Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Camus, Albert - Camus, Armand Gaston - Canada, Kanada - Areal och utsträckning - Naturområden, kustlinje, hydrografi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Camus—Canada
380
”Främlingen”, 1946),
där han ger en
inträngande studie i den
relationsfattige
individens psykologi. Hösten
1942 begav han sig till
Paris, där han blev
medarb. i och snart
huvudred, för den
illegala tidn. Combat.
1947 lämnade C.
re-daktörskapet. Utom
de ovan nämnda
verken har C. utg.
essä-saml. ”Le mythe de
Sisyphe” (1942; sv. övers. 1947), en uppl. av S.
Chamforts ”Maximes et anecdotes” med inledn.
(1945), ”Lettres å un ami allemand” (s.å.) och
romanen ”La peste” (1947), C:s förnämsta verk.
C., som betraktas som företrädare för
existentialismen, har på senare tid uppträtt kritiskt mot
marxismen och efterlyst en ny individualism.
Camus [kamy’], Armand Gaston, fransk
politiker (1740—1804). Han var före
revolutionen prästerskapets generaladvokat vid
parlamentet och blev 1789 led. av nationalförsamlingen.
C. medverkade väsentligt vid tillkomsten av den
nya kyrkoförfattningen. Han invaldes i de 500 :s
råd och var en av de få bemärkta män, som
1802 sökte hindra införandet av
livstidskonsu-latet.
Ca’nada, Kanada [eng. utt. kä’nado]
omfattar det politiska området The Dominion of
Canada, stat inom Brittiska samväldet; inkl.
Newfoundland, som 1949 blev kanadensisk
provins, 9,954,000 km2, 13,5 mill. inv. (off.
uppskattning 1949). Huvudstad: Ottawa. — Se karta
vid Nordamerika.
Areal och utsträckning. C. sträcker sig över
n. hälften av Nordamerikas fastland och de
arktiska öarna n. därom med undantag av Alaska
i n. v. Före 1949 räknades kuststräckan och ett
stort inland på Labradorhalvön till
Newfoundland. Gränsen mot U.S.A. i s. löper från Stilla
havet genom Juan de Fucasundet s. om
Vancou-verön och följer på fastlandet parallellen 49 0
n. br. till Lake of the Woods (950 v. Igd),
därefter till övre sjön, genom denna, Huron-,
Erie- och Ontariosjöarna, S:t. Lawrencef loden
till s. v. om Montreal och går därifrån rakt
österut efter parallellen 450 n. br. Gränsen går
vidare åt n. till S:t John River, följer den
ett stycke, antager därefter s. riktning och
träffar Atlanten vid inloppet till Fundy Bay. N.
om fastlandet ligga de arktiska öarna, en
väldig arkipelag på 1,5 mill. km2.
Den sydligaste punkten i C. är Middle Island
i Eriesjön (410 41’ n. br.), den nordligaste på
fastlandet är Kap Murchison på Boothiahalvön
710 54’ n. br., men på arktiska öarna når
Ellesmerelandet med Kap Columbia 83° 5’. C.
är ung. lika stort som Europa.
Naturområden, kustlinje, hydrografi. C. kan
indelas i fem naturgeografiska områden, som vart
för sig ha sin fortsättning inom U.S.A. Om
Newfoundlands naturbeskaffenhet, se Newfoundland.
1) Appalachiska området närmast
Atlanten, ett bergigt område, som övervägande
består av paleozoiska bergarter och i
Gaspé-halvön når 1,325 m höjd. Odlingen är begränsad
till kuststräckorna och flodernas smala
dalgångar. — 2) S:t Lawrencelå g landet och
Ontariohalvön utgöra utlöpare av de inre
slätterna och vila på sedimentära yngre bergarter
(i S :t Lawrenceflodens dalgång från silurisk,
på Ontariohalvön även från devonisk tid).
Jordmånen är ishavslagringar i n. men på
Ontariohalvön till större delen morän. Området är C:s
rikaste bygd, fr. o. m. Montreal norrut den
fransk-kanadensiska befolkningens centrum. —
3) Laurentiska urbergsområdet
(Kanadensiska skölden), ett väldigt sjö- och
moss-rikt slätt- och platåområde runt Hudson Bay,
en motsvarighet till Fennoskandia. Berggrunden
är vanl. urberg, jordmånen till större delen
morän. Platån når i regel en högsta höjd av
300—600 m. Endast nära Labradorkusten finns
fjällterräng (1,800 m ö. h.). Odlingsbygderna i
detta vildland, som omfattar över hälften av
C., äro bundna dels till issjöområden och dels
till förkastningsbäcken, i vilka yngre bergarter
bevarats. Området omfattar också de arktiska
öarna i n. (1,5 mill. km2, därav Baffins land
c:a 522,000). — 4) De inre slätterna
från Laurentiska urbergsområdet i ö. till
Klippiga bergen i v. Ytan sänker sig från v. till
ö. (Calgary 1,048 m ö. h., Winnipeg 235 m
ö. h.) och från s. till n., där slätterna i en smal
flik nå Polarbassängen efter Mackenziefloden.
Jordmånen är en ofta fruktbar morän. I s., där
prärier härskat, ligger det nuv. C:s stora
nybyggarland. — 5) Kordillerernas
område, ett av parallella bergskedjor och
mellanliggande bäcken och dalar uppbyggt bergland.
Det når i den ö. randkedjan, Klippiga bergen,
3,954 m (Mount Robson), i kustkedjan i v. på
gränsen till Alaska 6,050 m (Mount Logan, C:s
högsta berg). — Kustlinjen i ö. och v. är rikt
utbildad (delvis fjordkust) och hamnrik.
Däremot är den stora arktiska övärlden i n. med
sina nästan ständigt frusna sund ett
kulturfient-ligt och folktomt område, endast besökt av
kringströvande eskimåer.
40% av C:s yta avvattnas till Hudson Bay,
35 °/o till Nordpolarbassängen och Davis sund,
blott 10% till Stilla havet och 15% till
Atlantiska oceanen. Floderna på urbergsplatån äro
rika på forsar och sjöar; vattendelarna äro
låga. Längsta floden är Mackenziefloden (4,045
km lång), den viktigaste S:t Lawrencefloden.
Sjöarna beräknas till 4% av arealen; särskilt
urbergsområdet är sjörikt. Utom de stora
Kanadensiska sjöarna i s. ligga på gränsen mellan
urbergsplatån och de inre slätterna bl. a.
Winni-pegsjön (24,340 km2), Athabaskasjön (7,150 km2),
Stora Slavsjön (28,900 km2) och Stora Björnsjön
(30.200 km2)..
Klimat. I förhållande till breddgraden är C.
ej ett klimatiskt gynnat land. Landet ligger
öp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
