Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chamar - Chamaver - Chamba - Chambal - Chamberlain, 1. Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Chamaver—Chamberlain
646
derarbetarkasten i n. och centrala delarna av
Indien. Kasten tillhör på grund av sitt yrke (arbetet
med döda djurs kroppar och hudar) de allra mest
föraktade och lägst stående. Den har en mängd
egendomliga och religionshistoriskt intressanta
bruk och riter.
Chamaver [k-], ett litet germanskt folk, som
bodde vid nedre Rhen och Ijsel samt 358, då det
inträngt på romerskt område, besegrades av
kejsar Julianus. C. hade ännu på Karl den
stores tid en egen lag, som finnes bevarad och
närmast ansluter sig till de frankiska lagarna.
Chamba [tja’mba], stat i n. ö. Punjab i
Indiska unionen; 8,099 km2, 169,000 inv. C. ligger
helt inom Himalaja, kring Ravis och Chenabs
översta lopp. Mest odlas ris, majs och hirs.
Vilttillgången är riklig. Huvudstad är Chamba
(7,000 inv.) vid Ravi.
Chambal [tja’mbal], en av de största
bifloderna till Jumna i Indien. Upprinner i
Central-indien, nära Vindhyabergen, som den
genombryter, framgår genom Rajputana och utmynnar i
Jumna ung. 10 mil s. ö. om Agra. Längd 1,050
km.; stora översvämningar under regntiden.
Chamberlain [tJeVmbalin]. 1) Joseph C,
engelsk politiker (1836—1914). Han föddes i
London, härstammade från en unitarisk
köpmans-familj och inträdde efter studier vid London
University College 1852 i sin faders affär men
flyttade redan 1854 till Birmingham, där han
jämte en kusin blev delägare i en fabrik för
tillverkning av skruvar. Han visade sig vara
en driftig affärsman, verkade därjämte som
lärare för arbetarna vid söndags- och aftonskolor
och tog tidigt verksam del i Birminghams
kommunala liv. C. var 1874—76 stadens
borgmästare och genomdrev därunder ett omfattande
kommunalt reformprogram (ny stadsplan,
gasverks och vattenlednings övertagande av de
kommunala myndigheterna), vilket bildar epok i
Birminghams historia. Från affärerna drog sig
C. tillbaka 1874, och från juni 1876, då han
valdes till underhusledamot för Birmingham,
ägnade han sig helt åt det politiska livet.
C. anslöt sig till den radikala liberalismen.
Teoretiskt var han närmast republikan, och hans
åsikter i arbetarfrågor ådrogo honom
beskyllningar för socialism. Redan 1873 hade C.
framlagt ett radikalt partiprogram (”fritt arbete,
fri jord, fri kyrka och fria skolor”) samt
påyrkade efter liberalernas nederlag 1874 partiets
omdaning i demokratisk riktning. Han var den
ledande vid bildandet av den nya
partiorganisation, som i väsentlig mån bidrog till Gladstones
stora valseger 1880. Radikal arbetarlagstiftning
och kyrkans skiljande från staten voro de
reformer han och hans vänner ivrigast påyrkade.
Såsom dessa radikalers representant fick han
plats som handelsminister i Gladstones kabinett
(april 1880). Han avgick med den övriga
ministären i juni 1885 och preciserade kort därpå
sin radikala åskådning i det s. k. ”oauktoriserade
programmet”, vars huvudpunkter voro
kostnadsfri skolundervisning, egna hem, progressiv
beskattning och kommunal självstyrelse. Gladstones
Joseph Chamberlain.
långtgående home-rule-planer för Irland gjorde,
att C. endast med tvekan ingick i dennes tredje
ministär (febr. 1886); han blev där
kommunalminister (president i ”Local Government Board”).
När Gladstone i kabinettet framlade sitt
home-rule-förslag, avgick C. (27 mars 1886), och jämte
Lord Hartington trädde han sedan i spetsen för
de liberala unionisternas opposition mot
Gladstones irländska politik. De övertogo samfällt
ledningen av ett nytt liberal-unionistiskt parti,
vilket utan formlig sammanslutning med de
konservativa gav sitt stöd åt Salisburys kabinett.
Efter unionisternas stora seger vid de
allmänna valen 1895 blev sammanslutningen
mellan de konservativa och liberal-unionisterna
synnerligen intim, och C. inträdde i Lord
Salisburys tredje ministär som kolonialminister (juli
s. å.). Han blev genast en av ministärens
ledande män. Som kolonialminister uppställde C.
som sitt mål att ekonomiskt utveckla de länge
försummade kronkolonierna och att söka
åvägabringa de självstyrande koloniernas närmare
sammanslutning inbördes och med moderlandet. I
båda dessa avseenden blev hans ministertid
epokgörande för det brittiska kolonialväldets
historia. Nigerkompaniets vidsträckta landområden
övertogos direkt av kronan; framsynta åtgärder
vidtogos för de sanitära förhållandenas
förbättring i Englands tropiska kolonier. I fråga om
de självstyrande koloniernas sammanslutning
beteckna kolonialkonferenserna 1897 och 1902 samt
de australiska koloniernas federativa
sammanslutning 1900 de största framstegen för hans politik.
Den sydafrikanska frågan blev det problem,
som kom att mest lägga beslag på C:s
arbets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
