- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
35-36

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Condé, 2. Henri I - Condé, 3. Henri II - Condé, 4. Louis II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Condé

36

Le grand Condé. Bronsbyst av Coysevox. Louvren,
Paris.

2) Henri I, prins av C., den föreg:s son
(1552—88). Han räddades undan
Bartolomei-natten men måste okt. s. å. avsvärja
protestantismen och deltaga i belägringen av La Rochelle
1573. Han återgick till protestantismen,
samlade en här och förenade sig med Frans av
Alen-qon, varefter fred slöts (”la paix du Monsieur”)
6 maj 1576. I de följande religionskrigen deltog
C. åter. Under det sista av dessa rensade han
Poitou från ”ligans” trupper och hade under
Henriks av Navarra befäl andel i segern över
katolikerna vid Coutras 20 okt. 1587. Han blev
där sårad och dog följande år.

3) H e n r i II, prins av C., den föreg:s
postu-me son (1588—1646). Erkänd som fransk
tronföljare 1595 (till 1601, då Ludvig, sedermera L.
XIII, föddes), uppfostrades C. som katolik. G.
1609 m. den sköna Charlotte de Montmorency,
nödgades C. s. å. fly med henne till Bryssel,
enär Henrik IV lidelsefullt förälskat sig i henne.
Efter Henriks död 1610 återvände C. Då han
och andra stormän intrigerade mot regeringen
och juli 1615 grepo till vapen, arresterades C.
sept. 1616 och satt fängslad till okt. 1619. Som
konungens anhängare stred C. 1620—22 mot
stormän och hugenotter men föll åter i onåd. 1626
slöt han sig till Richelieu och var befälhavare
i Sydfrankrike under hugenottkriget 1627—2g.
C. förde senare befäl i Franche-Comté och
Loth-ringen.

4) Louis II, prins av C., kallad ”le grand
C.”, den föreg:s son (1621—86). Uppfostrad i
ett jesuitkollegium i Bourges, förvärvade C. goda
kunskaper, och hans stora begåvning inriktades
snart på det militära området. 1640 kom han
i tjänst vid armén och visade vid Arras s. å.
prov på tapperhet och duglighet. C. äktade 1641
Claire Clémence de Maillé-Brézé, systerdotter till
kardinal Richelieu, ett äktenskap, som påtvingats
honom av hans fader. Sin första stora seger
vann C. 22-årig, då han angrep en överlägsen
spansk här, som belägrade Rocroy, och 19 maj
1643 slog denna på flykten. C. intog Thionville
och Sierck s. å. och sändes 1644 till Turenne
i Elsass. Vid Freiburg s. å. inlade C. stor
förtjänst i striden mot Mercy. Vid Nördlingen 3
aug. 1645 segrade åter Turenne och C. över
Mercy. Misstrodd av Mazarin på grund av sin
maktställning, särskilt efter faderns död, sändes
C. att belägra Lérida i Spanien men
understöddes otillräckligt och måste häva belägringen 1647.
Som befälhavare för armén i Flandern 1648
vann han över ärkehertig Leopold den lysande
segern vid Lens 20 aug. s. å.

Under fronden vann Mazarin först genom
sluga intriger C. för hovets sak. C:s odrägliga
högmod och övermodiga sätt gjorde honom dock
snart omöjlig, och Mazarin lät 18 jan. 1650
arrestera honom, hans bror, prinsen av Conti, och
hans svåger, hertig de Longueville.
Parlamentet i Paris och stormännen fordrade dock deras
frigivning och 13 febr. 1651 frigavs C. Han
sökte nu snart spansk hjälp och trängde från
Sydfrankrike med en armé mot norr. Anländ
till Paris, angreps han 2 juli 1652 i förstaden
Saint-Antoine av de kungliga trupperna under
Turenne. C. var nu hårt ansatt men räddades
av ”la grande Mademoiselle”, som lät öppna
Paris’ portar för hans armé. Strax före
Ludvig XIV:s återintåg i Paris okt. s. å. och
upprorets avtynande flydde C. till spanska hären
och dömdes 1654 in contumaciam till döden som
förrädare. Turenne i förening med engelska
trupper besegrade 14 juni 1658 nära Dunkerque
(la bataille des Dunes) spanska hären under don
Juan och C. I pyreneiska freden 7 nov. 1659
återfick C. sin ställning och egendom, blev
guvernör i Bourgogne och tjänade sedan alltid
lojalt franska kronan. — Då dels C., dels hans
son Henri Jules de Bourbon, hertig av
Enghien, börjat påtänkas som polska
tronföljare (1659), förband sig Sverige att mot stora
subsidier verka för den senares val, men frågan
förföll snart på grund av polskt motstånd. 1668
erövrade C. för en tid Franche-Comté från
Spanien. 1672 fick han jämte Turenne
överbefäl över stora armén mot Holland. 12 juni s. å.
företog C. den ryktbara övergången av Rhen.
1673 och 1674 ånyo befälhavare i Flandern,
utkämpade han mot Vilhelm av Oranien det
blodiga men oavgjorda slaget vid Seneffe 11 aug.
1674. 1675 stred C. åter mot Vilhelm men fick
efter Turennes död befälet över Rhenarmén aug.
s. å. mot Montecuccoli, som utträngdes ur Elsass.

Detta var C:s sista fälttåg. Bruten av gikt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free