- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 4. Bruneau - Colón /
333-334

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cajetanus (Gaetano), Thomas (Jacopo de Vio) - Cajophora - Cakes - Cake-walk - Cakile - Çakmak, Fevzi - Cal. - Calababalsam - Calabar - Calabria - Caladium - Calais - Calamagrostis - Calamariae - Calamatta, Luigi - Calame, Alexandre - Calamianes - Calamin, kalamin - Calamintha - Calamiter - Calamites

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333

Cajetanus—Calamites

334

Cajetanus (it. Gaeta’no), Thomas, egentl.
Jacopo de Vi o, skolastisk teolog, en av den
romerska kurians förnämsta förkämpar gentemot
reformationen (1469—1534); bördig från Gaèta.
Han inträdde 1484 i dominikanorden, vars
general han 1508 blev, gjorde sig där känd som
synnerligen framstående teolog — hans
kommentar till Thomas’ ”Summa” räknas till de
förnämsta arbetena av detta slag —, utnämndes
1517 till kardinal och 1519 till biskop i sin
fädernestad. 1518 sändes C. till riksdagen i
Augs-burg. De förhandlingar, som han härvid förde
med Luther, blevo utan resultat, och C.
framträdde från denna tid såsom en reformationens
bittraste och verksammaste motståndare.

Cajo’phora, se Loasaceae.

Cakes [keiks], eng., se Käx.

Cake-walk [kéi’k-<oåk], eng. (eg. ”kakgång”,
tävlingsdans om en kaka), oskön, urspr. indiansk,
sedan av negrerna utbildad dans med guppande
och stampande steg; vann i början av
1900-talet tillfälligt insteg i Amerika och Europa.

Cäkile, se Marviol.

Qakmak [tsjåkmak], Fevzi, turkisk
militär och statsman (1876—1950); brigadgeneral
1915, chef för 2:a kaukasiska armékåren 1916,
generalstabschef 1918, krigsminister 1920.
Mellan de båda världskrigen arbetade C. energiskt
för att reorganisera den turkiska hären. C. var
även politiskt verksam och stod i opposition mot
president Ismet Inönü. 1946 uppställdes han som
presidentkandidat men föll igenom.

Cal., förkortning för lat. calendae, för kalorier
(även cal) och för nordamerikanska staten
Cali-fornia (Kalifornien).

Cala’babalsam, se Calophyllum.

Calabar [kälabä’], stad i britt, kolonien
Nigeria, på ö. stranden av Calabar River, nära Cross
Rivers estuarium; c:a 10,000 inv., varav omkr.
200 européer. Botanisk trädgård och teknisk
skola. Hamnen kan (vid högvatten) anlöpas av
fartyg på intill 6 m djupgående.

Cala’bria, ital. landskap, se Kalabrien.

Calädium, se Aracéer.

Calais [kalä’], stad i n. Frankrike, vid
Kanalen, dep. Pas-de-Calais; 50,000 inv. Staden
skadades i 2:a världskriget, bl. a. förstördes
gamla rådhuset från 1700-talets mitt. I det
egentliga, gamla C. ligger kyrkan Notre-Dame
från 1400-talet; den nyare stadsdelen, det 1885
inkorporerade S:t-Pierre, är säte för industrien,
sågverk och skeppsbyggeri, tyll- och
spetstillverkning. Hamnen har mycket livlig persontrafik
på England över Dover (38 km). Urspr. ett
fiskläge, var C. under den tidigare medeltiden en
befäst handelsstad. Under hundraårskriget intogs
C. efter en lång belägring 1347 av
engelsmännen. C. tillhörde sedan England till 1558, då
Frans av Guise erövrade staden. C. har, med
undantag av åren 1595—98, då det innehades av
spanjorerna, sedan 1558 tillhört Frankrike. C.
var startplats för ty. robotbomber 1944 och
intogs av kanad. trupper sept. s. å.

Calamagro’stis, se Rörsläktet.

Calamäriae, se Halvgräs.

Calama’tta, L u i g i, italiensk kopparstickare
(1802—69). Han var verksam i Paris, Bryssel
och Milano, utförde berömda gravyrer efter
samtida mästare och senare efter italienska
renässansens stormän.

Calame [kalä’m], Alexandre,
schweizisk målare (1810—^64). Han målade i främsta
rummet högfjällslandskap och vann rykte som
”Alpernas konstnärlige upptäckare”. Monogr. av
E. Rambert 1884.

Calamiänes, ögrupp bland v. Filippinerna;
1,748 km2, c:a 17,000 inv., omfattar ett
hundratal öar; störst är Busuanga, 60 km lång. C.
äro bergiga och skogrika. Huvudnäringar äro
boskapsskötsel och fiske; även ris, kakao och
honung produceras. Huvudort: Coron, 11,000 inv.

Calamin, k a 1 a m i n, se Hemimorfit.

Calami’ntha, se Harmynta.

Calamiter, se Calamites.

Calamites, växtsläkte, uppställt för fossila
stammar tillhörande avdelningen Calamariae
inom klassen Equisetales. Den försvenskade formen
calamiter brukas oftast i vidsträcktare
bemärkelse som beteckning för hela gruppen
Calamariae, vilken omfattar nästan alla
paleo-zoiska fräkenväxter. Calamiterna, som nådde sin
största blomstring under stenkoistiden, markera
höjdpunkten av fräkenväxternas utveckling.
Under det att klassen Equisetales nu blott är
representerad av det enda släktet Equisetum med några
få örtartade och oftast småväxta former, visa
den paleozoiska tidens calamiter en stor
mångfald och voro åtminstone i regel rikt förgrenade
träd, som ibland kunde nå en höjd av 20—30 m.

Calamiterna förekomma som fossil i mycket
fragmentariskt tillstånd. De flesta stammar äro
av den typ, som benämnes Calamites i egentlig
mening. De äro oftast bevarade i form av
långsträckta, cylindriska el. plattryckta bildningar,
som äro ledade och ha styckena mellan lederna
(internodierna) försedda med längsgående åsar
och fåror. Dessa stamliknande fossil äro
emellertid ej stammarna själva i förstenat tillstånd
utan blott s. k. stenkärnor, d. v. s. inre
utfyll-ningar av stammens centrala hålighet. Stammen
hade en tjock märg, som dock redan hos den
levande växten var ihålig och vid omvandlingen
till fossil helt förstördes. Omkring märgen låg,
som hos Equisetum, en ring av kärlsträngar,
skilda av märgstrålar. Stenkärnorna ha
uppkommit genom att vedcylinderns inre utfyllts av sand,
lera el. dyl., som sedan hårdnat; deras fåror äro
avtryck av de inåt framskjutande vedknippena,
åsarna av de mjukare märgstrålarna. Den
ihåliga märgen var vid lederna avbruten av s. k.
diafragmor av motståndskraftigare vävnad, vilka
givit upphov till de insnörda lederna på
stenkärnan.

Man känner emellertid även verkligt
förstenade exemplar, som visa stammens anatomiska
byggnad. Denna överensstämmer i huvudsak med
Equisetums. Den viktigaste skillnaden är, att
kärlsträngarna hade ett kambium, som utbildade
sekundär ved och bast. Tack vare detta
förhållande kunde stammarna nå en betydande tjocklek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffd/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free