Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cristóbal - Cristobalit - Cristofori, Bartolommeo - Cristus, Petrus - Criterion, The - Crittenden, John - Crivelli, Carlo - Crna Gora - Croce, Benedetto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Cristobalit—Croce
150
zonen, vid kanalens utlopp i Karibiska havet;
förstad till Colön. C:a 850 inv. C. är kanalens
transitoplats vid Atlanten och flottbas för U.S.A.
C.-Colön är oljebunkringshamn.
Cristobalit, se Kristobalit.
Christofori [kristå’fåri]; Bartolommeo,
italiensk instrumentmakare (1655—1731); från
1690 verksam i Florens, där han konstruerade
det första pianofortet (hammarflygeln).
Instrumentet beskrives först 1709.
Cristus [-os], Petrus, flamsk målare,
verksam i Brygge 1443—72. Han var troligen elev till
Jan van Eyck, av vars stil hans målningssätt är
bestämt; hans arbeten — religiösa, ofta
genre-artat behandlade motiv samt porträtt — ha varm
och mättad färg, ytterst fint detaljerande
pen-selföring och ofta ett drag av poetisk
stämnings-skildring.
Criterion, The [Öa kraitiGrian], engelsk
litterär kvartalstidskrift, utgiven 1922—39, grundad
och redigerad av T. S. Eliot. C. var känd för
sin utpräglat höglitterära kurs.
Crittenden [kri’tndan], John Jordan,
amerikansk politiker (1787—1863). Född i Kentucky,
blev C. 1808 praktiserande advokat och
representerade 1817—19, 1835—41, 1842—48 och 1855—
61 sin hemstat i unionens senat. 1841—42 var han
Attorney-General under presidenten Harrison och
1850—53 under presidenten Fillmore. C. var en av
whigs’ främsta män. I dec. 1860 framställde han
utan resultat ett medlingsförslag i slavfrågan
(”Crittenden compromise”) av innehåll, att till
Carlo Crivelli: Madonna med Jesusbarnet. Accademia
Carrara, Bergamo.
unionsförfattningen skulle fogas två tillägg, enl.
vilka slaveriet skulle förbjudas n. om 36° 30’
n. br. och nya stater i övrigt få upptagas i
unionen, vare sig deras författningar tilläto el.
förbjödo slaveri. 1861—63 var han led. av
representanternas hus.
Crive’lli, Carlo, venetiansk målare (omkr.
1435—omkr. 1495). Påverkad av venetiansk
tradition och av den padovanska skolan
(Squar-cione, Mantegna), utbildade C. ett egenartat
målningssätt med ytterligt rikt bruk av guld,
stundom i relief, i dräkter, accessoarer och
arkitektur, vilket i samband med de rena,
ljusstarka temperafärgerna ger hans målningar,
vilka nästan alla äro andaktsbilder, en strålande
rik och festlig helhetsverkan. — Litt.: F. Drey,
”C. C. und seine Schule” (1927).
Crna Gora [tsa’rna gå’ra], ”svarta berget”,
serbokroatiskt namn på Montenegro.
Croce [krå’t/e], Benedetto, italiensk
filosof (f. 1866). Efter studier i Rom och Neapel
bosatte sig C- i den se v
ett stort antal arbeten
om s. Italiens politiska
historia, litteratur och
kultur. 1903 började
han utge La Critica,
Rivista di Letteratura,
Storia e Filosofia, där
han själv publicerat en
längre följd avh.,
särskilt flera om
moderna italienska
författare (utg. i bokform
som ”Letterature della
nuova Italia”, 4 bd).
Hans historiska och
kritiska författarskap
kom småningom att tr it
filosofiska. C:s förnämsta verk är
”Filosofia dello spirito”, bestående av ”Estetica
come scienza dell’ espressione e linguistica
generale” (1902; 3:e uppl. 1928), ”Logica come
scienza del concetto puro” (1909; 4:e uppl. 1920),
”Filosofia della pratica: economia ed etica” (1909;
3:e uppl. 1923) och ”Teoria e storia della
storio-grafia” (1917; 3æ uppl. 1927). Dessutom har
han skrivit ett mycket stort antal arbeten
inom olika humanistiska vetenskaper, behandlande
bl. a. Hegel (1907), Vico (1911), Ariosto,
Shakespeare, Goethe (1921), Corneille, Dante, vidare
arbeten som den självbiografiska studien
”Contri-buto alla critica di me stesso” (1918) och
”Ultimi saggi” (1935). På sv. finnas ”Estetiskt
breviarium” (1930) och ”Europas historia under
1800-talet” (1937).
C:s filosofi är idealistisk och monistisk; till
hans lärofäder höra särskilt Vico och Hegel.
All verklighet är av andlig art. Estetiken är
vetenskapen om uttrycket el. allmän
språkvetenskap; mot den psykologiska liksom mot
formestetiken polemiserar han. För C. finns
icke någon strid mellan form och innehåll,
formen är intet annat än innehållet
gestaltat, och det väsentliga i konstverket är dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
