Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cellulosasprit - Cellulosavadd, cellstoff - Cellulosaxantogenat, cellulosaxantat - Cellulär - Cellvägg - Cellära - Celmán, Miguel Juárez - Celmiņš, Hugo - Celom - Celosia - Celostat - Celse, Magnus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Cellulosavadd—Celse
582
och är ut jäst, när den lämnar det sista. Luten
innehåller då normalt c:a i °/o alkohol, som
avdestilleras i en kolonnapparat. Den färdiga
spritens styrka är 95—96%.
I Sverige tillverkad c. användes som
motorbränsle, som bränsle i spritkök (rödsprit), som
lösningsmedel för färger och fernissor, som
utgångsmaterial för kemiska synteser och som
brännvin. På basis av c. framställas nu en stor
mängd organisk-kemiska produkter, framför allt
av Mo och Domsjö ab. Den till förtäring
avsedda c. renas ytterligare genom skarp
fraktio-nering i en serie av kolonner. När
potatisbränningen under 2:a världskrigets
livsmedelsknapp-het helt måste inställas, bereddes handelns alla
brännvinssorter av cellulosasprit.
Cellulösavadd, c e 11 s t o f f, kemiskt ren
träcellulosa, som användes i st. f. bomull som
förbandsmaterial m. m.
Cellulösaxantogenät, cellulosaxantat,
se Cellulosa.
Cellulär (fr. cellulaire), som består av el.
innehåller celler.
Cellvägg. 1) Hos djuren äga cellerna ej någon
egentlig c. Däremot kan i ektoplasman (se Cell)
uppkomma en fastare differentiering, varvid
cellen antingen på den fritt utåt vända sidan el.,
som i en del fall, runt hela sin yta omgives av
ett rätt fast skikt. Ett ensidigt sådant kallas
k u t i k u 1 a, ett allsidigt p e 11 i k u 1 a. I
kuti-kulan kan inlagras kitin (t. ex. insekternas
kitin-skelett) och kalk (t. ex. blötdjurens skal). Då
en tunn hinna avgränsar cellerna, ss. hos
fett-cellerna, kallas den cellmembran.
2) Hos växterna består c. el.
cellmembranen i huvudsak av kolhydrat. Den
anläg-ges i den s. k. cellplattan, vilken bildas vid
celldelningen i kärndelningsfigurens
ekvatorial-plan. Cellplattan klyver sig i två tunna
membraner, mellan vilka den ytterst tunna
strukturlösa mittlamellen avsatts. På ömse sidor
om denna anlägges den primära c., som
består av pektin (till en del som kalciumpektat).
För väggbildningen äro både cytoplasma och
cellkärna nödvändiga. I meristemceller finns
endast primär c., men, då cellerna vid tillväxten
få sin definitiva form och storlek, anlägges en
sekundär c. av cellulosa. De långa
cellulosamolekylerna äro regelbundet ordnade i buntar i
c:s längd- el. tvär riktning, miceller, varigenom c.
får kristalliniska egenskaper. Denna c. anlägges
innanför den primära och kan få ansenlig
tjocklek. Den sekundära c. är i regel genombruten
av porer, grövre el. finare, runda el.
ellip-tiska, ofta snett ställda perforeringar; cellerna
skiljas här endast genom den tunna primära c.,
och ämnesutbytet mellan cellerna underlättas.
— Förved ning förekommer i fibrer
(skle-renkym) och i de flesta celler i veden och
består i att i cellulosan inlagras vedämne (lignin),
som kan utgöra 30—45 % av väggsubstansen.
Förvedade c. ge cellerna stor hållfasthet men
hindra i regel ej ämnesutbytet, särsk. som porer
förekomma rikligt. — I förkorkade c.
anlägges den sekundära c. av fettartade ämnen
(korkämne, suberin) utan porer, innanför vilken
en tredje membran av cellulosa el. lignin kan
förekomma. Sådana celler bli ogenomträngliga
för vatten. — Förslemning, som
förekommer bl. a. i frö- och fruktväggar, beror på hög
halt av svällbara pektiner m. m. — Kutikula
anlägges som en strukturlös hinna av kutin
utanpå yttre c. av hudceller hos alla ovanjordiska
organ; den är svårgenomtränglig för vatten och
gaser och skyddar mot avdunstning från växten;
ännu effektivare är överdrag av vax, vilket
som en matt hinna kan täcka blad och frukter.
— Kutinisering innebär inlagring av kutin
i c. i växternas ytskikt, sedan hudvävnaden
förstörts. — Alla c. innehålla något pentosaner;
särsk. hög är halten i hemicellulosa,
vilket som en av växten lätt sönderdelad
upplagsnäring i tjocka skikt lagras i c. i näringsvävnaden
av många frön (lupin, palmer). — Hos flertalet
svampar består c. av kitin. — Vissa
oorganiska ämnen kunna inlagras i c. i stora
mängder; kiselsyra (förkisling) hos kiselalger,
fräkenväxter, gräsblad, vissa hår m. m., varvid
hos kiselalgerna c. blir ytterst rikt och
karakteristiskt skulpterad; inlagring av kalciumkarbonat
(förkalkning) förekommer hos kalkalger,
kransalger m. fl. Lokala karbonatanhopningar
i c. i blad kallas cystoliter (hos Urtica’les,
gurkväxter m. fl.). — I c. av kärnved hos
färgträd inlagras färgämnen (flavoner). — Vid
uppkomsten av cellfusioner upplösas färdigbildade c.
Cellära, se Cytologi.
Celmän, Miguel Juärez, argentinsk
president, se Juärez Celmän.
Celmins [tse’lminjj], Hugo, lettisk
politiker (f. 1877), urspr. agronom, deltog som officer
i 1 :a världskriget samt i frihetskriget. 1918
blev C. led. av letttiska nationalrådet, invaldes
1920 i konstituerande församlingen, var led. av
parlamentet 1922—34, jordbruks-,
upplysnings-och utrikesminister 1920—24, ministerpresident
1924—25 samt 1928—31 och efter statskuppen
15/s 1934 borgmästare i Riga 1934—36 samt
minister i Berlin 1936—-38. Politiskt tillhörde C.
bondepartiet och var vid sidan av K. Ulmanis
dess ledande man. Under den ryska ockupationen
häktades C. 1940; hans öden sedan dess äro
okända.
Celom [-å’m], se Kroppshåla.
Celösia, se Tuppkam.
Celostät, astron. instrument, använt för att
i stillastående teleskop föra in ljus från
himlakroppar. Man använder två speglar och placerar
den ena så, att dess yta är parallell med jordens
axel. På så sätt erhålles ett icke roterande
bildfält. Se bild sp. 583.
Celse, Magnus von, historiker (1709—
84), son till Olof Celsius d. ä. Han blev kungl.
bibliotekarie 1750, rikshistoriograf 1760 och fick
kansliråds fullmakt 1762. 1756 adlades C. jämte
sina syskon. Han utgav ”Bibliothecae regiae
stockholmensis historia” (1751) och ett fragment
av Smålandslagen (1732). C. påbörjade
urkunds-samlingar, av vilka första avdelningen, ”Bulla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
