Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chaucer, Geoffrey - Chaudet, Antoine Denis - Chaudière - Chaufför - Chaufförskola, bilskola - Chauker - Chauliac, Guy de - Chaulieu, Guillaume Amfrye de - Chaulmoograolja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Chaudet—Chaulmoograolja
702
Geoffrey Chaucer. Kopparstick av G. Vertue.
1385. Men det verk, som framför alla gjort C:s
namn odödligt, är ”Canterbury tales”. Dessa
bilda en serie sinsemellan oberoende berättelser,
sammanfogade inom en gemensam ram, liksom
Boccaccios ”Decamerone”, som de dock, i fråga
om berättelsernas individualisering, betydligt
överträffa. Här möter man renässansens
ursprunglighet, frisk realism och levande individualism.
I inledningsdikten förtäljes, att en vacker
aprildag på ett värdshus i London råkades ett antal
män (bland dem C. själv) och kvinnor av olika
samhällsklasser och yrken, vilka alla ämnade
dagen därpå anträda en pilgrimsfärd till ärkebiskop
Thomas Beckets grav i Canterbury. I skildringar
av målande åskådlighet och den finaste kvickhet,
som göra prologen till poemets pärla,
presenteras de olika personerna för läsaren. Bland
typerna har särsk. den levnadslustiga och
frispråkiga frun från Bath blivit berömd. Till den
brokiga pilgrimsskaran sluter sig värdshusvärden,
som föreslår, att var och en skall förtälja två
berättelser på bortvägen och två på återfärden.
Hela sällskapet, som under resan ökas, består
till slut av över trettio personer, och dikten
skulle således fullbordad ha innehållit mer än
120 berättelser. Tyvärr hann C. ej att dikta
mer än 24 jämte inledningsdikten. Läsaren måste
taga avsked av pilgrimerna, innan de hunnit till
Canterbury. I ”Canterbury tales” visar C.
mångsidigheten av sin rika begåvning. Den
romantiska poesien och den religiösa legenden äro
representerade, skildringar ur folklivet, kryddade
av en kraftig och stundom grovkornig humor,
omväxla med berättelser av fint patetiskt
innehåll, och under de ordstrider, som stundom
uppstå mellan olika medlemmar av sällskapet som
förkämpar för olika stånd och yrken, framläggas
ej sällan på ett verkligen dramatiskt sätt
intressanta, av stark satir färgade skisser ur samtidens
kulturhistoria. — På prosa skrev C. bl. a. en
astronomisk avhandling, ”The treatise on the
astrolabie”, och en översättning av Boèthius’ ”De
consolatione philosophiæ”.
C. är det nyare Englands förste store skald.
Hans inflytande på Englands språk och litteratur
var stort och betydelsefullt. — C:s arbeten
föreligga i många uppl., bl. a. den av W. W. Skeat
utg. ”Works, texts and notes” (1894—97). —
”Canterbury tales”, sv. övers, av H. Jernström
(1938). — Litt.: E. Björkman, ”G. C.” (1906);
G. E. Hadow, ”C. and his times” (1914).
Chaudet [jådä’], Antoine Denis, fransk
skulptör (1763—1810). Han vann rykte genom
den behagfulla, av Canova starkt påverkade
statyn ”Amor, fångande en fjäril”. Han övergick
senare till en mera allvarlig stil, utförde bl. a.
en stor relief, ”Den döende soldaten”, för
Pan-théon, en staty av Cincinnatus för senaten och
en av Napoleon för Vendömekolonnen.
Chaudière [fr. JådjäT, eng.-dijä’a], biflod till
S :t Lawrencefloden i kanad. prov. Quebec,
utmynnar mitt emot staden Quebec och bildar de 39 m
höga C.-fallen, som utnyttjas av elektr. kraftverk.
Chaufför [Jåfö’r], fr. chauffeur, bilförare.
Chaufförskola, bilskola, se Körskola.
Chåu’ker [k~] (lat. Chäu’ci), germansk
folkstam vid Nordsjön mellan Elbe och Ems.
Stammen underkuvades av Drusus 5 e. Kr. men deltog
i batavernas uppror under Civilis. Med
folkvandringarna försvinna c.; en del av dem synes ha
förenats med sachsarna, en annan med friserna.
Chauliac [Jålja’k], Guy de, fransk läkare
(omkr. 1300—omkr. 1380). C. var medeltidens
mest berömde kirurgiske skriftställare. Han
studerade i Montpellier, Bologna och Paris samt
levde därefter länge såsom läkare i Lyon och
slutligen såsom läkare för flera påvar i Avignon. Hans
förnämsta arbete, ”Collectorium artis
chirurgi-calis medicinæ”, var ända fram till mitten av
1500-talet den mest använda läroboken i kirurgi.
Chaulieu [fåljö’1, Guillaume Amfrye
de, fransk skald, abbé (1639—1720). Han skrev
i lätt och lekande ton lyriska dikter, prisande
glädjen och levnadsnjutningen. Biogr. av J.
Gravigny (1911).
Chaulmoograolja [tjålmö’gra-] erhålles som
extrakt ur de oljor, vilka kunna utpressas ur
fröna från olika arter av fam. Flacourtia’ceae,
näml. Gynocar’dia och Hydnocar’pus, inhemska
i Indokina. Den ur fröna pressade
gynocardia-oljan användes av infödingarna sedan gammalt
till behandling av hudåkommor, även spetälska.
Mera användbar var den ur oljan isolerade
chaulmoograsyran, sedan gammalt av
infödingarna använd som invärtes spetälskemedel.
Numera använder man chaulmoograsyrans
etyles-ter (antileprol) till invärtes, subkutan el.
intra-muskulär behandling av spetälskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
