Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cetantal, cetanvärde - Cetatea alba - Ceterach - Ceteris paribus - Ceterum censeo... - Cetewayo - Cetina - Cetinje - Cetologi - Cetonia - Cetraria, Cetrarsyra - Cette - Cetus - Cetylalkohol, etal - Ceulen (Keulen), Ludolf van - Ceuta - Cevennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Cetatea alba—Cevennerna
626
lika med dem hos ett standardbränsle med n
volym-% cetan (hexadekan, C16H34), säger
man, att bränslet har cetantalet n. I en
bensinmotor, där bränsleblandningen tändes genom en
gnista, fordrar man bränslen med stor
knack-fasthet, d. v. s. tändningen skall även vid hög
kompression icke ske i förtid och förbränningen
vara jämn. Dessa egenskaper uttryckas genom
oktantalet. I mots. härtill fordrar man av
ett dieselmotorbränsle, att det skall självantända
vid en viss kompression. Bränslen med högt
oktantal ha därför lågt c. och tvärtom.
Cetatea alba, se Akkerman.
Ce’terach, till fam. Polypodiaceae hörande
ormbunkssläkte, vars arter äro hemma i
medelhavsområdet, Afrika och v. Indien. De äro
starkt xerofytiskt utbildade: flera arter äro
ull-håriga, något för ormbunkar ovanligt; de kunna
leva långa tider utan regn. C. officinarum från
medelhavsländerna lämpar sig som prydnadsväxt
i torra klippartier.
Cèteris pa’ribus, lat., under i övrigt lika
förhållanden.
Cèterum cénseo ..lat., se Cato.
Cetewayo [tjätava’jå], sulukonung (d. 1884).
Han tillvällade sig som medregent högsta makten
från fadern, Panda, och började efter dennes
död 1873 välva vittomfattande erövringsplaner
mot Natal och boerrepubliken Transvaal. Som
följd därav inbröt en engelsk här i Sululandet,
och efter ett kortvarigt krig besegrades C. vid
Ulundi 4 aug. 1879 och togs till fånga samt
sändes till London. Hans rike delades mellan
13 hövdingar. 1883 återfick C. en del av sitt
rike men förjagades inom kort av fientliga
negerhövdingar.
Cetina [tse’-], kustflod i Dalmatien,
Jugoslavien. Bildar vid staden Sinj vidsträckta
sumpmarker, genombryter kustbergen med betydande
vattenfall samt utfaller vid Omis (Almissa) mitt
emot ön Brac i Adriatiska havet. 100 km lång.
Cetinje [tse’-], stad i s. v. Jugoslavien, f. d.
huvudstad i Montenegro, 670 m ö. h., förbunden
med Cattaro genom en landsväg; 6,000 inv. C.
gör ett lantligt intryck; det forna kungliga
palatset och de f. d. montenegrinska
regeringsbyggnaderna äro mycket anspråkslösa. C.
an-lades mot 1400-talets slut och blev flera gånger
plundrad av turkarna. Under 1 :a världskriget
besattes C. av österrikarna 14 jan. 1916. Efter
vapenstilleståndet inryckte de allierades trupper
(serber) i staden 4 nov. 1918, och C. upphörde
s. å. vid Montenegros förening med Serbien att
vara huvudstad.
Cetologi (av lat. cétus, valdjur, och grek.
lo’gos, lära), den gren av zoologien, som
handlar om valdjuren. — C e t o 1 ö g, valkännare.
Cetönia, se Guldbaggar.
Ceträria, Ceträrsyra, se Islandslav.
Cette [sät], stad i s. Frankrike, se Sète.
Cétus, Valfisken, stjärnbild på södra
stjärnhimlen, nära ekvatorn.
Cetylalkohöl, e t a 1, CieHssOH, en
högmole-kylär, i bl. a. valfett och bivax förekommande
alkohol.
Ceulen (Keulen) [kö’lan], Ludolf, van,
holländsk matematiker (1540—1610), prof, i
Lei-den, använde en stor del av sitt liv till
beräkning av talet n, efter honom kallat ludolfska
talet, med den på den tiden oerhörda
noggrannheten av 35 decimaler.
Ceuta [J>äo’ta], näst största staden i Spanska
Marocko, på en udde vid Gibraltarsund mitt
emot Gibraltar; 70,000 inv. C. var först
kartagisk, sedan romersk koloni (Ad septem fratres,
varav senare namnformer Sebta och C.), blev
under arabernas välde en blomstrande
handels-och industristad, erövrades 1415 av portugiserna
och blev 1580 spanskt. Staden är befäst och
har stor garnison, god hamn (även frihamn)
och givande fiske; handeln ökade påtagligt under
2:a världskriget. Järnväg leder söderut.
Ceve’nnerna, bergskedja och efter denna
benämnd bergsträckning i s. och mellersta
Frankrike utefter Franska centralmassivets rand mot
medelhavsslätten och Rfiöne—Saönedalen. C. är
vattendelare mellan atlantfloderna Tarn, Lot,
Al-lier och Loire samt medelhavsfloderna Orb,
Hérault och Rhöne med dess bifloder Gard,
Ardèche och Saöne. C. omfatta, söderifrån
räknat, Montagne noire, L’Espinouse, de låga
Gar-riguesbergen och Larzacplatåns rand, varefter
följa egentliga Cevennerna från övre
Hérault till Ardèche, uppdelade på parallella
väst-östgående småkedjor, högst Mont Lozère (1,702
m), och därefter som sista kedja inom de
sydligare C. Vivaraisbergen, med Mont Mézenc
(1,754 m) och Mont Pilat, intill floderna Gier och
Furens i en av sänkorna mellan Rhöne och
Loire; nordliga avslutningen bildas av
Lyon-nais-, Beaujolais- och Charolaisbergen (603 m)
mellan Saöne och Loire till sänkan vid
Long-pendu s. om Cöte d’Or; bergskedjans
sammanlagda längd är omkr. 350 km. De sydligare
bergen äro de högsta. De stiga oftast brant från
slättlandet i ö., från vilket de äro skilda genom
utpräglade brottlinjer, och övergå åt v. jämnare
i Franska centralmassivet. Särskilt Cevennkedjan
är fårad av talrika, djupt inskurna dalar,
sluttningarna klädda av skog (kastanj e) och spridda
Landskapsbild från Cevennerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
