Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chalpin, Charlie (filmskådespelare) - Chapman, Henric af - Chapman, George - Chapman, Sydney - Chappe (garn) - Chappe, Claude - Chapra - Chaptal, Jean Antoine Claude - Chapu, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
Chapman—Chapu
674
axel gevär” (1918), sin första egentliga långfilm
”Chaplins pojke” (”The Kid”, 1920) med Jackie
Coogan och avslutade serien av rena farser med
”Ulv i fårakläder” (”The Pilgrim”, 1923), en
satir över frireligiöst hyckleri, som väckte en
storm av förbittring. Nu följde efter åratals
förberedelser före varje film ”En kvinna i
Paris” (1923), ett okonventionellt och bittert
kvinno-drama, som C. enbart regisserade, ”Guldfeber”
(1925), en i sin parodiska storvulenhet genialt
grotesk skildring av guldgrävarliv i Alaska,
”Cirkus” (1928), en vagabondhistoria, fylld av
människokunskap och bitter resignation, ”City
lights” (”Stadens ljus”; 1931), som fortsatte
linjen av stum resignation inför omvärldens
fientligheter — det var C:s första ljudfilm, men han
förblev själv stum i den —, ”Moderna tider”
H936), där en bittrare humor låg under
skratten åt samhällets mekanisering och iskalla
exploatering av individen, ”Diktatorn” (1940) med
dess gnistrande hatfyllda hitlerparodi (den fick
ej visas i Sverige förrän 1945) och ”Monsieur
Verdoux” (1946), en dubbelbottnad satir, byggd
på den franske mångmördaren Landrus förkärlek
för kvinnliga offer.
Chapman [ka’pman], Fredric Henric af,
skeppsbyggmästare (1721—1808). Född i
Göteborg, tillhörde C. en från England
härstammande familj. C. arbetade under ynglingaåren
dels på kronans varv i Göteborg, dels på enskilda
varv i Stockholm samt slutligen på skeppsvarv i
England, Holland och Frankrike. Jämsides med
sin praktiska utbildning ägnade han sig åt
teoretiska studier, särskilt i matematik och fysik.
Han återvände 1757 till Stockholm och blev där
underskeppsbyggmästare vid flottan. På C. A.
Ehrensvärds föranstaltande kommenderades C.
till Pommern för att under det då pågående
kriget bygga mindre krigsfartyg. Efter krigets
slut erhöll han i uppdrag att konstruera för
Finlands skärgård lämpliga örlogsfartyg, för
vilket ändamål C: s
verksamhet 1760
förlädes till Sveaborg,
där han på flera
områden ägnade sig åt
sj övapenstekniken. Bl.
a. byggde han där
fartyg av de nya typerna
”hemmema” och
”po-jama”. 1764
utnämndes C. till
överskepps-byggmästare vid
arméns flotta samt
kallades att i Karlskrona
deltaga i den
”certe-deputation”, som
ha
de till uppgift att framlägga förslag till
fullgoda örlogsfartyg. Resultatet av C:s arbete blev,
att svenska flottans linjeskepp och fregatter
blevo byggda efter hans ritningar. Redan 1768
hade han byggt den första kanonslupen, och
denna typ följdes snart av nya. Sedan han 1781
kallats till ”arbetsdirektör” vid Karlskrona
örlogsvarv, utvidgades detta under C:s energiska
NF IV —22
ledning väsentligt, och ett stort antal linjeskepp
och fregatter byggdes där. 1783 befordrades C.
till konteramiral och varvsamiral samt 1791 till
viceamiral. Han tog avsked 1793 men åtog sig
fortfarande att uppgöra erforderliga förslag och
ritningar för flottans behov.
Vid sidan av sitt omfattande arbete i
flottans tjänst idkade C. vetenskapliga forskningar
och publicerade sina därvid gjorda rön. C:s
verk ”Architectura navalis mercatoria” (1768;
nytr. utg. av E. Loef, Berlin 1936—37) är
världsberömt. Han utgav även ett flertal verk
rörande fartygskonstruktion.
Chapman [tjä’pman], George, engelsk
författare (1559—1634). Han verkställde en vida
berömd Homerosöversättning (2 bd, 1616). I sina
skådespel, t. ex. den av Chr. Marlowe påverkade
tragedien ”Bussy d’Ambois” (1607) och lustspelet
”All fools”, röjer han större poetisk än
dramatisk förmåga och lyckas bättre med
karaktärsteckningen än med handlingen. Ett moraliserande
drag framträder ofta, t. ex. i det tills, m. Marston
och Ben Jonson skrivna lustspelet ”Eastward
hoe” (1605). En fullständig uppl. av C:s
arbeten utgavs av R. H. Shepherd 1874—75.
Chapman [tjä’pman], Sydney, engelsk
matematiker och geofysiker (f. 1888), prof, i
Oxford 1946. C. har särsk. behandlat kinetisk
gasteori, j ordmagnetism och jonosfär fysik samt
räknas som en av upptäckarna av
termodiffu-sionseffekten.
Chappe [Jap], av silkesavfall spunnet garn.
Chappe [Jap], Cl au de, fransk tekniker
(1763—1805). Han uppgjorde planen till ett
optiskt signalsystem, vilket 1792 framlades för
nationalförsamlingen och sedermera under
benämningen ”telegraf” inrättades på flera linjer
inom Frankrike, den första 1793 mellan Paris och
Lille.
Chapra [eng. tjäprä’], hamnstad i n. Indiska
unionen vid Gogras inflöde i Ganges; 55,000 inv.
Chapta’l [Jap-], Jean Antoine Claude,
greve de Chanteloup, fransk kemist,
ämbetsman (1756—1832). Prof, i Montpellier
sedan 1781, ledde C. 1793—94 kruttillverkningen
vid Paris. 1800—04 var C. inrikesminister.
Han utgav flera praktiskt kemiska arbeten,
bl. a. om färgning, om tvättning och om
vinförbättring (en av C. uppfunnen metod att
korrigera bristande sockerhalt hos en druvskörd fick
namnet chaptalisering). Som minister
främjade han industrien och lät bygga flera
viktiga vägar.
Chapu [Japy’], Henry Michel Antoine,
fransk skulptör (1833—91). Han studerade för
Duret och Pradier samt som stipendiat i Rom
och blev under en lång verksamhet en av
Frankrikes högst uppskattade bildkonstnärer.
Formsäkerhet, elegans, smidighet utmärka hans bilder
av unga kvinnor, som varken sakna poesi el.
själsinnehåll. Ryktbara äro ”Jeanne d’Arc”,
sittande på marken, lyssnande till överjordiska
röster (1872; Luxembourgmuséet), och
”Ungdomen” på monumentet över H. Regnault i
konstakademien i Paris. C:s rika alstring upptar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
