Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Constitutio valdemariana - Constrictor - Consularis - Consus - Contagium - Contango - Contarini, släkt - Contarini, Gasparo - Contarinia - Contat, Louise - Conte (greve) - Conte (berättelse) - Contemporary Review - Conti, släkt - Conti, furstehus - Conti, 1. Armand - Conti, 2. François Louis - Conti, 3. Louis François - Conti, 4. Louis François Joseph - Conto - Conto el. Conto de reis (mynt) - Contortae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Constrictor—Contortae
58
het bestreds från danskt håll men torde numera
få anses bevisad.
Constri’ctor, lat., ”sammandragare”, namn på
flera muskler.
Consuläris, lat. (av co’nsul), hos forntidens
romare person, som varit konsul; ståthållare,
särskilt i kejserliga provinser.
Co’nsus (av lat. co’ndere, ”inlägga”),
forn-romersk gud för grödans inbärgande. Vid festen
Consualia 21 aug. (skördefest) och 15 dec. (efter
avslutande av tröskningen) blottades gudens
underjordiska altare i Circus maximus.
Contägium, lat., smitta; kontagiös,
smit-tosam.
Contango [kantä’flgåu], eng., ränta, som
betalas av köparen för uppskov till nästa
uppgörelsedag {Contango day) vid terminshandel.
Contari’ni, venetiansk adelssläkt. Ur den ha
framgått åtta doger, bland dem följ.: Do
meni co C. (doge 1043—71) började uppföra den
nuv. Markuskyrkan. J a c o p o C. (doge 1275
—80) betvang Ancona och utvidgade Venedigs
område i Romagna och Dalmatien. Under
Andrea C. (doge 1367—82) hade Venedig
i Chioggiakriget att kämpa för sin existens och
nedslog genom sin seger för alltid rivalen
Genua. Domenico C. (doge 1659—75) avstod
1669 Kreta till turkarna.
Gas par o C., statsman och kardinal (1483
—1542). Efter en glänsande diplomatisk bana
utnämndes C. 1535 till kardinal och framträdde
snart som en av de ädlaste och mest betydande
representanterna för 1500-talets av luterska
tankar påverkade italienska reformkatolicism. På
riksdagen i Regensburg 1541 uppnådde C. som
påvlig legat samförstånd med de protestantiska
teologerna om en kompromissformel i
rättfärdig-görelseläran, vilken dock snart förkastades.
Contarinia, se Gallmyggor.
Contat [kåta’], Louise, fransk
skådespelerska (1760—1813). Anställd vid Théåtre
fran-qais 1776—1808, där hon med kvickhet och
behag spelade älskarinnor och subretter i Molières
och Marivaux’ komedier och var den första
Suzanne i Beaumarchais’ ”Figaros bröllop”.
Conte [kå’-], it., greve.
Conte [kåt], fr., kortare berättelse på vers
el. prosa, ofta en anekdotisk, komisk novell. En
fantastisk c. kallades under medeltiden lai narratif
el. c. de fées, fesaga, en from conte c. dévot;
fab-liau var en satirisk, versifierad c. På 1400-talet
blevo c. på prosa vanliga. Under 1500-talet följde
bl. a. ”L’heptaméron” av Margareta av Navarra.
Under 1600-talet återuppstod medeltidens fabliau
genom Lafontaine, fesagan genom Perrault. Den
frivola c. frodades under 1700-talet (Voltaire,
Marmontel m. fl.).
Contemporary Review [kante’mp9rari rivjö’],
en 1865 grundad politisk (liberal) och litterär
månadsskrift i London.
Conti [kå’-], romersk släkt, som omtalas redan
under 1000-talet. Ur släkten ha framgått många
kardinaler, påvarna Innocentius III (1198—1216),
Gregorius IX (1227—41), Alexander IV (1254—
61) och Innocentius XIII (1721—24) samt mot-
påven Victor IV (1138). Med en brorson till
Innocentius XIII utdog ätten 1815. Till dess
världsliga medlemmar hörde fältherren To
r-q u a t o C., hertig av G u a d a g n o 1 a (d.
1636). Han deltog i slaget på Vita berget (1620),
kommenderade sedan de påvliga trupperna i Val
Tellina. 1626—29 förde C. befäl under
Wallen-stein på Jylland, sökte 1630 som
generalfältmarskalk förgäves hindra Gustav II Adolf att
landstiga i Pommern, tog s. å. avsked ur kejserlig
tjänst och blev general över Kyrkostatens armé.
Conti [kåti’], yngre grenar av franska
furstehuset Bourbon-Condé. Dess stamfader, C.i),
var yngre broder till Louis II av Condé. Ätten
dog ut med C.4).
1) Armand, prins av C. (1629—66).
Bestämd för andliga ståndet, lämnade C. denna
bana och deltog i fronden. Han arresterades
jämte Condé men frigavs snart och försonades
med hovet samt äktade 1654 Mazarins
systerdotter. C. förde befäl i Katalonien och Italien
och blev 1660 guvernör i Languedoc. Postumt
utgavs hans mot teatern riktade ”Traité de la
comédie et des spectacles” (1667).
2) F r a n q o i s Louis, prins av C., den
föreg:s son (1664—1709). C., som var ansedd
militär, älskvärd och ståtlig, valdes efter
So-bieskis död 1697 till konung av Polen och
avreste motvilligt dit men möttes i Danzig av
underrättelsen om att han undanträngts av August
av Sachsen. Belåten återvände C. och blev
guvernör i Languedoc. Han stod icke i gunst hos
Ludvig XIV. I spanska successionskriget erhöll
han först kort före sin död ett befäl, som han
icke hann utöva. — Litt.: A. de La Force, ”Le
grand C.” (1922).
3) Louis F r a n q oi s, prins av C., den
föreg:s sonson (1717—76). Han utmärkte sig
1742—43 i österrikiska tronföljdskriget och fick
1744 överbefälet över franska armén i Italien.
C. kämpade i Tyskland 1745 och i Flandern
1746, men lämnade s. å. sitt befäl på grund av
konflikt med Morits av Sachsen. C. ledde 1747
—57 Ludvig XV :s personliga diplomati i hopp
att förvärva Polens tron, men härvid
motarbetades han av madame de Pompadour, och en ny
hemlig diplomati korsade hans planer. 1757 drog
han sig tillbaka i tyst opposition mot regeringen.
C. ledde 1771 prinsarnas motstånd mot Maupeous
parlament och bidrog väsentligt till Turgots
avlägsnande 1776.
4) Louis Fr an q o i s Joseph, prins av
C., den föreg:s son (1734—1814). Han utmärkte
sig i sjuåriga kriget och blev generallöjtnant.
C. emigrerade vid revolutionens början, återvände
1790 och deltog ej i roj alisternas stämplingar.
Förvisad av direktoriet 1797, levde C. i Spanien
och dog i Barcelona, den siste av sin ätt.
Conto [kå’-], it., se Konto.
Conto [kå’-], el. Conto de reis, port, och
brasil. räknemynt.
Conto’rtae, serie bland de sympetala
faneroga-merna, utmärkt genom i regel motsatta blad,
strålformiga blommor med inomsittande
fruktämne och oftast lika många ståndare som
kron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
