Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celsius, 4. Anders - Celsius, 5. Olof d. y. - Celsus - Celsus, Aulus Cornelius - Celt - Celtes (eg. Pickel), Konrad - Celtic revival, The - Celtis - Celtium - Cembalo - Cembræus, Folke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Celsus—Cembræus
586
nom (1701—44). Liksom Pascal var C. ett
matematiskt underbarn. Han blev 1729 doc. och
1730 prof, i astronomi i Uppsala. C. anträdde
1732 en utländsk resa för att studera Europas
förnämsta observatorier; i utlandet väckte han
först uppmärksamhet genom sina i Nürnberg
1733 utgivna iakttagelser över norrsken i Sverige.
På C:s förslag beslöts att sända en
gradmätnings-expedition till Lappland under ledning av
Mauper-tuis, i vilken C. deltog (1736—37). Genom dennes
mätningar mellan Torneå och Pello bevisades
riktigheten av Huygens’ och Newtons åsikt, att
jorden vore en vid polerna avplattad
rotations-ellipsoid. På C:s initiativ kom 1741 ett
obser-vatorium till stånd i Uppsala, det första i
Sverige. Han anställde även meteorologiska och
jordmagnetiska observationer; tills, m. O. P.
Hjorter upptäckte han norrskenens störande
inverkan på magnetnålen. Även för kalenderns
förbättring verkade C. Av stor betydelse i
geologiens historia äro C:s iakttagelser över
nivåförändringarna vid våra kuster, som han ansåg bero
på minskning av jordens vattenmängd. Främst
är dock C:s namn förbundet med den av honom
föreslagna 100-gradiga termometern (se
Termometer), på vilken visserligen kokpunkten låg vid
o° och fryspunkten vid ioo°; Linné kastade
sedan om skalan. — Litt.: N. V. E. Nordenmark,
”A. C.” (i ”Lychnos-Bibliotek”, 1, 1936).
5) O 1 o f C. d. y., son till C.3), biskop,
historiker (1716—94). Han blev 1740 fil. mag. i
Uppsala, doc. i lärdomshistoria 1741, vice
bibliotekarie 1744 och prof, i historia 1747. Teol. dr
1752, blev han kyrkoherde 1753 i Kungsholms,
1755 i Solna samt 1760 i Jakobs och Johannes’
församlingar i Stockholm. C. var fullmäktig i
ständernas manufakturkontor 1756—66, blev
pastor primarius 1774
och var från 1777 till
sin död biskop i Lund.
Vid stiftandet av
Svenska akademien
1786 blev C. en av
dess första ledamöter.
1756 adlades han. —
Som student
författade C. efter Corneilles
mönster tragedien
”Ingeborg”, uppförd
av studenter 1739.
Stort anseende hade
C. som vältalare. 1742
utgav C.
månads
skriften Tidningar om the lärdas arbeten.
Främst stod C. som hävdatecknare. Mest ansedd
är ”Konung Gustaf I:s historia” (1746—53).
1774 utkom ”Konung Erik XIV:s historia”. C:s
källforskning är föga betydande men stilen god.
På ständernas uppdrag påbörjade C. ”Svea
rikes kyrkohistoria” (1767, går till Ansgarius’
död 865). En omarbetad uppl. (till år 1000)
utgavs 1785, varpå 1792 följde forts, (till år
1022). — Även som politiker spelade C. som god
talare, självständig och personligen högt ansedd,
en betydande roll. Han var en av de yngre
mössornas bästa krafter och vid riksdagen 1760
—62 en av deras ledare. Deras överdrifter
gjorde, att C. under frihetstidens två sista
riksdagar gick över till hov- och hattpartierna.
1771 utvoterades han ur prästeståndet av
mössorna. Vid riksdagarna 1778—79 och 1786 var
C. ledare för den moderata, konstitutionellt
sinnade oppositionen inom prästeståndet.
Ce’lsus, eklektisk filosof. Han författade
omkr. 178 e. Kr. en stridsskrift, ”Logos alethes”
(sanningsord), i syfte att påverka personer ur
de bildades led, vilka övergått till kristendomen.
Denna skrift har visserligen ss. sådan gått
förlorad men kan på grundvalen av Origenes’
mot-skrift ”Contra Celsum” rätt väl rekonstrueras.
Framför allt angrep C. frälsningsläran och
utvecklade som en högre motsats till denna tanken
om en evig världsordning och om Guds
obetingade övervärldslighet.
Cedsus, Aulus Cornelius, författare
under kejsar Tiberius. Han utgav ett
encyklope-diskt verk, varav endast 8 böcker ”Om
läkekonsten” (sv. övers, av M. V. Odenius 1906) äro
bevarade, ett både till innehåll (i synnerhet 7:e
boken om kirurgien) och form utomordentligt
värdefullt arbete, vars enkla och rena språk
förskaffat förf, namnet ”läkarnas Cicero”. Bästa
uppl. av F. Marx (i ”Corpus medicorum
latino-rum”, 1, 1915).
Celt, föråldrad benämning på holkyxa från
bronsåldern. Ordet c. har ofta satts i
förbindelse med kelterna, vilka man förr ansåg ha
uppburit bronsålderskulturen.
Celtes (eg. Pick el), Konrad, tysk
humanist (1459—1508). Han blev 1487 i Nürnberg
av kejsar Fredrik III krönt till ”poèta caesareus”
och anställdes 1497 som lärare i diktkonst och
vältalighet i Wien. C. upptäckte och utgav
nunnan Roswithas verk, påträffade i Worms den
s. k. Peutingerska kartan samt skrev en berömd
historia över Nürnberg m. m. Litt.: A.
Wer-minghoff, ”C. und sein Buch über Nürnberg”
(1921) och biogr. av L. Forster (1948).
Celtic revival, The [Öa ke’ltik rivåTval],
se Irish revival.
Ce’ltis, släkte av fam. almväxter med 60
arter i tempererade och tropiska områden, i allm.
träd, ofta av betydande höjd. Som parkträd
odlas ej sällan C. occidentalis (från
Nordamerika). Veden av den sydeuropeiska C. australis
(romarnas lotusträd), triesteved, är lätt
och elastisk och nyttjas bl. a. till biåsinstrument
och piskskaft.
Ce’ltium, se Hafnium.
Cembalo [tjä’mbalå], it., se Klaver.
Cembræus, Folke Gösta Vilhelm,
operasångare (f. 1895 4A). Han studerade sång för
G. Bratt och T. Lennartsson, var elev i
operaskolan i Stockholm samt var 1922—49 engagerad
vid Kungl. teatern. C. har företrädesvis utfört
komiska barytonpartier, ss. Gianni Schicchi,
Fi-garo i ”Barberaren”, Papageno i ”Trollflöjten”,
Beckmesser i ”Mästersångarna”, samt inom
ope-rettrepertoaren framställt Boni i
”Czardasfurst-innan”, Celestin-Floridor i ”Lilla helgonet” m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
