Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cripps, Sir Stafford - Crișana - Crispi, Francesco - Crispien, Arthur - Crispin - Crispinus och Crispinianus - Crispus - Cristinos - Cristóbal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Cri?ana—Cristobal
148
chef för samtliga ekonomiska dep. och i nov.
även finansminister. Han avgick på gr. av
sjuklighet i okt. 1950 som finansminister och
lämnade även underhuset. Bland C:s skrifter
märkas ”Why this socialism?” (1934) ”The struggle
for peace” (1936), ”Democracy up-to-date” (1939)
och ”Towards Christian democracy” (1945; sv.
övers. 1946).
Cri^ana [krifa’na], till 1945 provins i n. v.
Rumänien; 17,957 km2, 1,2 mill. inv. C:s ö. del
fylles av Biharbergen, som i v. övergå i ungerska
slätten. Bevattnas av Körös’ källfloder och på
gränsen i s. av Maros. Ur Biharbergen brytas
järn, koppar, brunkol, bauxit. Skog täcker omkr.
5,000 km2, därav mer än hälften ekskog. På
slätten drives ett givande jordbruk. Mest odlas
vete. C. var uppdelat i tre departement: Arad,
Bihor och Satu Mare.
Cri’spi, Francesco, italiensk statsman
(1819—1901). Han var född på Sicilien, där han
blev advokat, deltog i det misslyckade upproret
på Sicilien 1848—49, måste därefter fly och
förde länge ett kringflackande liv i kontakt med de
italienska
frihetsvännerna, särskilt
Mazzi-ni. 1860 deltog han i
Garibaldis tåg till
Sicilien och var en tid
dennes högra hand.
Som republikan
invaldes C. 1861 i
italienska parlamentet men
övergick 1864 till
mo-narkismen. Han blev
en av den
konstitutionella vänsterns ledare
och valdes 1876 till
deputeradekammarens
president. Under en
halvt officiell resa (1877) till Paris, Berlin,
London, Wien och Budapest knöt han värdefulla
förbindelser, bl. a. med Bismarck. I dec. s. å. blev
han inrikesminister i Depretis’ kabinett. Efter
70 dagar avgick C. ur ministären, då han
beskyllts för tvegifte, för vilket han dock
frikändes av domstolen.
I deputeradekammaren var C. en av vänsterns
främsta krafter och vann allt större politiskt
anseende. I april 1887 blev han åter
inrikesminister under Depretis och efter dennes död (29
juni s. å.) även konseljpresident och
utrikesminister. Hans regering präglades av fasthet, kraft
och reformer. Han stärkte vänskapen med
Tyskland men kom på spänd fot med Frankrike,
ytterst på grund av den franska annekteringen av
Tunisien. 31 jan. 1891 föll han på en
budgetfråga och återgick till sin advokatverksamhet. I
dec. 1893 kom C. åter till makten. Han
undertryckte nu med stränghet oroligheter på
Sicilien och i Massa e Carrara. Då C. sökte
fullfölja den italienska erövringspolitiken mot
Abessinien och italienarna 1 mars 1896 vid Adua
ledo ett förkrossande nederlag, blev detta
orsaken till C:s fall (5 mars s. å.). C. var en
glödande patriot, en kraftnatur och en av sitt
Petrus Cristus: Porträtt av en ung kvinna.
lands stora statsmän, men meningarna om hans
politik ha varit delade. — Litt.: C:s ”Scritti e
discorsi politici” (1890; 2 :a uppl. 1903); hans
memoarer och papper utgåvos 1911.
Crispien [-pi’n], Arthur, tysk politiker
(1875—1946); led. av tyska riksdagen 1920—33.
Han var en av det oavhängiga socialistpartiets
ledare, motverkade 1920 kraftigt partiets
anslutning till tredje internationalen och hade 1922
stor andel i dess återförening med
socialdemokratiska partiet. C., som av nazistregimen
utpekades som delaktig i riksdagsbranden 1933,
flydde till Schweiz och bodde de sista åren i Bern.
Crispin [krispä’], stående komisk fransk
teaterfigur omkr. 1650—1750, en listig betjänt,
stundom också en dum sådan.
Crispinus och Crispiniänus, helgon och
martyrer, två bröder, som enl. traditionen under
den diokletianska förföljelsen flydde från Rom
till Soissons och där, trots sin förnäma härkomst,
levde som skomakare. De uppgivas ha lidit
martyrdöden i mars 287. De äro skomakarnas
skyddshelgon. Deras dag är 25 okt.
Crispus, Konstantin den stores äldste son
(omkr. 307—326 e. Kr.). C. bidrog som
anförare för flottan mycket till faderns stora
seger (323) över Licinius. 326 lät Konstantin döda
sin begåvade och ridderlige son på grund av en
måhända obevisad misstanke om att denne stått i
brottsligt förhållande till sin styvmoder, Fausta.
Cristi’nos, spanskt politiskt parti 1833—40,
anhängare till regentinnan Maria Kristina och
dottern Isabella under striden mot karlisterna.
Cristobal [-stå’<oal], hamnstad i Panamåkanal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
