Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caravaggio, Michelangelo Merisi da - Caravaggio, Polidori da (Polidori Caldara) - Caravelas - Carbo (kol) - Carbo, ätt - Carbolineum - Carbometer - Carbonado - Carbonari - Carbondale - Carborundum - Carbrotryck - Carcagente - Carcassonne - Carcer - Carcharias - Carcharodon - Carchi - Carcinogen - Carcinoma - Carcinus - Carco, Francis (François Marie Alexandre Carcopino-Tusoli)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Caravaggio—Carco
426
samt djup och allvarlig karakteristik; hans
no-vellistiskt hållna, med äkta italiensk
monumentalitet komponerade genremålningar visa samma
psykologiska skarpblick; hans allegoriska och
religiösa motiv ha en motsvarande dramatisk
kraft både i personskildring och aktion. Dessa
egenskaper tillsammans med den patetiska
stäm-ningsstyrkan föregripa något av det väsentliga
hos 1600-talets största nederländska konstnärer.
C. hade inga egentliga lärjungar men utövade
likväl ett mycket vidsträckt inflytande inom och
utom Italien, särsk. i de neapolitanska och
sicilianska lokalskolorna. Monografier av F. Witting
(1916), G. Rouchès (1920), L. Venturi (1921), M.
Marangoni (1922) och E. Benkard (1928).
Caravaggio [-vaM^å], P o 1 i d o r i da,
egentl. P. C a 1 d a r a, kallad C. efter sin
hemort, italiensk målare (1495—1543) Han arbetade
som underordnad medhjälpare vid utförandet av
Rafaels fresker i Vatikanen 1514—21; målade
sedan på egen hand dekorativa fasadmålningar,
som skaffade honom stort anseende, och gjorde
sig även känd som landskapsmålare. 1528
flyttade han från Rom till Neapel. Hans
verksamhet där är föga känd; enstaka dekorativa
fasadmålningar tillskrivas honom, och några få
målningar med bibliska motiv äro bevarade. De
senare visa en entonig kolorit och ett inslag av
realistisk uppfattning.
Caravelas [karavädaj], hamnstad i s. delen
av staten Bahia, Brasilien; 15,000 inv. Ändpunkt
för järnväg till det inre. Flygstation. C. var
förr en viktig valfångststation.
Ca’rbo, lat., kol.
Ca’rbo, familjenamn för en gren av ätten
Papirius (se d. o.) i Rom.
Carbolinéum, se Karbolineum.
Carbomèter, en av bergsingenjör C. J. G.
Malmberg uppfunnen, för snabb bestämning av
kolhalten i stål avsedd apparat, vars
verkningssätt grundar sig på sambandet mellan stålets
kol-halt och dess magnetiska egenskaper.
Carbonädo, se Karbonado.
Carbona’ri (it., kolare), medlemmar av ett
hemligt politiskt sällskap, vilket omkr. 1810
grundades i konungariket Neapel, senare
utbreddes över hela Italien och fick efterbildningar i
andra länder, särsk. i Frankrike. C. kämpade
urspr. mot fransmännens herravälde i Italien,
sedan mot österrikarna och inhemska reaktionära
regeringar samt för Italiens enhet. De hade först
sitt tillhåll i Abruzzernas och Kalabriens
bergstrakter och lånade från det i dessa trakter
bedrivna kolaryrket och från den kristna religionen
olika uttryck, som i sin nya betydelse endast
förstodos av de invigda. En carbonariloge
kallades sålunda ”baracca” (hydda). Sällskapet
spelade särsk. vid revolutionen i Neapel 1820 en
stor roll men förföljdes sedan av myndigheterna
och uppgick så småningom i Mazzinis mera
livskraftiga organisation ”Det unga Italien”.
Efter c:s förebild grundades omkr. 1820 ett
omsorgsfullare organiserat franskt sällskap, ”La
charbonnerie franqaise”. Detta hade stor andel
i upprorsförsöken 1821—22 och beredde marken
för julirevolutionen. — Litt.: R. M. Johnston,
”Napoleonic empire in Southern Italy” (2 dir,
1904); J. H. Lepper, ”Famous secret societies”
(1932).
Carbondale [ka’bandéi], stad i n.
Pennsylvania, U.S.A., 20 km n. ö. om Scranton; 16,000
inv. Antracitgruvor. Järnvägsknut.
Carboru’ndum, se Karborundum.
Carbrotryck, fotografisk kopieringsmetod, se
Karbrotryck.
Carcagente [-^:ä’n-], stad i ö. Spanien, 40 km
s. om Valencia, på en bördig slätt, bevattnad av
kanaler från Jücar; 18,000 inv. Siden- och
linnefabriker.
Carcassonne [-så’n], huvudstad i dep. Aude
i s. Frankrike, vid floden Aude och Canal du
Midi; 38,000 inv. Huvuddelen på vänstra
flodsidan, anlagd på 1200-talet, på högra sidan
förstäder, däribland på en kulle det gamla C., La
Cité, en imposant fästningsstad med murar, torn,
slott och katedral, uppförda på 1000—1300-talet;
befästningarna restaur. av Violet-le-Due från
1849. Detta äldre C. har romerska
murlämningar, gjordes av västgöterna till en stark
gränsfästning och blev under medeltiden huvudstad
för vicomterna av Trencavel. 1247 tillföll C.
franska kronan. C. har museum med tavelgalleri
samt en väldig friluftsteater. Biskopssäte;
vinodling och livlig handel med vin, frukt och
spannmål. Bild se nästa sida.
Ca’rcer, lat., fängelse, särsk. vid univ. i äldre
tider.
Carchärias, se Hajar.
Carchärodon, se Hajar.
Carchi [ka’rtji], nordligaste provinsen i
Ecuador; 3,872 km2, 81,000 inv. Huvudstad Tulcån.
Carcinogén, med., om substans, som äger
förmåga att under vissa betingelser framkalla kräfta.
Carcinöma, se Kräftsjukdomar.
Ca’rcinus, se Krabbor.
Carco [-kå’], Francis, pseud. för
Fran-9 o i s Marie Alexandre
Carcopino-T u s o 1 i, fransk författare (f. 1886). C.
föddes i Nya Kaledonien men fick sin uppfostran
i fransk landsort. Senare kom han till Paris, där
han skötte en kommunal syssla men främst
ägnade sig åt studiet av den undre världen. Han
debuterade 1912 med versboken ”La bohème et
mon cæur” (slutgiltig uppl. 1939) och utgav
1914 sin första roman
”Jésus-la-Caille”. Han
deltog i 1 :a
världskriget som flygare men
har sedan ägnat sig åt
litteraturen. I en lång
rad romaner och
noveller, kännetecknade
av uttrycksfullt
koncentrerad framställning, har C. gett
bilder ur livet bland de
förkomna människorna
i den franska
huvudstaden, apacher och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
