Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagestanska autonoma socialistiska sovjetrepubliken - Dagfjärilar - Dagg (vatten) - Dagg (sjöfart) - Daggert - Daggkåpa - Daggmaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Dagfjärilar—Daggmaskar
254
sönderskurna, av mesozoiska kalk- och sandstenar
samt skiffrar uppbyggda, nästan skoglösa
Sala-Tau-bergen, vilka nå 2,660 m ö. h. Den s. v.
därom liggande delen av D. har en rent alpin
natur och når i Bazar-Djuza 4,484 m ö. h. •—
Befolkningen är ytterligt blandad och består av
över 30 olika folkelement. Större delen utgöres
dock av de inhemska bergsborna (tjetjener,
ava-rer m. fl.), som av slättbefolkningen kallas lesger.
Ryssarna bo huvudsaki. i städerna. I
dalgångarna, odlas med hjälp av konstbevattning majs
och vete samt på senare tid även bomull och
kenaf. Trädgårds- och vinodlingen spelar också
en framträdande roll. I bergen bedrives
nomadiserande boskapsskötsel, vid Kaspiska havet fiske.
I D. finnas naturgas- och petroleumfyndigheter.
Naturgasen användes bl. a. vid glasbruken i
Dagestanskije Ogni, n v. om Derbent.
Oljeproduktionen torde knappast överstiga 200,000 ton
pr år. Industrien är koncentrerad till kustzonen.
De i berglandet boende folken ha intill det
ryska överväldets tid icke varaktigt underkastat
sig någon främmande makt; den s. om Derbent
belägna kustslätten har särsk. varit utsatt för
persiskt, tidvis turkiskt, inflytande; kustslätten
i n. har åter hört samman med Sydryssland.
Flera smärre riken ha bestått i landet. Detta
tillstånd ändrades först genom den ryska
expansionen i Kaukasien, som 1831—31 medförde
kustlandets erövring och avslutades vid
1800-talets mitt. Efter revolutionen 1917 utbröt full
anarki i Dagestan, och olika politiska riktningar
sökte tillvälla sig makten. Mest inflytande bland
den muhammedanska befolkningen fick en av
panturanister inrättad muhammedansk styrelse,
som emellertid inom kort måste ge sig åt
bolsje-vikerna. Efter ett uppror 1924 upprättades
republiken D.
Dagfjärilar, Rhopalo’cera, en av fjärilarnas
huvudgrupper, omfattande om dagen flygande
fjärilar med i spetsen trubbiga, klubbformigt
förtjockade pannspröt, jämförelsevis liten kropp
samt stora, vanl. breda vingar, som under vilan
hållas mer el. mindre hopslagna uppåt. I
motsats till de flesta andra fjärilar sakna d.
hak-inrättning (frenulum) för vingarnas hopfästande
under flykten. D. äro utrustade med väl
utbildad sugtunga, med vilken de suga honung ur
blommorna, utsipprande trädsaft el. markens
fuktighet. När vingarna, som ofta är fallet, särsk.
med de tropiska arterna, äro grant färgade,
gäller detta företrädesvis den övre sidan, vilken
är dold, när fjärilarna sitta stilla; den undre,
under vilan synliga sidan är däremot i regel
oansenligt färgad. Larverna äro försedda med 8 par
fötter, äro föga håriga och aldrig långhåriga
men stundom försedda med greniga tornar.
Pupporna äro mycket kantiga och vanl. fritt
upphängda, sällan dolda i jorden, aldrig omgivna
av kokong. — D. äro en utomordentligt artrik
grupp, räknande minst 20,000 olika arter, av
vilka många äro praktfullt färgade och
eftersökta av insektsamlare. I Sverige finnas no
arter. Man plägar uppdela gruppen i 6 familjer,
Papilionidae, Pieridae, Nymphalidae, Satyridae,
Erycinidae och Lycaenidae; Hesperidae räknas
numera som särskild grupp, tillhörande De oäkta
dagfjärilarna (Grypocera).
Dagg, en företrädesvis under lugna och klara
nätter uppträdande utfällning av vatten direkt
på marken el. föremål nära densamma. Orsaken
till d.-bildningen är markens avkylning genom
värmeutstrålning, vilken försiggår desto lättare,
ju klarare luften är. Genom beröringen med den
kalla marken avkyles luften, och om dess halt
av vattenånga är tillräckligt stor, inträder
slutligen utfällning (kondensation) av vattnet i
flytande form. Den temperatur, vid vilken detta
äger rum, beror på mängden av vattenånga i
luften. Luftens förmåga att upptaga och behålla
vattenånga minskas nämligen hastigt med fallande
temperatur, och om fuktig luft avkyles
tillräckligt starkt, uppnås därför alltid en temperatur,
daggpunkten, vid vilken luften är ”mättad”
med fuktighet och ej kan avkylas vidare, utan
att en del av dess vattenånga utfälles. — Är
avkylningen så effektiv, att markens temp.
sjunker under o°, frysa dropparna vid nedslaget på
marken till rimfrost. En mulen himmel
skyddar kraftigt mot den nattliga värmeutstrålningen
och motverkar sålunda d.-bildningen. Även blåst
förhindrar uppkomsten av ett stagnerande kallt
skikt närmast jordytan och därmed även
d.-bildning.
Dagg, på fartyg förr som straffredskap
brukad kort tågända.
Da’ggert (eng. dagger), kort svärd, ett slags
dolk.
Daggkåpa, se Daggskålsläktet.
Daggmaskar, i jorden levande borstmaskar av
ordn. Oligochaeta. De äro fördelade på flera
familjer, av vilka blott fam. Lumbricidae
förekommer i n. Europa. D. ha en
cylindrisk kropp, som består av
många segment (”ringar”), vart
och ett bärande 4 par borst; de
röra sig genom att omväxlande
utsträcka och sammandraga olika
kroppsavsnitt, särskilt främre
delen; munnen ligger vid
framändan, ändtarmen utmynnar i
bakändan. De äro samkönade.
De utmärka sig genom sin stora
förmåga av både självstympning
(autotomi) och regeneration.
D. borra sig gångar ända till
2 m under jordytan, helst i
fuktig jord, varvid de taga spjärn
med sina borst mot
jordpartiklarna. De äta sig härvid fram
genom jorden, som i stora
massor passerar genom deras tarm
och av vars organiska
beståndsdelar, främst multnande
växtdelar, de livnära sig. Varje d.
bebor en egen gång, som
utmynnar på markytan och från vilken
den gör utflykter i jorden
runt omkring. Då masken
tömmer sin tarm, vänder den sig om
Daggmask. a
framändan,
förstorad, sedd
från buksidan,
b ett enstaka
borst i stark
förstoring, Cl
clitellum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
