Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlberg, Gösta - Carlberg, Hugo - Carlberg, 1. Johan - Carlberg, 2. Johan Eberhard - Carlberg, 3. Bengt Wilhelm - Carlberg, 4. Carl Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Carlberg
438
(1938), ”Frihet för de fångna” (1939), en
sam-tidsmoralitet, och ”Heliga tre konungar” (1940).
I ”Hotell Zions nya gäst” (1941) ger C. inblick
i judiska politiska flyktingars liv i det moderna
Palestina, och i ”En riktig människa” (s. å.)
tecknar han människoöden i en svensk småstads
lägsta socialskikt. ”Simons kvinna” (1944), vars
huvudpersoner äro hämtade ur NT, handlar om
kärlekens omskapande kraft, under det att
”Bröllop i Gallim” (1945) har motiv från GT. ”Byn
som försvann” (2 bd, s. å.) är en brett lagd
krönika från franska revolutionens tid. ”Botulf
bonde” (1948) hämtar ämnet från 1200-talets
Sverige. C. har också framträtt som lyriker
(”Kämpande idyll”, 1938, ”Vakande ro”, 1944,
”Välsignelsens gissel”, 1948).
Carlberg, Carl David Hugo, målare (1880—
1943). C. var till börden smålänning. Han fick
sin utbildning vid Tekniska skolan i Stockholm,
vidare hos prof. Aug. Malmström, som
intresserade honom för akvarellmålning, samt vid
Konst-akad. 1900—05. Som akademistipendiat vistades
C. utomlands 1905—07 och fick i Paris
norrmannen Christian Krohg till lärare. Efter
hemkomsten utvecklade han i Småland, först i Emådalen
vid Målilla, sin typiska motivkrets —
vinterlandskap med timmerkörare o. dyl. staffage
samt vårstämningar med lyriskt tecknade björkar.
1911 kom han till Vrigstad på småländska
höglandet, där han stannade med få avbrott under 15
års tid. En förändring i C:s naturalistiska
inställning började märkas efter hans överflyttning 1926
till Skåne, särsk. sedan han under
sommarvistelser på Bornholm fått kontakt med danska målare.
Han moderniserade nu sitt måleri, som blev
bredare, tonigare och mera fantasibetonat. Under
sina sista år stod C. i stark utveckling, målande
t. ex. vigselns och barndopets bondska stelhet,
väckelsemötets ruelse, sjukdomen och nöden,
mörkret i de små stugorna och den blå
vinterskymningen över bygatan — men också färgrika,
ljusa sommarmotiv, särsk. i tempera.
Carlberg. 1) Johan C., biskop (1638—1701).
Han studerade i Uppsala och vid flera utländska
univ., blev fil. mag. i Leipzig 1665 och teol. dr i
Giessen 1667. Han blev 1679 domprost i Göteborg
och 1689 biskop i Göteborgs stift. C. omtalas som
en kraftfull biskop och god predikant.
2) Johan Eberhard C., den föreg:s son,
ingenjör och arkitekt (1683—1773). Han ingick
vid Fortifikationen men tog avsked som kapten
1721. Sedan han 1717 blivit stadsingenjör i
Göteborg, uppgjorde han där planer till de nya
stadsdelarna och ledde reglerings-, om- och
nybyggnadsarbeten. Från 1727 till sin död var han
stadsarkitekt i Stockholm. — C. var en nitisk och
verksam natur och ingrep försökslysten och outtröttlig
i de flesta större byggen, som företogos el.
planerades i huvudstaden. Bland hans arkitektoniska
arbeten märkas främst restaureringen av
Storkyrkan samt ombyggnaden av S. stadshuset och
Bondeska palatset, vilket inreddes till rådhus.
Som lärare verkade C. genom den
utbildnings-skola han omkr. 1731 igångsatte. Denna blev
den enda byggnadsskola, som fanns i Stockholm,
Hugo Carlberg: Tidig vår, 1933. Privat ägo.
innan Konstakademiens arkitekturskola började
sin verksamhet 1781. Se R. Josephson,
”Stads-byggnadskonst i Stockholm intill år 1800” (1918),
och O. Siren, ”Gamla Stockholmshus” (1912—13).
3) Bengt Wilhelm C., den föreg :s bror,
stadsingenjör och arkitekt (1696—1778). Han
blev konduktör vid fortifikationen 1713, deltog i
kriget i Norge 1718 och flyttade 1720 till
Göteborg, där han 1727 blev stadsingenjör efter sin
äldre broder. C. var ytterst verksam som vårdare
och förbättrare av fästningarna i västra Sverige.
Inom Göteborg utförde han en mängd
bygg-nadsuppdrag, utarbetade tomtkartor, fullbordade
domkyrkan, som sedan brann ned 1802, och
uppgjorde bl. a. ritningar till Ostindiska kompaniets
magasinshus 1748 ff. (de ändrades betydligt av
Hårleman, vars ritningar följdes vid bygget).
^737 uppgjorde han ritningar till arsenal i
Jönköping. — C. var en av de officerare, som
be-funno sig vid Karl XII :s sida i löpgraven
framför Fredrikshald 30 nov. 1718. Om
konungens död samt händelserna omedelbart förut och
efter har han författat en redogörelse (tr. i
”Karolinska förbundets årsbok” 1920), den
kanske viktigaste källan om Karl XII :s död.
4) Carl Wilhelm C., den föreg :s son,
arkitekt (1746—1814). Han ingick 1764 i
fortifikationen, där han blev kapten 1782. Han blev
1775 faderns efterträdare som stadsarkitekt och
stadsingenjör i Göteborg. 1777—82 vistades han
utomlands, men därefter var hans verksamhet
oavbrutet knuten vid Göteborg. Den blev högst
mångsidig och ingripande, sträckte sig över
stads-planearbeten, tomtreglering, broar och kaj anlägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
