Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cellulosafolie - Cellulosajäsning - Cellulosalack - Cellulosalim, cellim - Cellulosanitrat, nitrocellulosa - Cellulosasprit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579 Cellulosa jäsning—-Cellulosasprit 580
kända c. är celluloid, som är ett
cellulosa-nitrat. Under namnet cellon el.
acetatfolie saluföres en c., som icke är så
brännbar och eldfarlig som celluloid. Cellon är ett
cellulosaacetat med tillsats av mjukningsmedel,
ss. trikresyl fosfat och triklorbensol. Cello fan
el. viskosfolie består av cellulosa, vilken
medelst syror utfällts ur viskos, d. v. s. en
lösning av alkalicellulosa i kolsvavla, som innehåller
cellulosaxantogenat. Cellofan är i mots. till
cellon och celluloid fuktkänslig, varför den ofta
överdrages med en tunn, fuktskyddande
nitro-cellulosalackhinna. C u p r o f a n är en c., som
framställes genom fällning ur cellulosans
am-moniakaliska kopparoxidlösning och har endast
underordnad betydelse. — C. användes i allt
större utsträckning som hygienisk och
fuktskyddande förpackning för choklad, cigarrer, frukt
o. dyl., men även i st. f. papper som skyddande
och genomskinligt omslag för mångahanda varor.
I splittersäkert glas utgör ofta c. ett
mellanskikt. Även enbart användes c. till splittersäkra
ögonglas, t. ex. gasmasker. För kinofilm
användes huvudsaki. celluloid men på gr. av dess
större eldsäkerhet även acetatfolie. — I Sverige
tillverkas av ab. Nordisk silkecellulosa i
Norrköping acetat folie under beteckningen d i o f a n
och viskosfolie under beteckningen a 1 o f a n.
Cellulösajäsning, se Cellulosasprit.
Cellulösalack, lösning av cellulosanitrat (c e
1-lulosanitratlack) el. cellulosaacetat (a c
e-t a 11 a c k) i flyktiga lösningsmedel. Störst
användning ha cellulosanitratlackerna, som utom
nu nämnda ämnen vanl. även innehålla harts
(damar, kopal, schellack, konstgjort harts),
upp-mjukningsmedel (oljor, trikresylfosfat) samt
färgämne (mineralfärg el. anilinfärg). Vanligaste
lösningsmedel äro blandningar, innehållande
alkoholer (etyl-, propyl-, butylalkohol), ketoner
(aceton, kamfer), estrar (etyl-, propyl-, butylacetat)
etc. Som föregångare till de moderna c. kan
man betrakta zaponlackerna (celluloidlösningar;
kunna framställas av gammal film). C. ha fått
en oerhörd spridning på gr. av sin stora
hållbarhet och den stora arbetsbesparing deras
användande kan medföra vid lackering av
automo-biler, järnvägsvagnar, möbler, läder m. m.
Anbringandet av c. utföres vanl. medelst
sprutmål-ning men kan också ske genom doppning el.
strykning med pensel.
Cellulösalim, c e 11 i m, gemensamt namn för
de moderna klister- och bindemedlen, som
tillverkas ur cellulosa och som kemiskt äro
cellulosa-etrar. Mest använda äro metylcellulosa,
oxietyl-cellulosa och cellulosaeterglykolsyra.
Metylcellulosa går i handeln under beteckningarna t y 1 o s
och a 1 k a s i t. I Sverige framställes ett c. av
gly-kolattyp genom inverkan av klorättiksyra på
na-troncellulosa, varvid gruppen —O • CHs • COONa
införes -i cellulosamolekylen. Detta c. saluföres
under beteckningarna c e 11 u f i x (Svenska
cel-lulosa-ab.) och m a j o 1 (Uddeholms ab.) m. fl.
— C. användes dels för limning av ytor, som
skola målas, och som bindemedel i färger, dels
som tapetklister. I blandning med fyllnadsäm-
nen, ss. krita och tungspat, och ev. med tillsats
av linolja erhållas spackelfärger.
Cellulösaniträt, vanl. oegentligt kallat n i t r
o-cellulosa, framställes av cellulosa genom
behandling med konc. salpetersyra och konc.
svavelsyra. Som råmaterial användes väl blekt
och renad bomulls- och sulfitcellulosa, varvid
produktens kvalitet och hållbarhet är i högsta
grad beroende av råmaterialets renhet och frihet
från sönderfallsprodukter. Sedan engelsmannen
Fr. Abel på 1860-talet genom införande av
mal-ningsprocessen i s. k. holländare lyckats
framställa kemiskt stabilt c., fick detta ämne stor
betydelse för sprängämnesindustrien,
kruttillverkningen och den kemiska industrien. H ö
g-nitrerat c. (mer än 12 vikt-°/o kväve),
bom-ullskrut, ingår som huvudbeståndsdel i de flesta
kemiska krut och har i fuktigt, pressat tillstånd
varit mycket använt som sprängladdning i
torpeder, minor m. m. På detta senare område har
c. under de senaste årtiondena utträngts av
aromatiska nitrosprängämnen, ss. pikrinsyra,
trini-trotoluol (trotyl) och hexanitrodifenylamin
(hexyl). Lågnitrerat c. (mindre än 12%
kväve), kollodiumbomull, ingår även i vissa krut
och har dessutom kommit till riklig användning
t. ex. vid fabrikation av dynamit, spränggelatin,
celluloid och cellulosalacker samt i film-,
konst-silke- och konstläderindustrien.
Cellulösasprit. Vid kokning av granved enl.
sulfitförfarandet erhålles en cellulosamängd,
motsvarande hälften av vedsubstansens vikt, medan
den andra hälften går i lösning. Denna, som
kallas sulfitlut, innehåller beroende av koksättet
1 V2—2% jäsbart socker. 1909 lyckades man i
fabriksmässig skala tillgodogöra sig sockret i
luten i form av sprit. De svenska ingenjörerna
G. Ekström och H. Wallin, den förre vid
Skutskär, den senare vid Köpmanholmen, hade
nämnda år kommit så långt med problemets lösning,
att spritfabriker då igångsattes vid
sulfitfabrikerna där. I Sverige finnas 32
sulfitspritfabriker med en kapacitet av normalt 80 mill. 1
(95% sprit) per år. Under 2:a världskriget
pressades ■ produktionen starkt i höjden, bl. a. genom
speciella, starkt sockerbildande
kokningsförfa-randen (fodercellulosa), så att sulfitfabrikernas
sprittillverkningskapacitet ökades till 90 mill. 1
(95 % sprit) per år. I utlandet ha dylika
spritfabriker blivit byggda i Norge, Finland,
Tyskland, Schweiz och U.S.A.
Tillverkningen av c. tillgår i huvudsak på följ,
sätt. Den från sulfitkokarna kommande heta
avfallsluten, som innehåller svavelsyrlighet och
är ganska sur, överföres till
neutraliseringsbe-hållare, där den försättes med finpulveriserat
kalciumkarbonat, vanl. mesa från en sulfatfabrik.
Neutraliseringsmedlet blandas med luten genom
inblåsning av luft. Sedan för j ästsvamparnas
trivsel lämplig surhetsgrad nåtts, får slammet avsätta
sig, varefter den klara lösningen via
kylanord-ning överföres till jäskaren. I dessa tillsättas
jästnäringsmedel i form av kväve- och
fosfor-salter. Jäsningen sker kontinuerligt, d. v. s.
luten rinner i en jämn ström från kar till kar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
