- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
53-54

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Constans (romerska kejsare) - Constans, Ernest - Constant, 1. Benjamin (Constant de Rebecque) - Constant, 2. Paul d’Estournelles de - Constanta - Constantia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

Constans—Constantia

54

och Constantius, kej sarvärdighet. C. rådde över
Italien, Afrika och Illyricum samt bemäktigade
sig efter brodern Konstantins död 340 även
dennes område, Gallien, Spanien och Britannien. Han
var ivrig anhängare av Athanasios och ortodoxien.
C. styrde med kraft och skicklighet, men
undersåtarna ledo under ett hårt skattetryck. C.
störtades 350 av motkej saren Magnentius; under
flykten dödades han i Pyrenéerna. — 2) C.,
kejsare i Konstantinopel (629—668), sonson till
kej-sar Herakleios och son till Konstantin III. Han
kom på tronen 641, gynnade i de kyrkliga
striderna monoteleternas parti och slöt 658 fred med
araberna. Sin broder Theodosios mördade han
661. C. regerade från 662 för det mesta i
Syra-kusa och blev där mördad.

Constans [kåstä’], Er ne st, fransk statsman
(1833—1913). Han var en tid lärare vid
juridiska fakulteten i Toulouse. 1876 invaldes C. i
deputeradekammaren. 1880 blev han
inrikesminister under Freycinet. Då Freycinet s. å.
efterträddes av Ferry, bibehöll C. sin post och ledde
1881 de allmänna valen till seger för
republikanerna men avgick med ministären 10 nov. s. å.
Juni 1887-—dec. 1888 var han generalguvernör i
Indokina och blev febr. 1889 inrikesminister i
Tirards kabinett. Som sådan oskadliggjorde han
genom kraft och list Boulanger och upplöste den
nationalistiska patriotligan. 1889 valdes han till
senator, avgick i febr. 1890 ur ministären, som
kort därpå föll, och var ånyo inrikesminister
under Freycinet 1890—92. 1898—1909 var han
fransk ambassadör i Konstantinopel.

Constant [kåstä’]. 1) Benjamin C. (C.
de Rebecque), fransk skriftställare och
politiker (1767—1830). C. var son till en överste
i holländsk tjänst och fick en kosmopolitisk

uppfostran. 1794 gjorde han bekantskap med
madame de Staèl. I dennas litterära salonger

i Paris och Coppet

bragtes C:s stora
begåvning till mognad.

Han gjorde sig snart
bekant i Paris, särskilt
i litterära kretsar, blev
1799 medl. av
tribu-natet men utträngdes
1802, då Napoleon
”skummade”
församlingen. Sedan
vistades han, sysselsatt med
studier, några år på
.olika platser, bl. a. i
Weimar och
Göttingen, gifte sig med en

tyska och bröt med madame de Stael. Då
Napoleons välde föll, skrev C. en briljant
stridsskrift mot denne samt mot våld och
krig överhuvud. ”De 1’esprit de conquéte et
de 1’usurpation” (1813). C. arbetade för den
konstitutionella monarkien men lät under de
hundra dagarna locka sig av Napoleons låtsade
intresse för en konstitution och blev led. av
statsrådet. Efter andra restaurationen arbetade

Ovidius-statyn i Constanta.

han med stor talang för konstitutionell monarki,
individens frihet gentemot staten, pressfrihet
o. s. v. Efter julirevolutionen (1830) blev han
27 aug. president i conseil d’état men dog redan
8 dec. s. å.

C:s intellektuellt betonade begåvning
framträdde bäst i hans många brev och spirituella
konversation. I över fyrtio år arbetade han på ett
stort verk, ”De la religion” (5 bd, 1824—31).
Mest känt av hans arbeten är en
självpsykolo-gisk novell om slocknande passion, ”Adolphe”
(1816; sv. övers. 1944), som delvis bygger på
hans förhållande till madame de Staèl. Till
karaktären var C. en egendomlig blandning av
reflexion och känslighet; han har av en kritiker
träffande betecknats som ”un cérébral sensible”.
— Litt.: V. Glachant, ”B. C.” (1906).

2 ) Paul d’E stournelles de C., se
d’Estournelles de Constant.

Constan[a [kånsta’ntsa], huvudstad i dep.
Constanta i Dobrudscha, Rumänien, vid Svarta
havet; 80,000 inv. Biskopssäte. C. är Rumäniens
viktigaste handelshamn, isfri hela året, med
järnväg över Cernavoda till Bukarest; rörledning
från oljefälten vid Ploe§ti. Skyddad, modern
hamn (8,25 m djup) med oljetankar och
spannmålsmagasin. Stor export av spannmål och
petroleum. Staden har grundats av Konstantin den
store. I C. finnes en sjökrigsskola.

Constantia [eng. kanstä’nfa], ort, 16 km s.
om Kapstaden; från dess vingårdar kommer en
känd vinsort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free