
Tibet
förekommande apparat,
bestående av en
vridbar rulle med en
pappersremsa, som
innehåller en helig
formel. Varje gång
rullen går runt,
anses formeln
upprepad en gång.
Böneman,
person, som hos
flickans fader el.
gif-toman framförde
ett frieri och
förde friarens talan.
B. förekom hos
allmogen ännu
under 1800-talet.
Bönematta, den
matta, på vilken muhammedanen förrättar sin
bön el. rättare gudstjänst.
Böneutropare, muadhdhin, m u e d d i n,
m u e z z i n, den tj änsteman vid en moské, som
har till uppgift att 5 gånger om dagen, i regel
från en minarets balkong, kalla till bön.
Bönfläcksjuka, parasitär växts jukdom på
trädgårdsbönor, orsakas av svamp, Glomerella
lindemuthiana, med konidieformen Colletotrichum
(Gloeosporium) lindemuthianum, och uppträder
som mörkbruna strimmor på blad och stjälkar
som -skarpt framträdande, mörka, djupt
insjunkna fläckar på baljorna; såväl groddplantor som
utvuxna ex. och hos dessa t. o. m. fröna
angripas. Genom att så glest, i öppet och soligt
läge, på allsidigt (särskilt med kali och
superfosfat) gödslad, neutral jord samt framför allt
genom att använda resistenta sorter kan man
förebygga denna sjukdom.
Bönhas (förr även bönhås) el. fuskare,
under skråtiden hantverkare, som utförde arbete
i ett visst yrke utan att tillhöra det fast
organiserade skrået, som hade sig detta yrkes
utövande anförtrott; person som utövar ett yrke
utan att ha erforderligt tillstånd el. nödig
utbildning. — Ordet kommer av ty. Böhnhase (Ity.
Bone el. Bön, vindsrum, och Hase, hare).
Bönmalm (ty. Bohnerz). 1) Benämning på
en rätt allmän, mer el. mindre bönformad
sjö-malmstyp. — 2) Limonitisk järnmalm, bildad som
konkretioner och utfyllnader i genom upplösning
bildade fickor i kalkstenar, t. ex. i Sydtyskland,
Schweiz och Frankrike.
Bönnelycke, Emil, dansk författare (f.
1893). Född i Aarhus, debuterade B. 1917 med
diktsamlingen ”Ild og ungdom” och har sedan
utsänt bok på bok: diktsamlingarna ”Taarer”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
