Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cell - Cella - Cellamare, Antonio del Giudice - Cellarius, Christoph - Cellavsnörning - Cellbildning - Celldelning, cellbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Cella—Celldelning
570
vändes som bord, samt hylla, spegel, nödiga
mat-och bekvämlighetskärl, kam och handduk
ävensom ett ex. av N. T. och psalmboken.
3) I förening med dubbla bottnar å fartyg
förekomma såväl tvärskepps- som
långskepps-spant, vilka oftast sträcka sig hela höjden
mellan bordläggningen och innerbottnen samt
sålunda genom sina skärningar med varandra indela
fartygsbottnen i ett stort antal celler.
4) Kommunistisk agitationshärd inom
arbetarorganisation. Enligt kommunistisk terminologi
böra partimedlemmar sammansluta sig till smärre
enheter, celler, på den plats, där de utöva sin
verksamhet (på en fabrik, i en fackförening, i
en truppstyrka), och därifrån bedriva
agitatorisk propaganda.
5) C. i binas vaxkakor, se Bin.
6) Elektrisk ackumulator.
Ce’lla, lat, förvaringsrum, källare, kammare;
avskilt rum; företrädesvis det rum i ett
grekiskt el. romerskt tempel, som inneslöt
gudabilden.
Cellama’re [tjel-], Antonio del
Giu-d i c e, furste av C., hertig av Giovenazzo,
spansk diplomat (1657—1733). Han blev 1715
spansk minister i Paris och deltog 1718, eggad
av sin förman, kardinal Alberoni, i en
sammansvärjning, som syftade till att ersätta regenten,
hertig Filip av Orléans, méd konung Filip V
av Spanien och eventuellt göra denne till fransk
konung. Planen upptäcktes; C. häktades och
fördes 1719 över gränsen.
Cellärius, Christoph, tysk pedagog och
lärd, slutligen prof, i Halle (1638—1707). Han
skrev på latin flera arbeten i historia och
geografi, utgav latinska skriftställares arbeten samt
förf, läroböcker i latin, av vilka en grammatik
utkommit i flera uppl.
Cellavsnöming, en form av celldelning (se
d. o.).
Cellbildning, se Celldelning.
Celldelning, c e 11 b i 1 d n i n g. 1) Hos
djuren. Då en djurcell förbereder sig till delning,
sväller den och antager en rundad form, varefter
de första inre förändringarna börja framträda. Vid
delningen uppkomma två dotterceller, som
tillsamman äro ung. av modercellens storlek. De
tillväxa och nå vardera efter kort tid samma
storlek som modercellen. Vid c. klyva sig dels
cellens protoplasma, dels vissa av cellens organ.
Cellkärnan delar sig i två; var och en av dessa
innehåller hälften av det i modercellens kärna
befintliga kromatinet. Även kärnkropparna
tudelas i vissa fall. Plastosomerna tyckas också
dela sig och övergå i var och en av
dottercellerna. Av centrosomet går i regel en centralkropp
till varje dottercell, där den snart delar sig i
två centralkroppar.
C. kan ske antingen direkt el. indirekt. D
i-r e k t c. el. a m i t o s är den enklaste formen
för c. (fig. I, a-g). Den tillgår så, att kärnan först
sträcker sig på längden och börjar insnöras på
mitten. Samtidigt insnör sig även protoplasman.
Emellanåt kan man också iakttaga, att de båda
centralkropparna i centrosomet rycka isär och läg-
Fig. 1. Direkt celldelning.
ga sig en till varje kärnhalva. Därefter delas
kärnan i två hälfter och snart även protoplasman.
Två dotterceller ha uppkommit. Indirekt c.
el. m i t o s är en betydligt mera komplicerad
c. men är det oaktat den vanligast
förekommande. Härvid uppträda såväl inom kärnan som
inom protoplasman en hel rad lagbundna och
intressanta företeelser, vilkas studerande och
klarläggande varit av den allra största betydelse,
särsk. för ärftlighetsforskningen. Den
mito-tiska c. har man indelat i tre olika stadier,
pro-fasen, begynnelsestadiet, metafasen, stadiet för
kärnans delning, och anafasen, under vilken de
båda nya kärnorna bildas och protoplasmans
klyvning fullföljes. — Prof as. Härvid
försvinna kärnmembranen och det akromatiska
nätet, samtidigt som de båda centralkropparna
börja avlägsna sig från varandra, var och en
omgiven av sin strålkrans (fig. 2, 4). Kromatinet,
som i form av ett mer el. mindre tätt nätverk
utfyllt kärnan, börjar alltmer framträda som
stav-formiga, trådartade el. bandlika bildningar, s. k.
kromosomer (fig. 2, 2). Dessas antal och form äro
olika hos olika djurarter men konstant hos samma
art; hos människan finnas i varje cell 24. De
äro bandformade liksom i regel hos alla högre
stående djur. Till en början äro kromosomerna
mera tätt och oregelbundet packade och ligga
efter kärnmembrånens försvinnande fritt i
protoplasman som en nystlik bildning (täta
spirem-stadiet). Snart skilja de sig tydligare från
varandra (glesa spiremstadiet, fig. 2, 2) för att
slutl. på ett regelbundet sätt, dubbelböjda och med
sträckta skänklar, ordna sig intill varandra i
cellens mitt (fig. 2, 3). Under det att dessa
förändringar ske, ha de båda centralkropparna med var
sin strålkrans intagit ett polärt läge, varunder
cellen erhållit en oval form (fig. 2, 4). — M e t
a-f a s. Kromosomerna, som nu äro V-formigt
böjda, ligga i cellens ekvatorialplan med sin kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
