Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Castrén, släkt - Castrén, 1. Mattias Alexander - Castrén, 2. Jonas - Castrén, 3. Robert - Castrén, 4. Kaarlo - Castrén, 5. Zachris - Castrén, 6. Jalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Castrén
508
el. handlande. Ättling i fjärde led till O.
Cast-renius var C.i).
i) Mattias Alexander C.,
språkforskare (1813—52). Född i Tervola i n. Österbotten,
där fadern då var kaplan, fick C. redan från
barndomen vänja sig vid umbäranden av olika
slag. 1830 kom han som student till Helsingfors.
Vid denna tid vaknade även i Finland ett
livligt intresse för språkvetenskap, särskilt för
finska språket och folkpoesien; Lönnrots edition
av ”Kalevala” (1835)
gjorde även på C.
ett mäktigt intryck.
Efter två
forskningsresor till Lappland
och Karelen blev han
1840 docent i finska
och fornnordiska språk
vid Helsingfors univ.
1841—42 företog
C. en resa till finska
och ryska lappmarken
och erhöll därunder
en inbjudan att för
ryska
vetenskapsakademien företaga
språk
vetenskapliga och etnografiska undersökningar
bland sibiriska stammar. 1842—43 studerade han
på nordligaste Rysslands tundror under mycket
svåra naturförhållanden samojediskan, senare
även syrjäniskan. I nov. 1843 kom C. till
Ob-dorsk i Sibirien men måste på grund av svår
lungtuberkulos i början av följ, år återvända
hem. Han blev 1844 fil. dr med avh. ”De
no-minum declinatione in lingua syrjæna”.
Förbättrad till hälsan, begav sig C. 1845 ut
på sin fjärde och längsta resa. Därunder
besökte han först Kazan, där han fullbordade sin
”Elementa grammatices tscheremissæ”. Från
Kazan for han till Sibirien, studerade trots stora
svårigheter ostjakerna vid Ob-Irtysj, olika
samo-j edstammar, Jenisej-ostjaker, kotter, tunguser,
olika tatariska och mongoliska stammar,
mestadels folk, som före honom voro nästan obekanta.
Under denna resa kom han ända till Nertjinsk
ö. om Bajkalsjön och insamlade ett oerhört rikt
språkligt och etnografiskt material. Efter sin
återkomst i febr. 1849 utnämndes C. av ryska
vet.-akad. till e. o. adjunkt med tillåtelse att bo
i Helsingfors och blev 1851 den förste
innehavaren av en professur i finska språket och
litteraturen där. De oerhörda strapatserna under den
sista resan och det forcerade arbetet efter
hemkomsten hade emellertid brutit C:s krafter, och
redan 7 maj 1852 avled han. — Större delen
av C:s alstring finnes samlad i ”M. A. C:s
nor-dische Reisen und Forschungen, herausgegeben
von A. Schiefner” (12 bd, 1853—62). Däri ingå
också C:s reseskildringar och
populärvetenskapliga skrifter, som därjämte utgivits på svenska
under titeln ”Nordiska resor och forskningar”
(6 bd, 1852—70, med levnadsteckning av J. V.
Snellman). — Vid sidan av J. Budenz kan C.
betraktas som den finsk-ugriska
språkvetenskapens grundläggare. Även på etnologiens område
har han efterlämnat varaktiga spår. — Litt.: B.
Estlander, ”M. A. C.” (1928).
2) Jonas C., den föregrs kusins son, jurist
och politiker (1850—1922). Han tog livligt del
i studentpolitiken och var medlem av
bondeståndet vid lantdagarna 1885, 1888, 1891 och 1894. C.
var en av ledarna för det ungfinska partiet.
Genom intriger lyckades gammal fennomanerna
hindra hans återval. Han öppnade sedermera en
omfattande advokatrörelse. Som en av de ivrigaste
motståndarna till förryskningssträvandena deltog
C. i den stora deputationen till Petersburg 1899
och blev 1903 en av de första, som
landsförvisa-des. C. uppehöll sig därefter de närmaste åren
i Stockholm. Han återvände 1905 utan tillstånd
till Finland, deltog i organisationsarbetet för
storstrejken samt invaldes ånyo i lantdagens
bondestånd. Åren 1907—18 tillhörde C.
enkammarlant-dagen. Sedan 1914 uppehöll sig C. mestadels i
Sverige, där han deltog i finska jägarrörelsens
organisering. Han erhöll av Vasaregeringen vid
frihetskrigets utbrott 1918 i uppdrag att anhålla
om svensk intervention.
3) Robert C., son till C.i), skriftställare
(1851—83). Han ägnade sig tidigt åt publicistisk
verksamhet och tog 1876 del i grundläggningen
av Finsk Tidskrift. Han utgav 1879 ”Finska
deputationen 1808—1809” samt 1882 ”Skildringar
ur Finlands nyare historia”. 1882 övertog C.
redaktörskapet för Helsingfors Dagblad. C. var
medlem av borgarståndet vid 1882 års lantdag
och tillhörde där den liberala meningsriktningen.
4) Kaarlo C., sysslings sonson till C.i),
bankman och politiker (1860—1938). Advokat
sedan 1888 blev C. senator och bitr, chef för
civilexpeditionen 1906, var dess chef 1908—09,
medl. av direktionen för Nationalaktiebanken
(Kansallisosakepankki) 1898—1904, 1916—18 och
1919—22, styrelsemedl. och medintressent i en
mängd statliga och privata företag av ekonomisk
karaktär. C., som under ofärdsåren var en av
det passiva motståndets och de konstitutionellas
främsta män, deltog som led. av borgarståndet
i lantdagarna 1894 och 1905—06. I L. Ingmans
samlingsministär nov. 1918—april 1919 var C.
finansminister och bildade april 1919 en ny
koalitionsregering. Sedan den nya regeringsformen
antagits och president valts, avgick ministären i
aug. 1919. Under slutet av sin levnad ägnade
sig C. åt forskningar rörande Lars Levi
Laesta-dius’ liv och verksamhet.
5) Zachris C., brorson till C.i), filosof och
socialpolitiker (1868—1938), doc. i praktisk
filosofi vid Helsingfors univ. 1903—32, prof:s namn
1928. C. var under flera årtionden mångsidigt
verksam som en av det fria folkbildningsarbetets
ledande personligheter i Finland, och särsk. hans
insats som rektor för Helsingfors finska
arbétar-inst. 1914—38 och lärare vid socialhögsk. i
Helsingfors sedan dennas grundläggning 1929 var
av banbrytande art. Hans filosofiska
huvudarbete är ”Uskonnonfilosofian käsitteestä ja
metoo-dista” (”Religionsfilosofiens begrepp och metod”,
2 bd, 1899—1903).
6) Jalmar C., syssling till C.4), ingenjör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
