Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claudius, 1. Tiberius Claudius Caesar Augustus Germanicus (romersk kejsare) - Claudius, 2. Marcus Aurelius Claudius (romersk kejsare) - Claudius, Carl August - Claudius, Matthias (Der Wandsbecker) - Claus, Carl - Claus, Émile - Clausel, Bertrand - Clausen, Fritz - Clausen, Hans Victor - Clausen, 1. Henrik Georg - Clausen, 2. Henrik Nikolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863 Claudius-
två nya vattenledningar, varjämte den svåra
torrläggningen av Fucinosjön påbörjades. Den yttre
politiken sköttes ej illa: södra Britannien
erövrades 43; även Mauretanien besattes, och i
Ger-manien hade romarna åtskilliga framgångar.
C:s gemål, den vällustiga Messalina, gick
slutligen så långt i fräckhet, att hon firade sitt
bröllop med den sköne Gaius Silius (48 e. Kr.).
Narcissus’ kraftiga ingripande medförde de
brottsligas död. Kort därpå gifte sig C. med
sin brorsdotter Agrippina d. y. Hon förledde
honom att i stället för Britannicus, som var son
till honom och Messalina, till tronarvinge insätta
hennes egen son i ett föregående gifte, Lucius
Domitius, sedan kallad Nero.
2) Marcus Aurelius C. (220—270 e. Kr.).
Duglig fältherre, utropades C. efter Gallienus’
död till kejsare 268. Han tillbakadrev
aleman-nerna och slog 269 vid Naissus (Nis) goterna
(därav hedersnamnet Gothicus), som bl. a.
erövrat Aten. Med kraft sökte C. trygga
ordning och säkerhet i riket.
Clau’dius, Carl August, dansk
musikhisto-risk samlare (1855—1931), jämte J. Svanberg
grundläggare av Musikhistoriska muséet i
Stockholm samt initiativtagare till den svenska
sektionen av Internationale Musikgesellschaft. C. var
ägare till en av Europas största privatsamlingar
av gamla musikinstrument och framträdde även
som författare på instrumentkännedomens område.
Clåu’dius, Matthias, tysk skald (1740—
1815), känd som Der Wandsbecker
Bote efter en tidskrift med detta namn, som
han utgav; bosatt i Wandsbeck nära Hamburg.
C:s visor och prosaskrifter äga enkelhet,
fromhet och folklig kvickhet. C. utgav en samling
av sina skrifter, ”Asmus omnia sua secum
portans oder Sämmtliche Werke des Wandsbecker
Boten” (1775—1812; många uppl.; ”Claudii
Asmus med allt sitt pick och pack”, 1820). Biogr.
av W. Stammler (1915).
Claus, Carl, tysk zoolog (1835—99), prof,
i Marburg 1863, i Göttingen 1870 och i Wien
1873—96. C. ägnade sig som forskare främst
åt kräftdjur och celenterater och var en ivrig
förkämpe för utvecklingsläran, varvid han sökte
förena darwinistiska och lamarckistiska
synpunkter. Mest känd är han som förf, av en
mycket spridd lärobok i zoologi (”Lehrbuch der
Zoologie”, 1880; io:e uppl. utg. av Alfred Kühn
1932).
Claus [klå], Émile, belgisk målare (1849—
1924). Han fann sin motivkrets i hemlandet, där
han målade figurer i friluft, djur och landskap.
De levande el. döda föremål han framställer
bada i glittrande, strålande sol och ljus, lätt
luft. Han är representerad i Göteborgs museum
med ”Sommarmorgon”.
Clausel [klåzä’1], Bertrand, greve, fransk
militär (1772—1842). Han deltog med
utmärkelse i revolutionens och Bonapartes krig och
blev 1802 divisionsgeneral. 1808—09 kämpade C.
med Marmont i Dalmatien, förflyttades sedan till
Spanien och ledde reträtten efter nederlagen vid
—Clausen 864
Salamanca 1812 och Vittoria 1813. C. var en
av de första, som förklarade sig för Napoleon
efter dennes återkomst från Elba. Efter andra
restaurationen måste han fly till Amerika och
dömdes 1816 frånvarande till döden. Efter
amnestien 1820 återkom C. till Frankrike, tillhörde
1827—30 deputeradekammaren och fick efter
julirevolutionen 1830 befälet över trupperna i
Algeriet och 1831 marskalksvärdighet. 1835 blev han
generalguvernör i Algeriet men återkallades
1837, då han ej lyckades taga Constantine från
Abd-el-Kader. I deputeradekammaren försvarade
han sedan med kraft sin afrikanska politik.
Clåu’sen, Fritz, dansk läkare och politiker
(1893—1947), student i Flensburg 1913,
studerade vid olika tyska univ. och deltog i 1 :a
världskriget på tysk sida, avlade med. ämbetsexamen i
Köpenhamn 1923, praktiserade i Åbenrå 1923—
24, därefter i Bovrup. 1931—32 redigerade C.
tidn. Nationalsocialisten och blev 1933 ledare för
det nationalsocialistiska partiet i Danmark. 1939
—43 var han nazistisk led. av Folketinget,
tjänstgjorde 1943—44 i tyska armén och måste
i maj 1944 avgå som partiledare. Efter
kapitulationen 1945 häktades och åtalades C. för
lands-förrädisk verksamhet mot Danmark; han avled
i häktet 1947, innan dom fallit.
Clåu’sen, Hans Victor, dansk historiker,
läroverkslärare (1861—1937), 1919 lektor vid
Frederiksbergs gymnasium. Han intresserade sig
särsk. för Sönderjylland och dess historia, som
han behandlade i en rad skrifter. Före 1 :a
världskriget tog C. livlig del i arbetet för danskhetens
bevarande där, ledde från Köpenhamn
sönder-jylländska barns övningar i att skriva danska
och var 1910—18 av preussiska regeringen
förbjuden att inkomma i Sönderj ylland. Under
fredsförhandlingarna 1919 biträdde han danska
sändebudet i Paris som sakkunnig i fråga om
Slesvig och uppdrog den s. k. C 1 a u s e n 1 i
n-jen, som efter folkomröstningen 1920 antogs
som ny gräns mellan Danmark och Tyskland.
C. utgav ett flertal kulturhistoriska skrifter, bl. a.
”Det danske landskab” (1926).
Clåu’sen. 1) Henrik Georg C., dansk
präst (1759—1840). Han blev 1797 kaplan vid
Fruekirke i Köpenhamn, där han fortsatte att
verka — från 1811 som kyrkoherde och
stiftsprost — ända till 1838, då han på egen begäran
erhöll avsked. C., som i teologiskt avseende
representerade upplysningsrationalismen, gjorde sig
tidigt bemärkt som framstående andlig vältalare.
Han kämpade bl. a. en lång följd av år för
större frihet vid tillämpningen av kyrkans
rituella föreskrifter, ehuru han därigenom kom i
konflikt ej blott med den framväxande
grundt-vigska fromhetsriktningen utan även med de
kyrkliga myndigheterna.
2) Henrik Nikolai C., den föreg:s ss>k,
teolog och politiker (1793—1877). Ha^ blev
1822 prof, i dogmatik och exegetik vid
Köpenhamns universitet, bland vars yppersta lärare
han i över 50 år räknades (han tog avsked 1874).
Starkt påverkad av Schleiermacher, ville C. för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
