Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cornelius, Carl Alfred - Cornelius, 1. Peter von (målare) - Cornelius, 2. Peter (tonsättare) - Cornelius, 3. Hans - Cornelius, Peter (operasångare) - Cornelius Nepos - Corneliussen, Elias - Cornell, 1. Johan - Cornell, 2. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Cornelius—Cornell
84
(1828—93). Han blev fil. dr i Uppsala 1851,
teol. kand. 1852 och docent i kyrkohistoria 1853,
utnämnd 1855 till lektor i teologi i Härnösand.
Han blev 1860 teol. adjunkt och 1862 professor
i kyrkohistoria vid Uppsala univ. C. var från
1884 till sin död biskop i Linköpings stift. —
C. författade bl. a. ”Handbok i svenska kyrkans
historia” (1867; flera uppl.), ”Handbok i
kyrkohistorien” (1872; flera uppl.), ”Svenska kyrkans
historia efter reformationen” (1887).
Cornelius. 1) Peter von C., tysk målare
(1783—1867). Född i Düsseldorf, var C. i sin
ungdom påverkad av Dürer och andra gamla
tyska målare, kom 1811 till Rom, blev där
huvudmannen i den krets av unga tyska konstnärer,
som blevo kallade ”nazarener” och som sökte
på-nyttföda sitt lands konst genom upphöjda
ämnen, fromt sinnelag och ett flärdlöst
målnings-sätt. C., som nu lärt sig beundra Michelangelo
och Rafaels sista alster, gav uppslaget till
återupplivande av freskomålning, då han i förening
med tre kamrater prydde tyske konsuln
Barthol-dis hus med bilder ur Josefs historia. (C:s
fresker flyttades 1887 till Berlins nationalgalleri). På
anmodan av kronprins Ludvig av Bayern
återvände han 1819 till Tyskland, blev direktör för
konstakademien i Düsseldorf och 1825 direktör
för akademien i München. Förutom glyptoteket
där utsirade han och hans elever pinakotekets
loggior och Ludvigskyrkan med fresker —
”Yttersta domen” utförde han med egen hand i
denna kyrkas högkor 1836—40. C. flyttade 1841
till Berlin, där han blev akademichef och
motsåg stora uppgifter. Till fresker i det tillämnade
(men ej byggda) Campo santo vid domkyrkan
utförde han ett stort antal kartonger. — För C.
var monumental konst det enda, värdigt en högt
syftande konstnärs strävan. Tankeinnehållet i
konstverket blev för honom huvudsak, hans
kompositioner blevo i varje detalj utspekulerade. —
Litt.: C. Eckert, ”C.” (1906).
2) Peter C., den föreg:s kusins son,
tonsättare och skald (1824—74). Elev av Liszt 1852
—58, skrev C. text och
musik till ”Der
Bar-bier von Bagdad”, som
hade sin premiär i
Weimar under Liszts
ledning 1858; verket
blev den tyska
nyromantikens främsta
komiska opera. C.
kallades av Wagner till
München som lärare i
harmoni och retorik
vid musikakademien
1865; s. å. uppfördes
i Weimar hans helt i
Wagneranda
utarbe
tade musikdrama ”Cid”. Hans andra
drama, ”Gunlöd”, blev ej av honom själv
avslutat. Jämte dramatiska verk utgav han en
mängd stämningsfyllda Lieder, de flesta till egna
dikter. En samlad uppl. av hans musikaliska verk
utgavs av Breitkopf & Härtel, som även
ombe
sörjde en komplett uppl. av hans litterära verk,
brev och dikter m. m. — Litt.: M. Hasse, ”Der
Dichtermusiker P. C.” (2 bd, 1922—23).
3) Hans C., den föreg:s brorson, filosof och
konstteoretiker (1863—1947), prof, i Frankfurt
a. M. C. studerade först matematik och kemi
men överflyttade alltmera sitt intresse till
filosofien. C:s flesta arbeten röra sig på
kunskapsteoriens och konstfilosofiens områden. Han kan
närmast betraktas som idealistisk, kritisk
positivist, med intryck från Kant och Mach.
Grundvalen för all kunskapsteoretisk bevisföring är
”en analys och beskrivning av medvetandets
omedelbart givna fakta”. C. är sålunda motståndare
till varje ”atomistisk” psykologi och alla försök
att genom fysiologiska associationslagar förklara
medvetandet. Med sina starka konstnärliga
intressen ägnade han sig åt estetiska
undersökningar och praktisk konstpedagogisk
verksamhet. Bland C:s arbeten märkas ”Einleitung in die
Philosophie” (1903) ”Elementargesetze der
bil-denden Kunst” (3:e uppl. 1921),
”Kunstpädago-gik” (1920) och ”Vom Wert des Lebens” (1923).
Cornelius, Lauritz Peter, dansk
operasångare (1865—1934). Utbildad i Paris och Berlin,
debuterade C. i Köpenhamn 1892 och var sedan
anställd vid kungl. teatern intill 1923.
Ursprungligen baryton övergick C. efter hand till
tenorfacket och kreerade bl. a. Wagnerroller på ett
ypperligt sätt; gästade Bayreuth 1906 och
Covent-Garden-teatern i London 1907—14 (varje år),
Paris 1914; besökte Stockholm 1908 m. fl. år.
Cornelius Ne’pos, romersk historiker (omkr.
100—omkr. 25 f. Kr.), bördig från övre Italien,
vän till Catullus. Förlorade äro bl. a. hans
försök till världshistoria, ”Chronica” (3 böcker),
och ”Exempla” (anekdotsamling, 5 böcker); av
C:s biografier över berömda män, ”De viris
illustribus” (16 böcker), finns kvar boken om
berömda utländska fältherrar samt biografier över
Cato d. ä. och Atticus. C. röjer föga historisk
kritik; språket är enkelt, och ”De viris
illustribus” har därför blivit en mycket använd skolbok.
Corneliussen, Elias, norsk sjömilitär (f.
1881), officer vid flottan 1902, kommendör 1937,
konteramiral 1941. C. blev 1937 chef för
amiralstaben och 1941 kommenderande amiral. När
den norska statsledningen lämnade Norge i juni
1940 på gr. av den tyska invasionen, medföljde
C. till England, där han ledde norska flottans
återuppbyggande och deltagande i kriget. I maj
1945 återvände C. till Norge och avgick vid
uppnådd pensionsålder 1946.
Corne’ll. 1) Johan Fredrik C., väg- och
vattenbyggnadsingenjör (1837—1912). C., som
blev löjtnant vid Väg- och vattenbyggnadskåren
1864, major 1897, var banbrytande vid
utvecklingen av de för Norrlands skogshantering
viktiga flottlederna, särsk. i Lule älvs och Ljungans
vattenområde.
2) Johan Henrik C., den föreg:s son,
konsthistoriker (f. 1890 5/s), fil. dr i Uppsala
1918, doc. i konsthistoria s. å., sedan 1931 prof,
vid Stockholms högsk. (Zornska professuren).
C. har framför allt ägnat sig åt medeltidskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
