Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cavalli, Francesco - Cavalli, Henrik - Cavallin, släkt - Cavallin, 1. Severin - Cavallin, 2. Samuel - Cavallin, 3. Christian - Cavallini. Pietro - Cavallius, släkt - Cavallotti, Felice - Cavan - Cavan, Frederick Rudolph Lambart - Cavatina - Cavea - Cave canem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Cavalli—Cave canem
526
beredde härigenom den melodiska perioden. Jämte
Cesti är han venetianska operaskolans främsta
namn. Av hans många operor vann särskilt
”Giasone” (1649) berömmelse.
Cava’lli, Per Axel Henrik, politiker,
ämbetsman (1852—1918). Han var landskamrer i
Malmöhus län 1882—1905, ledamot av F. K.
1890—1917 samt ordf, i riksgäldskontoret 1904
—16. C. hade dessutom varit ordf, i
bevillningsutskottet 1894—1910 och medlem av särskilda
utskottet för unionsfrågan vid 1905 års båda
urtima riksdagar samt ofta tagits i anspråk för
kommittéer i beskattningsfrågor samt finansiella
företag. C., som tidigt anslöt sig till
protektionisterna, spelade inom F. K. en ganska
framträdande och inflytelserik roll. Han blev jur.
hedersdoktor i Lund 1903.
Cavallin, en gren av den svenska släkten
C a v a 11 i u s. Från biskop O. Cavallius’ son
ryttmästaren Samuel C. härstammade i tredje
led bröderna Christian, Samuel Gustaf och
Severin C. —• Litt.: B. Cavallin, ”Släkten Cavallin
från Håldala” (1919).
1) Severin C., präst och skriftställare
(1820—86), doc. i grekiska vid Lunds univ. 1843,
kyrkoherde i Vellinge 1858, teol. dr 1868 och
kontraktsprost 1879. Mest bekant är han som
utgivare av ”Lunds stifts herdaminne” (5 dir,
1854—58) — ett person- och kulturhistoriskt
arbete av mycket hög kvalitet. C. utgav 1882
”Förslag till revision av svenska
kyrkopsalm-boken” och var under de sista åren av sin levnad
medlem av 1883 års psalmbokskommitté.
2) Samuel Gustaf C., den föreg:s bror,
präst och skolman (1828—83), fil. dr i Lund
1850, blev 1859 lektor och 1861 rektor vid
läroverket i Kristianstad. Prästvigd 1868, blev han
1870 kyrkoherde i Ystad, 1877 i S :t Peters
kloster i Lund och kontraktsprost 1878. C:s
sakkunskap i skolfrågor utnyttjades i ett
flertal kommittéer. C. utgav åtskilliga uppsatser i
pedagogiska ämnen samt en rad för skolan
avsedda läroböcker.
3) Christian C., de föreg:s bror, filolog,
lexikograf (1831—90), fil. dr 1853, docent 1857
och adjunkt 1866 i romersk vältalighet och poesi
samt prof, i grekiska 1875, allt i Lund. C. var
en av Sveriges skickligaste klassiska filologer,
främst latinfilolog, utmärkt för grundlig
lärdom, fin uppfattning av språkets skiftningar,
säker metod och för
sin förmåga att ge
väckande impulser åt
sina
universitetslär-j ungar. Han har bl. a.
skrivit ”De L.
Apu-lejo” (1857) och två
arbeten om ”Grekisk
syntax” (1879 och
1887) samt utgivit
So-fokles’ ”Philocteta”
(1875) och Euripides’
”Iphigenia i Tauri”
(1883) samt flera
ordböcker. M. Weibull
ut
gav 1891 ”Chr. C. och A. Th. Lysander. Smärre
skrifter i urval”.
Cavalli’ni, P i e t r o, italiensk målare (omkr.
1250—omkr. 1334). Han dekorerade i Rom
Peterskyrkan (den äldre basilikan) och San Paolo
utanför staden, båda sannolikt med mosaiker.
I Santa Maria in Trastevere i Rom äro 6
mosaiker med ämnen ur Marias historia bevarade
(utförda 1291). I ett nunnekloster i Rom vid
Santa Cecilia in Trastevere upptäcktes 1901
återstoden av kyrkans dekorering, övre delen av
en freskomålning, framställande yttersta domen
med bilder av Kristus, Maria, apostlar och
änglar — monumentala, värdiga gestalter,
utförda i stor och plastisk figurstil. De anses
härstamma från 1293 och uppenbara, att C. då var
en huvudrepresentant för en romersk skola. Han
medverkade även vid dekoreringen av den övre
Franciscuskyrkan i Assisi och utförde i Neapel
i kyrkan Donna Regina efter 1308 ännu en
dome-dagsmålning m. m.
Cava’llius, svensk släkt, känd sedan 1400-talets
slut, från gården Håldala (lat. Cava vallis) i
Västra Torsås socken, Kronobergs län, efter
vilken namnet C. togs omkr. 1640. Till släkten
hörde biskop Olof C. (1648—1708), som 1682
blev prof, i historia i Lund, 1695 domprost och
1703 biskop i Växjö. Hans son Samuel var
stamfar för släkten Cavallin (se d. o.). —
Yngre grenar av ätten C. äro jämväl släkterna
Cavalli och H y 11 é n-C a v a 11 i u s.
Cavallotti [-å’ti], Felice, italiensk politiker
och författare (1842—98). Han tillhörde
Garibal-dis friskaror 1860 och deltog som frivillig i kriget
1866. Några av C:s skådespel gjorde stor lycka,
särskilt det idealistiska enaktsdramat ”11 cantico
de’ cantici” (1882). De bäras liksom hans
lyrik av idealism och revolutionärt patos.
Cavan [kä’van], grevskap i n. Eire, prov.
Ulster, kring floden Erne och Shannons källa;
1,891 km2, 72,000 inv. C. är småkulligt och
sjö-rikt; befolkningen lever uteslutande av jordbruk.
Största stad och huvudstad är C., med omkr.
3,400 inv.
Cavan [kä’van], Frederick Rudolph
Lambart, Earl of C., engelsk militär (1865
—1946), officer vid inf. 1885, överste 1911,
generalmajor 1915 och general 1921. Vid 1 :a
världskrigets utbrott blev C. brigadchef och
1915 chef för gardesfördelningen, varvid han
med särskild utmärkelse deltog i slaget vid Loos.
1916 erhöll han befälet över 14:0 armékåren
samt förflyttades 1917 till Italien, där han
under slutstriderna 1918 förde 10:e
italiensk-brittiska armén. 1922—25 var C. chef för
generalstaben.
Cavati’na, it., mindre och enklare aria, vanl.
utan tvådelning samt utan koloratur,
textupprepningar och melismer.
Ca’vea, lat., en del av den antika teatern, se
Teater.
Ca’ve ca’nem, lat., ”akta dig för hunden”,
ofta förekommande inskrift på dörren el.
tröskeln till fornromerska hus, avsedd att varna för
den innanför liggande bandhunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
