Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Columbus, Christofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Columbus
12
där utbreddes. Efter protester från Portugal mot
den först av påven bestämda gränslinjen mellan
Spaniens och Portugals områden enades de
båda makterna till sist genom fördraget i
Torde-sillas juni 1494 om en ny demarkationslinje, 370
leguas v. om Kap Verdeöarna, varigenom det
senare upptäckta Brasilien kom på den
portugisiska världshalvan.
Innan dessa förhandlingar avslutats, hade C.
utrustat en stor flotta för sin andra resa
västerut. Flottan bestod nu av 17 fartyg. En
mängd kastilianska adelsmän medföljde, åtskilliga
präster, vidare jordbrukare, bergsmän,
hantverkare och soldater, med besättningen inalles över
1,500 människor. Man medförde europeiska
sädesslag och andra kulturväxter, likaså de första
europeiska husdjuren, särsk. hästar och
nötboskap. Flottan lämnade Cådiz 25 sept. och fick
redan 3 nov. den första ön i sikte. Den kallades
Dominica ("söndagsön”); därefter följde flera
andra av Små Antillerna, slutligen ön Boriquen
(nu Portorico) och Jamaica. Åt sin yngre
broder, Bartolommeo, som nu ankommit till Haiti,
överlämnade han förvaltningen av den nya
kolonien och skyndade själv hem till Spanien för
att utrusta en ny expedition. 11 juni 1496
landade han i Cådiz.
C. mottogs denna gång med begynnande
misstro och avundsjuka. Drottningen blev honom
dock alltjämt bevågen. Först i maj 1498
anträdde C. med 6 skepp sin tredje resa. Han
närmade sig denna gång ekvatorn och styrde
från Kanarieöarna och Kap Verdeöarna mot
s. v. På 17 dagar uppnådde han Antillerna och
fann 31 juli ön Trinidad, varifrån han i s.
skymtade en del av Venezuelas kust. De båda
följ, åren voro för C. de svåraste i hans liv,
och de betydde sammanstörtandet av hans
maktställning. Han hade överskattat sin förmåga, då
han jämte rangen av spansk amiral gjorde
anspråk på ställningen som ståthållare och
vice-konung. Då C. alltmer blottade sin oförmåga
som koloniens ledare, sände de spanska
monarkerna i aug. 1500 en undersökningsdomare,
Bo-badilla, till Haiti, försedd med kunglig fullmakt.
Denne gynnade C:s motståndare och sände
honom och hans bröder i kedjor till Spanien i
nov. 1500.
I Spanien väckte vicekonungens förödmjukelse
oerhört uppseende och gjorde på monarkerna ett
pinsamt intryck. De gåvo genast befallning att
försätta upptäckaren i frihet och bevisa honom
alla tillbörliga hedersbetygelser. Men som en
bruten man kom C. till hovet i Granada, och
han övervann aldrig den smälek, som drabbat
honom.
1498—1502 hade betydelsefulla geografiska
upptäckter (Brasilien m. m.) gjorts på
Sydamerikas fastland och östra sjövägen till Indien
upptäckts. Uppgiften för C:s nästa, fjärde
resa blev nu att mellan Cuba och Sydamerikas
fastland söka en genomfart västerut. På denna
färd, som företogs från Cådiz 9 maj 1502 med
fyra små skepp, medföljde hans säkra stöd,
brodern Bartolommeo, jämte sonen Fernando. C.
anlöpte San Domingo på Haiti men vägrades av
ståthållaren Ovando att landstiga. 14 juli seglade
han vidare västerut mellan Cuba och Jamaica
samt nådde i sydvästlig riktning 30 juli den lilla
ön Guanaja i Hondurasviken, ej långt från nuv.
staden Cindad Trujillo. Där stötte han på Nya
världens första kända kulturfolk, mayaindianer
från Yucatan. Färden, som blev ytterst farlig,
gick österut utmed den flacka kusten. I
Chiriqui-bukten, där kusten blev mer bergig, fick C. den
första dunkla underrättelsen om ett stort vatten
på andra sidan, alltså första meddelandet om
Stilla oceanens närhet. En rasande storm drev
honom till näset vid Panama. Två fartyg gingo
förlorade. Med återstoden nåddes Darienbukten,
men därifrån nödgades C. anträda återresan.
Han förmådde taga sig över till Jamaica men
måste där sätta fartygen på land för att rädda
livet. Först efter ett års förlopp fick han i
juni 1504 hjälp från San Domingo. Så
återvände C. för sista gången från Nya världen till
Spanien och landade i nov. s. å. i Cådiz.
Samma månad dog C:s gynnarinna, drottning
Isabella, och konung Ferdinand intresserade sig
föga för de ”indiska” angelägenheterna. C.
förlorade sina privilegier och hedersposter men levde
under någorlunda goda villkor i Sevilla. Så
tillbragte han sjuk, nedböjd och ensam de sista
åren av sitt liv och dog 20 maj 1506 i Valladolid.
Hans kvarlevor bisattes först i
franciskanklost-ret där, sedan i klostret Santa Maria de las
Cuevas vid Sevilla men fördes 1537 till San
Domingo. De uppges ha 1796 överflyttats till
domen i Habana och efter spansk-amerikanska
kriget 1898 till katedralen i Sevilla. Huruvida
det är C:s kvarlevor, torde knappast med
bestämdhet kunna avgöras.
C. är med alla sina brister en fängslande
personlighet. Konsekvenserna av hans upptäckter
voro visserligen större än han själv och hans
verk. Han kunde ej alltid behärska sin fantasi,
som ej blott förde honom in på underbara
teorier om det han iakttog utan även gav
honom förnäm börd samt kunskaper och bedrifter,
som tillhörde andra. Det stora misstag, som han
aldrig ville erkänna, var, att han, som seglade
ut för att finna ett nytt land, en ny värld,
identifierade denna med Indien. Snart nog insåg
man detta i Spanien, men för C. var det land
han funnit Indien, och hans tre senaste resor
voro ett med förtvivlans energi utfört försök
att bevisa, att han hade rätt.
Källorna för vår kunskap om C. äro av rätt
olika natur. Den traditionella skildringen
anknyter till den inom C:s familj gängse
traditionen, stödd på C:s egna anteckningar och
uppgifter och nedskriven av sonen Fernando C.
samt biskop Las Casas, familjens vän. Denna
har publicerats genom den på italienska i
Venedig 1571 tryckta ”Historie del signor don
Fernando Colombo ...”, baserad på Fernando C:s
nu försvunna spanska manuskript men med
många tendentiösa tillägg, samt Las Casas’
”Historia de las Indias” (författad 1527—61,
först tr. 1875), vid vars författande Fernando
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
