Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carpeaux, Jean Baptiste - Carpe diem - Carpelan, ätt - Carpelan, 1. Wilhelm - Carpelan, 2. Wilhelm Maximilian - Carpelan, 3. Tor Harald - Carpentariaviken - Carpenter, John Alden - Carpenter, 1. Mary - Carpenter, 2. William Benjamin - Carpentras - Carpet-baggers - Carpi - Carpini, Giovanni di Piano (Johannes de Plano) - Carpinus - Carpocapsa - Carpodacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469 Carpe diem—Carpodacus 470
personligt temperament, lidelsefull intensitet och
sjudande skaparlust. C. är en av den moderna
skulpturens banbrytandé mästare, på samma gång
som han är en fullgod representant för franskt
lynne. Även som porträttskulptör har han
uppskattats som vägbrytare. •— Litt.: Monogr. av
E. Riotor (1905) samt av L. Clément-Carpeaux
(1934—35)- .
Ca’rpe diem, lat., ”plocka dagen!”, d. v. s.
njut det innevarande ögonblicket!, citat från ett
ode av Horatius (I: 11).
Ca’rpelan, svensk-finländsk adlig ätt, på
mödernet härstammande från den gamla finska
fräl-sesläkten Karpelain. Ätten introducerades i
Sverige 1625 med assessorn i Åbo hovrätt Lars C.
(1566—1648), stamfar för flera ättegrenar. Hans
sonsons son, C.i), upphöjdes 1771 jämte en
brorson i friherrligt stånd. Den adliga ätten
utdog 1892.
1) Wilhelm C., friherre, krigare (1700—
88). Han utnämndes 1747 till överste vid
Österbottens regemente. 1757 transporterades han till
Västerbottens regemente, deltog med utmärkelse
i pommerska kriget, blev generalmajor 1758 och
chef för krigskommissariatet 1759. Efter freden
blev han 1763 generallöjtnant och befälhavare
i Stralsund. Han berömmes för tapperhet,
trofasthet, flärdfrihet och oegennytta.
2) Wilhelm Maximilian C., den
föreg:s brorson, militär och gravör (1787—1830).
Han deltog med utmärkelse i 1808—09 års krig.
1826 blev han chef för graveringskontoret. I
denna befattning inlade han stor förtjänst om
Sveriges topografi. C. graverade i
akvatintama-ner. Utom flera kartor utgav han
”Profteckning-ar för kartritning” (1925) och ”Voyage
pittores-que aux alpes norvégiennes” (1821—23), varjämte
han graverade åtskilliga blad i Thersners ”Fordna
och närvarande Sverige”.
3) Tor Harald C., friherre, genealog (f.
1867), sekr. vid Helsingfors univ. 1902—35,
rid-darhusgenealog sedan 1923; fil. hedersdr 1936.
C. har utg. bl. a. den högt skattade ”Finsk
biografisk handbok” (2 bd, 1895—1905),
”Helsingfors univ. Lärare och tjänstemän från år 1828”
(1920—25) och ”Ättartavlor för de på
Finlands riddarhus inskrivna, efter 1809 adlade,
naturaliserade el. adopterade ätterna” (1937—42).
Carpentariaviken [käpantä’aria-], stor
havsvik på n. sidan av Australkontinenten, 780 km
lång i n.—s. och 675 km bred, begränsas i ö.
av Yorkhalvön, i v. av Arnhems land. I allm.
mycket grund, har den i ö. och s. flacka
stränder, i v. mera bergiga och sönderskurna med
vikar och öar. Många floder utmynna i C.,
såsom Gilbert, Flinders och Roper.
Carpenter [kä’pinta], John Alden,
amerikansk tonsättare (f. 1876), utövar också
storindustriell verksamhet i Chicago. C. studerade
komposition för bl. a. Elgar. Han gjorde sig
internationellt känd genom den humoristiska
orkestersviten ”Adventures in a perambulator”. I
pantomimen ”Krazy Kat” och i baletten
”Sky-scrapers” har C. sökt utnyttja jazzmusiken. Han
har även komponerat ”Patterns” för piano och
orkester, kammarmusik, pianostycken,
sångcyklerna ”Gitanjali” (R. Tagore) och ”Watercolors”
(efter kinesiska texter) m. m. samt arrangerat
negersånger.
Carpenter [kä’pinta]. 1) Mary C., engelsk
filantrop (1807—77). Hon ägnade sig alltifrån
sin tidigaste ungdom åt kärleksverksamhet för
fattiga barn. 1846 öppnades i Bristol en första
”trasskola för utarmade barn”, sedan följde
för-bättringsanstalter för minderåriga förbrytare
(1852 och 1854), skyddshem för gossar och
flickor o. s. v. Hon och hennes anhängare
lyckades även förmå parlamentet att antaga flera
lagar, som betryggade hennes anstalters tillvaro
och lämnade fattiga och vilseförda barn skydd.
För att förbättra de hinduiska kvinnornas
ställning företog hon fyra resor till Indien och
lyckades där genomdriva många av sina
önskemål. Jämsides med sin praktiska verksamhet
utövade hon ett flitigt författarskap i
filantropiska och religiösa ämnen, bl. a. ”Juvenile
de-linquents” (1853). Biogr. av Rosalie Olivecrona
(1877).
2) William Benjamin C., den föreg :s
bror, naturforskare (1813—85), prof, i fysiologi
vid Royal Institution i London 1845. Senare
ägnade han sig åt studiet av de fysikaliska och
biologiska förhållandena på större djup i havet,
ledde jämte W. Thomson 1868
”Lightning”-ex-peditionen och hade stor andel i tillkomsten av
den berömda ”Challenger”-expeditionen (1872—
76).
Carpentras [karpätra’], stad i s. Frankrike,
dep. Vaucluse, 22 km n. ö. om Avignon; 14,000
inv. Romerska fornlämningar. Katedral från
1405. C. är antikens Carpentoracte.
Carpet-baggers fkä’pit-bägaz], ett öknamn,
som efter inbördeskriget 1861—65 nyttjades i
sydstaterna på de politiska äventyrare, som
kom-mo norrifrån och på sina partipolitiska utsikter
till ämbetsmannauppdrag sökte under kort tids
vistelse där göra sig en förmögenhet. De
an-sågos vid sin ditkomst icke äga mera, än vad
de kunde för med sig i sin nattsäck (eng.
carpet-bag; därav namnet).
Ca’rpi, stad i n. Italien, 15 km n. om Modena;
14,000 inv. Biskopssäte. Stråhattstillverkning.
Carpi’ni, Giovanni di Piano, lat.
Johannes de Plano C., italiensk orientfarare
(omkr. 1200—1252). Efter mongolernas infall i
Europa i början av 1240-talet sändes han 1245
av påven Innocentius IV på en beskickning till
mongoliska furstar. C. reste över Kiev till kan
Batu vid Volga, som sände honom vidare till
storkanen i Karakorum. Av denne fick han ett
brev till påven och återkom i juni 1247 till
Kiev från den mödosamma resan, den första av
detta slag någon europé företagit. Han
utnämndes kort efter hemkomsten till ärkebiskop i
Antivari. Om resan skrev C. ”Liber tartarorum”
el. ”Historia mongolorum”, utg. i Hakluyt
Society’s publikationer (1913 och 1929).
Carpinus, se Avenbok.
Carpoca’psa, se Äpplevecklaren.
Carpo’dacus, se Rosenfink.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
