Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Corbett, Sir Julian - Corbie - Corbusier, Le - Corcaigh - Corchorus - Corcyra - Corda - Corda, August - Cordaianthus - Cordaitales - Cordaites - Corday el. Corday d’Armond, Charlotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Corbie—Corday
76
som den främste sj östrategiske författaren. C.
utgav bl. a. ”Some principles of maritime
stra-tegy” (1911) och ”History of the great war.
Naval operations” (3 dir, 1920—23).
Corbie [kårbi’], fordom berömt
benediktin-kloster, stiftat 657, i staden med samma namn
(under medeltiden Corbeia) i fr. dep. Somme
(Picardie), vid floden Somme; 5,000 inv.
Ansgarius tillbragte sin tidiga barndom i C. och
överflyttade 822 till dotterklostret Korvey i
West-falen.
Corbusier [kårbyzje’], Le, se Le Corbusier.
Corcaigh [ko’rki], irl. namnet på Cork.
Co’rchorus [-k-], se Textilväxter.
Corcyra, lat. namn på Korfu.
Corda [kå’r-], it., sträng, se A una corda och
Pedal.
Corda [kå’r-], August Karl Joseph,
österrikisk naturforskare (1809—49). Han blev 1835
föreståndare för zoologiska avdelningen av
national-muséet i Prag. C. var dock huvudsaki. botanist
och ägnade sig särskilt åt studiet av svampar,
levermossor och fossila växter, som han
behandlat i präktigt illustrerade verk. På återväg från
Texas med stora samlingar omkom C. genom
skeppsbrott.
Cordaia’nthus, se Cordaitales.
Cordaitäles (uppkallad efter A. K. J. Corda,
se d. o.), en klass
nakenfröiga
växter, som levde
under paleozoiska
tiden, från devon
t. o. m. perm. De
voro
formationsbil-dande skogsträd
under stenkolsperioden. Stenkolen
består t. o. m. i vissa
fall så gott som
uteslutande av blad
av C. Träden hade
höga, raka
stammar, som ofta
nådde 30 m i höjd,
innan förgreningen
började. Märgen i
stammen var
kraftigt utvecklad och
nådde ofta 10 cm i
genomskärning. Då
stammen växte till
i t j ocklek, blev
märgen efter i
utvecklingen, och
stora håligheter,
skilda av skivformiga
lameller,
uppkom-mo. Dessa
märghålor fylldes ofta hos
de kullfallna, döda
stammarna av sand
el. lera, vilken sedan
bildade stenkärnor
med karakteristiska insnörningar. C. hade en
portyp, liknande den hos de nu levande
barrträden Agathis och Araucaria. Bladen voro
stora, nådde i vissa fall ända till 1 m i längd
och 15 cm i bredd; i en del fall voro de smala
och bandlika. Till sin anatomiska byggnad
överensstämma de mycket med dem hos
cyca-déerna, till sin form med dem hos många
enhjärtbladiga växter. De fertila bladen voro
ordnade i ax- el hängelika bildningar och
påträffas ofta skilda från moderträdet.
Blomställningarna ha beskrivits under namn av
Cordaian-thus. Han- och honorganen sutto i skilda
kottar, som voro täml. små, ej över 1 cm långa.
I hankottarna sutto ståndarbladen insprängda
bland sterila högblad och hade 3—6 upprätta
pollensäckar, öppnande sig med en längdspringa.
Pollenkornen voro mycket stora, nära 1 mm i
diam., och hade en säregen byggnad. Innanför
intinet funnos flera väggceller, som tolkats som
anteridievägg. I den centrala håligheten ha fria
cellkärnor anträffats, möjl. motsvarande
sperma-tozoider. De honliga kottarna likna de hanliga
till det yttre. Mellan de sterila fjällen sutto här
skaftade fröämnen. Vid mognaden tillväxte
fröskaften, så att fröna blevo fria. Det viktigaste
släktet inom gruppen är Cordaites. Besläktade
med detta synas Mesoxylon från Englands
stenkol och Poroxylon från stenkolsperioden i
Frankrike vara. Deras ställning är emellertid ännu ej
fullt utredd.
Cordaites, släkte inom den utdöda klassen
Cordaitales.
Corday [kårdä’] el. C. d’Armond,
Charlotte, fransk revolutionshjältinna (1768—93).
Hon var dotter till en fattig normandisk
adelsman och tillbragte flera år i ett kloster i Caen.
Ättling till Corneille, beundrade hon tidigt
dennes hjältar och blev
förtrogen med
antikens republikanska
ideal. Hon följde med
glädje franska
revolutionens första
utveckling. Efter girondens
fall (maj 1793) flydde
några av dess
anhängare till Caen och sökte
där förgäves samla en
här för att tåga mot
Paris. C. beslöt då att
med uppoffring av sitt
eget liv döda Marat,
en av girondisternas
hätskaste fiender, för att därigenom, som hon
trodde, frälsa fosterlandet och friheten. Hon kom
11 juli 1793 till Paris och sökte företräde hos
Marat under förevändning att meddela honom
yik-tiga nyheter från Caen. Efter två fåfänga försök
släpptes hon 13 juli på kvällen in till Marat, som
var svårt sjuk och tillbragte sin mesta tid i ett
badkar, och stötte en dolk i hans bröst. Hon
uppträdde med lugn och värdighet inför
revo-lutionstribunalet och fördes redan 17 juli på
Rekonstruktion av
Cordaites-träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
