Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cederhielm, 2. Josias - Cederhielm, 3. Carl Gustaf - Cederhielm, 4. Josias Carl - Cederhielm, 5. Germund Ludvig - Cederholm, Axel - Cederlund, Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Cederholm—Cederlund
546
fälttåget mot Ryssland och tillfångatogs vid
Poltava. I Ryssland sysslade C. med studier
och hjälpte betryckta landsmän samt synes haft
böjelse för pietismen. Hemkommen 1722 blev
C. statssekreterare vid utrikesexpeditionen. Ivrig
politiker, blev han snart en av de ledande inom
holsteinska partiet. Med dess tronpretendent
hade C. stiftat bekantskap i Ryssland, trodde på
hans nya, glänsande utsikter som tsar Peters
måg och torde ansett Sveriges nära anslutning
till Ryssland nödvändig. Vid 1723 års riksdag
var han kanske näst
lantmarskalken
riksdagens inflytelserikaste
person. S. å.
inkallades han i rådet. 1725,
då holsteinska partiet
var som mäktigast,
sändes C. som
ambassadör till Ryssland.
Den verkliga avsikten
med beskickningen var
att främja det
holsteinska partiets
planer, vilket C. också
gjorde. Hemkallad i
början av 1726, fann
C. en stark opposition mot sitt parti.
Partikampen i rådet gällde främst frågan om Sveriges
anslutning till hannoverska alliansen. C.
uppbjöd all sin skicklighet för att omintetgöra
förbundet. Han angreps under den räfst, som
följde, för sitt förhållande under ryska
ambassaden men försvarade sig skickligt och djärvt.
Inför hotet om rannsakning och dom genom en
ständerkommission begärde han entledigande från
riksrådsämbetet, vilket beviljades aug. 1727. C.
tillhörde otvivelaktigt sin tids insiktsfullaste och
mest begåvade svenska statsmän, men han var
äventyrlig och alltför djärv i sina planer utan
känsla av Sveriges ändrade maktställning och
djupa fredsbehov samt alltför ensidig partiman.
— Litt.: G. Carlquist, ”Om och ur J. C:s
papper” (i ”Karolinska förbundets årsbok”, 1915).
3) Carl Gustaf C., son till C.i), friherre,
hovman, diplomat (1693—1740). Han blev
kammarherre 1722, övergick i holsteinsk tjänst och
blev holsteinsk minister i Paris. Genom slöseri
kom han i stor skuld och insattes vintern 1724
i bysättningshäkte på Chåtelet, där han förblev
till sin död. Han förde där ett komfortabelt
liv på franska statens bekostnad, emottog
talrika besök, bl. a. av O. v. Dalin, och låg i
omfattande brevväxling med hela det diplomatiska
Europa. Kvick och satirisk samt med stora
litterära och filosofiska intressen, författade C.
både på franska och svenska. Från franskan
översatte han bl. a. en kvick ”Kärleksbalk”
(i74o).
4) Jo si as Carl C., sonson till C.2),
friherre, politiker (1734—95). Han blev 1765
tullråd med titeln kammarråd men tog avsked 1766
och slog sig ned som jordbrukare. C. var
begåvad och kunnig, kvick och satirisk men
stridslysten, högfärdig, egennyttig och hänsynslös. Han
NF IV — 18
slöt sig tidigt till mössorna och blev fullmäktig
i ständernas kontor. Vid 1765—66 års riksdag
skilde han sig från mössorna. Detta avfall och
den förbittring hans vassa tunga väckt hos
vänner och fiender gjorde, att han juni 1766 av
adeln uteslöts från riddarhuset och något senare
s. å. från all befattning i rikets tjänst. C.
ägnade sig nu åt studier, författarskap och
skötseln av sina stora jordegendomar. 1779—80
utgav han tidskr. Sanning och Nöje, den första
oppositionstidningen efter revolutionen. Häri
kritiserades med bitterhet och ironi
regeringssystemet. Det var tal om att han skulle användas
på ledande poster inom finansförvaltningen, men
han fick nöja sig med att bli kommerseråd över
stat 1786. Av C:s statsekonomiska skrifter är
mest bekant ”Tankar om spannemåls brist och
dyrhet” (1757). Jfr O. Levertin, ”En
aristokratisk tidningsskrifvare” (i ”Svenska gestalter”,
4:e uppl. 1917).
5) Germund Ludvig C., sonsons son till
C.i), greve, hovman (1755—1841). I fransk
krigstjänst (från 1778) avancerade han till
överste, återkom till Sverige 1781, blev kapten
vid lätta dragonerna och 1783 attaché vid
beskickningen i Paris, där han tillhörde Gustav
HI:s svit vid besöket 1784. S. å. återvände C.
och tillhörde konungens närmare umgänge. I
harm över statsvälvningen 1789 tog han avsked
och vistades sedermera mest på sina egendomar
i Östergötland. Han var 1812—15 guvernör för
prins Oskar och blev 1822 greve. Han ägde
en stor boksamling och en betydlig mängd
handskrifter, vilka sistnämnda han testamenterade till
Uppsala universitetsbibliotek.
Cederholm, Axel Fredrik, skådespelare,
konstdilettant (1780—1828), aktör vid de kungl.
teatrarna 1800—20, beundrad för sitt ståtliga
yttre och sin välljudande röst. Utförde
topografiskt intressanta akvareller, gouacher och
teckningar med arkitektur- och landskapsmotiv
från Stockholm med omnejd, av vilka många
finnas i Uppsala universitetsbibliotek.
Cederlund, Gustaf (Gösta) Edvard,
skådespelare, regissör, teaterchef (f. 1888 6/s). C.
var anställd hos John Liander 1908—11 och var
därefter knuten till Svenska teatern i Stockholm
1911—17. Sistn. år tog han anställning vid
Lorensbergsteatern i Göteborg och tillhörde
denna scen med avbrott för säsongen 1924—25,
då han var konstnärlig ledare för Svenska
teatern i Helsingfors, ända till 1926. Ur C:s
rika rollgalleri under denna tid må följande
uppgifter framhävas: Per Gynt, Envar i ”Det
gamla spelet om Envar”, prinsen i ”Det var en gång”
och prins Erik i ”Gustaf Vasa”. Han var även
verksam som regissör och fungerade dessutom
som teaterchef 1923—24. Senare har C. varit
chef för Stadsteatern i Hälsingborg 1926—29
samt framträtt på olika scener i Stockholm,
bl. a. som den australiske affärsmannen James
Jago i ”S:t Peters finger” på Komediteatern
1937. C. har under årens lopp spelat ett stort
antal filmroller och även regisserat en del
filmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
