Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cembratall - Cement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Cembratall—Cement
588
Slambassäng.
Cembratall, se Tall.
Ceme’nt (av lat. caemen’tum, obearbetad
marmor el. marmorflis). Med c. förstås i) ett
pul-verformigt, oorganiskt bindemedel, som enbart
genom tillsats av vatten el. annan vätska efter
hand hårdnar till ett stenliknande material, 2)
enl. nyare språkbruk ett efter hand hårdnande,
svårlösligt bindemedel vilket som helst, t. ex.
gummi-c., trä-c., cellulosa-c. — Benämningen c.
användes företrädesvis i den förstnämnda
bemärkelsen och begagnas spec. för att beteckna det
viktiga byggnadsmaterialet
portlandcement. Logiskt hör emellertid till den egentliga
c.-gruppen även gips, vissa blandningar av
magnesium och magnesiumklorid (magnesitmassa),
blandningar av jordmetalloxider och
fosforsyralösning (tandläkar-c.), blandningstypen blymönja
och glycerin o. s. v. men däremot ej vanlig
släckt kalk (”luftkalk”) el. murbruk av sådan,
då hårdnandet här väsentligen betingas av
kol-syraupptagning ur luften.
Bland äldre föregångare till våra dagars
port-land-c. må nämnas den redan av fenicierna kända
s. k. hydrauliska kalken, som bestod av vanlig
luftkalk med tillsats av tegelstensmjöl.
Sedermera kommo även andra kiselsyrerika tillsatser
till användning; mest kända äro puzzolan,
san-torin och trass. Särsk. omtalat bland de äldre
c.-blandningarna är s. k. r 0 m a n c e m e n t,
som kom till användning bl. a. vid byggandet
av den 90 km långa vattenledningskulverten
mellan Eifel och Köln, vilken utfördes av romarna
70—80 e. Kr. Metoden att tillverka ”hydraulisk”
kalk råkade emellertid under medeltiden i
glömska. Den uppfanns på nytt 1796 av engelsmannen
J. Parker, vilken som utgångsmaterial
begagnade naturliga märglar. Av den erforderliga
mär-geln voro förråden emellertid begränsade,
varför flera forskare, bl. a. tysken J. F. John och
fransmannen L. J. Vigat,
arbetade på och lyckades
erhålla användbara c., utgående
från blandningar av kalk och
lera ((1817, resp. 1818). De
erhållna c. hårdnade
emellertid endast mycket långsamt.
Något bättre lyckades
engelsmannen Joseph Aspdin,
som slammade ihop
ingredienserna före bränningen och
som f. ö. är upphovsman
till benämningen portland-c.
Namnet härleddes från en
från Portland i Dorsetshire
hämtad kalksten, om vilken
den nya c. rätt mycket
erinrade. Den egentlige
uppfinnaren till portland-c. var
emellertid engelsmannen L C.
Johnson, som 1844 kom
fram till vad han ansåg vara
optimala förutsättningar
avseende råmaterialens kvalitet,
biandförhållanden och
brän-ningstemp. Härvid kom egentlig sintring för
första gången till användning vid c.-tillverkning.
Portland-c har sedan dess genom många forskares
arbete oavlåtligt förbättrats till sina egenskaper.
Under denna utvecklingsgång ha även helt nya
typer av c. uppstått, ehuru portland-c. alltjämt
intar den dominerande platsen inom c.-industrien.
Vitcementen utexperimenterades 1899 av
tysken Eheman, aluminatcementen
(”smält-c.”; se nedan), delvis baserad på bauxit
som råmaterial, 1913 av fransmannen J. Bied,
snabbhårdnande por11 andcement
1915 av österrikaren M. Spindel samt
silikat-cement 1932 av svensken L. Forsén.
Här-förutom förekomma biandcement av olika
slag, kännetecknade av tillsatsämnen, som
inmängas i det färdiga c.-pulvret. Till denna
grupp hör den av tysken H. Passow 1892
framställda järnportlandcementen el.
slaggcementen, i vilken ingår c:a 30 °/o
basisk masugnsslagg. Vidare förekomma sådana
inblandningar, som ha egenskapen att kemiskt
kunna binda den vid c:s hårdnande frigjorda
och delvis vattenlösliga kalken. Dylika
tillsatsmedel, innehållande kiselsyra i alkalilöslig form,
gå numera under den gemensamma beteckningen
puzzolaner. En bland-c. av detta slag har
marknadsförts i Sverige under namnet
pansarcement. — Till bland-c :s grupp bör även
räknas den under 2:a världskriget tillverkade
E-cementen (ersättnings-c), där tillsatsernas
förnämsta uppgift var att utdryga massan i syfte
att spara bränsle. Som tillsats i E-cement
begagnas slagg- och kalkstensmj öl, vars förmåga
att kemiskt binda vid c. är obetydlig, om ens
påvisbar.
Framställning av portland-c. tillgår så, att
råmaterialen (utvalda slag av kalksten el.
kalk-märgel samt lera i finfördelat tillstånd) blandas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
