Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cygnæus, släkt - Cygnæus, 1. Fredrik - Cygnæus, 2. Uno - Cygnæus, 3. Gustaf - Cygnus - Cykadéer - Cykadofyter - Cykel, krets, kretslopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Cygnus—Cykel
214
Zacharias C. d. y. (1763—1830), biskop
först i Borgå och därefter över de
evangeliskluterska församlingarna i Ryssland, i vilken
egenskap han utvecklade en nitisk verksamhet
som organisatör. En son till honom var C.i).
1) Fredrik C., författare (1807—81),
samtida till Runeberg, Topelius, Snellman och
Lönnrot, med vilka han delar äran av den kulturella
uppblomstringen i Finland i mitten av 1800-talet.
C. blev student i Åbo 1823, fil. kand, och mag.
i Helsingfors 1832 och doc. i historia 1839. Han
företog 1843—47 för historiska arkivstudier en
resa till Tyskland, Italien och Frankrike och var
prof, i estetik och modern litteratur 1854—67.
Han var i många år ordf, i styrelsen för
elevskolan vid Nya teatern i Helsingfors och i
Finska konstföreningen. Tankarna på ett
tidsenligt teaterhus och ett studenthus i
Helsingfors hade till god del sin upprinnelse hos C.,
som även ivrigt arbetade till den finländska
bildande konstens fromma.
Den romantiska historiesynen och patriotiska
hänförelsen hade i C. en varm och vältalig tolk.
Han hade romantikerns beundran för den stora
personligheten och
hjälten, men han hade
också en livlig
medkänsla med de små i
samhället och starka
demokratiska
sympatier. C:s antipatier
gällde främst
materialistisk nyttighetsdyr-kan och skeptisk ironi.
Bland de svensktalande
i Finland, som vid
1800-talets mitt,
entusiasmerade av den
nyupptäckta finska
folkpoesiens skönhet, satte
in alla sina krafter på att främja den finskt
nationella kulturen, intog C. en av de främsta
platserna. Men samtidigt var han en av de första,
som behjärtade den finlandssvenska allmogens
sak genom att planera och igångsätta en svensk
folktidning (1860).
C:s skönlitterära alstring är rätt vidlyftig,
omfattar flera diktsamlingar av en starkt
reflekterande läggning och ett par omfångsrika
versdramer. Annat än litteraturhistoriskt intresse
har hans diktning ej. Historiskt betydelsefull och
fortfarande läsvärd är däremot en god del av
C:s estetiskt-kritiska författarskap, framför allt
kanske hans uppsatser om några av Runebergs
verk (bl. a. ”Älgskyttarna” och ”Fänrik Ståls
sägner”) och hans avh. om ”Det tragiska
elementet i Kalevala”. Det epokgörande i
Runebergs demokratiska realism har ingen fattat
snabbare och få djupare än C. — Mer än genom
det skrivna ordet har C. betytt genom det talade.
Minnet av hans talarbragd vid Florafesten 1848,
då ”Vårt land” f. f. g. utfördes offentligt, har
förevigats genom en freskomålning av E.
Järne-felt i Helsingfors univ:s aula. Sina konstskatter
och sin villa testamenterade C. till Finlands folk.
C:s ”Samlade arbeten” utgåvos 1881—92 i 10
bd av E. Nervänder, som i ett n:e bd tillfogade
en upplysande biogr., ”Minne af Fredrik C.”.
Jfr även V. Tarkiainen, ”F. C. runoilijana”
(1911); R. Forsman, ”F. C. kirjailijana ja
aja-nilmiönä”, I—II (1923—25); minnestal av S. G.
Elmgren (i Acta soc. scient. fenn., XII).
2) Uno C., den föreg:s kusin, pedagog (1810
—88). Han var kyrko- och skolman 1837—58
i Viborg, Amerika och Petersburg. 1858—59
gjorde han på statens uppdrag en studieresa för
att vinna kännedom om folkbildningen i utlandet,
varefter han avgav ett utförligt "Förslag”
rörande folkskoleväsendet i Finland (tr. 1861).
Detta förslag blev i huvudsak lagt till grund vid
organisationen av Finlands folkskoleväsende.
1861 utnämndes C. till inspektor för folkskolorna
i Finland. 1877 blev han fil. hedersdoktor vid
Uppsala univ:s jubelfest.
C:s pedagogiska system ansluter sig närmast
till Pestalozzis, Fröbels och Diesterwegs
principer. Som bas för undervisningsväsendet
bibehåller han den kristligt sedliga undervisningen i
hemmet och lägger från moralisk synpunkt
särskild vikt på kvinnobildningen. Teckning, sång
och gymnastik likställas av honom med de övriga
läroämnena, och handarbetet utgör ett viktigt
bildningsmedel. Litt.: G. Lönnbeck, ”U. C.”
(1910) och ”Till U. C:s minne” (1910).
3) Gustaf Alexander C., brorson till C.i),
skriftställare (1851—1907). Han blev 1877 lektor
i latin vid svenska klassiska lycéet i Åbo och
hörde länge till de ledande kulturella krafterna
i denna stad. Han var huvudredaktör för Åbo
Tidning (1885—1906). Särskilt intresse ägnade
han den dramatiska konsten och dess historia. —
C:s maka, Sofia Wilhelmina (Mina)
Backlund (1851—1936), gjorde sig tidigt bemärkt
som skådespelerska i Sverige och inlade i sitt
nya hemland som bl. a. lärarinna vid Svenska
teaterns elevskola i Helsingfors stora förtjänster
om den finlandssvenska scenkonstens utveckling.
Cy’gnus. 1) Se Svanar. — 2) Stjärnbild på
norra stjärnhimlen, se Svanen och Stjärnor.
Cykadéer, se Cycadales.
Cykadofyter, Cycadophyta, en särsk. under den
mesozoiska perioden rikt utvecklad större grupp
av gymnospermer med flera underklasser: den
ännu fortlevande Cycadales, de mesozoiska
Ben-nettitales Nilssoniales m. fl. olika typer av osäker
systematisk ställning. C. spelade inom mesozoiska
tidens flora samma roll som i nutiden de
två-hjärtbladiga växterna.
Cykel [sy’- el. sy’-], (av grek. ky’klos), krets,
kretslopp, tidrymd.
1) En periodicitet i de geologiska krafternas
intensitet, som kan spåras i den geologiska
utvecklingen. I varje dylik c. urskiljas fyra faser:
1) en långvarig fastlandsperiod; 2) ett likaledes
långvarigt tidsavsnitt med expansion av haven
över kontinenternas lägre delar och kraftig
se-dimentation i synnerhet inom de geosynklinala
zonerna; 3) ett relativt kortvarigt skede med
bergskedjebildande rörelser (orogenes) inom de
geosynklinala zonerna; 4) landhöjning och re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
