Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celle - Cellemalj - Cellfängelse - Cellförening, cellfusion, cellsammansmältning - Cellier, Alfred - Cellini, Benvenuto - Cellist - Cellit - Cellkopplare - Cellkärna - Cello - Cello (sign.) - Cellobios el. cellos - Cellofan - Celloidin - Celloidinpapper - Cellophan - Cellstoff - Cellstraff - Cellteori, cellära - Cellufix - Cellularpatologi - Celluliter - Cellull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Cellemalj—Cellull
574
Här låg tyska arméns centrala utbildningsanstalt
för gaskrig.
Cellemalj, se Emalj.
Cellfängelse. Efter cellstraffets införande i
Sverige på 1840-talet uppfördes på initiativ av
Oskar I ett stort antal c., i regel ett i varje
län (länscellfängelse). Vid omorganisation 1911
togos de 15 största av dessa i bruk som
strafffängelser och de övriga som kronohäkten.
Cellförening, cellfusion,
cellsammansmältning, biol., det förhållande, att
urspr. skilda celler uppgiva sin självständighet
och bilda en enhet av högre ordning.
Cellier [selie’], Alfred, engelsk musiker
av fransk härkomst (1844—91). Han hade
skiftande anställningar som organist och
kapellmästare samt tonsatte ganska många operetter (bl. a.
”The sultan of Mocha”, varmed C. slog igenom
som operettkompositör, ”Dorothy” och ”The
Mounte-banks”).
Cellini [tjeli’ni], Benvenuto, florentinsk
guldsmed, bildhuggare och medalj gravör (1500—
71). Han arbetade som lärling och medhjälpare
hos åtskilliga
guldsmeder i Florens och
Rom,
uppmärksammades omkr. 1524 av
Clemens VII och
utförde arbeten såväl åt
påven som åt flera
kardinaler. Från 1529
arbetade han, bl. a.
som påvlig
myntgra-vör, i Rom, flydde
1534 till Neapel för
att undgå straffet för
ett dråp, återkallades
s. å. av Paulus III,
besökte 1537 det franska
hovet, blev efter återkomsten till Rom anklagad
för att ha försnillat ädelstenar och andra
dyrbarheter ur den påvliga skattkammaren, hölls
utan dom i mer än årslångt fängelse och begav
sig efter frigivandet 1540 över Ferrara till
Fon-tainebleau. Frans I lämnade honom talrika
uppdrag. Efter att ha fallit i onåd hos konungen
bosatte han sig 1545 i Florens, där han,
hedrad med beställningar men enligt egen uppgift
dåligt betalad av Cosimo I, under ständiga
stridigheter med konkurrenter stannade under sin
återstående livstid.
C. var en skicklig bildhuggare och en
synnerligen framstående guldsmed. Av hans
guldsmedsarbeten är endast ett bevarat, det s. k. Frans
I:s saltkar (1539—43), en ståtlig borduppsats av
guld, emalj och ebenholts. Bland hans bevarade
skulpturer märkas en kolossal bronsbyst av
Cosimo I (1545—48, i Museo nazionale i Florens)
och den i Loggia de’ Lanzi i Florens uppställda
bronsstatyn ”Perseus med Medusas huvud” (1545
—54). Sina konstnärliga åsikter och strävanden
har han framställt i arbetet ”Due trattati
dell’ore-ficeria e della scultura” (1568). På äldre dagar
författade C. sin självbiografi, livfullt skriven
med många spännande detaljer (ny uppl. av O.
Bacci, 1900; sv. övers. 1927). —- Monogr. av E.
Pion (1883—84) och P. de Bouchaud (1903).
Cellfst (av it. ce’llo, förkort, av violoncello),
violoncellist, violoncellspelare.
Cellit, cellulosaacetat, användes bl. a. för
framställning av cellulosafolie, konstmassor och
cellu-losalacker.
Cellkopplare, regleringsapparat, med vars
tillhjälp antalet celler i ett ackumulatorbatteri
varieras för erhållande av lämplig totalspänning å
batteriet.
Cellkärna, se Cell.
Cello [tjä’lå, sv. utt. vanl. säTå], förkort, av
violoncello.
Cello, sign, för journalisten Olle Carle.
Cellobios [-å’s] el. cell ös, en vid
spjälk-ning av cellulosa erhållen disackarid.
Cellofän, se Cellulosafolie.
Celloidin, starkt koncentrerat kollodium,
erhål-les genom indunstning av vanligt kollodium. C.
förekommer i handeln i form av genomskinliga,
gelatinartade stycken. C. användes för
framställning av kollodium och vid tillverkning av
celloi-dinpapper o. s. v.
Celloidinpapper, ett numera sällan
förekommande fotografiskt utkopieringspapper.
Cellophan [-fä’n], cello fan, se
Cellulosafolie.
Cellstoff (ty. Zellstoff), se Cellulosavadd.
Cellstraff. Sedan kroppsstraff och andra
van-ärande straffmedel ersatts av frihetsstraff,
till-lämpades detta till en början enl. amerikanskt
cellsystem med absolut isolering i enrum för
fångar av alla åldrar och under alla
förhållanden. C. har sedermera modifierats i olika
omgångar och avskaffades helt genom 1945 års
straffverkställighetslag. Även fångar, intagna på
sluten anstalt, skola i regel arbeta tillsammans
med andra.
Cellteori, c e 11 ä r a, se Cytologi.
Cellufi’x, se Cellulosalim.
Cellulärpatologi, den förnämligast genom R.
Virchow införda åsiktsriktning, enligt vilken
kroppens sjukliga förändringar ha sitt säte i de
kroppen sammansättande cellerna och främst bero
på rubbningar i cellernas och vävnadernas
verksamhet.
Celluliter, svullnader i bindväven under huden,
mellan muskler el. annorstädes. Massage och
värmande omslag äro verksamma medel. Även
smärre förhårdningar i muskler kallas ofta c.
Cellull (till cellulosa och ull) består av
avklippta rayonfibrer (se Rayon). Framställningen
av c. är billigare än av konstsilke, bl. a.
emedan spinndysorna ha ett större antal hål än
vid spinning av konstsilke, näml. 600—2,500.
Vidare sammanföras fiberknippena från ett stort
antal dysor till ett band med 80,000 till
160,000 fibrer, vilket antingen före el. efter
tvättning och annan efterbehandling klippes i
längder om 30—150 mm. Många olika slag av c.
finnas, ss. viskos-, koppar- och acetat-c., glansig
och matt, normal, högvåtfast, extra krusig c.
Största delen av all framställd c. är av viskos
typ, vilken är den billigaste. Acetat-c. är lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
