Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlbäck, Carl Jonas - Dahle, Lars - Dahlem - Dahlén, Gotthard - Dahlerup, 1. Hans - Dahlerup, 2. Vilhelm - Dahlerup, 3. Verner - Dahlerus, Birger - Dahlgaard, Bertel - Dahlgren, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273 Dahle—Dahlgren 274
och filosofi samt rektor vid Högre allmänna
läroverket i Falun 1864—99. D. skrev avh. i
filosofi (boströmiansk) och estetik samt till
förmån för nystavning. — Hans son Sigurd D.
(1866—1932), jur. kand. 1892, advokat, utgav
1914 under märket Erik Fahlman den
livfulla romanen ”Firman Äbergson” och 1915 biogr.
”General Döbeln”.
Dahle, Lars Nilsen, norsk missionär och
språkforskare (1843—1925). Han utsändes 1870
som missionär till norska missionen på
Madagaskar. 1877—87 var han tillsyningsman över
norska Madagaskarmissionen. D. offentliggjorde
dels en stor samling av de inföddas sagor och
visor, dels en följd grammatiska och
kulturhistoriska avh.. Hälsoskäl tvungo honom 1888
att återvända till Norge, där han 1889—1920 var
norska Afrika- och Madagaskarmissionens högste
ledare som sekreterare i missionssällskapet. Han
utg. självbiografien ”Tilbakeblik paa mit liv og
særlig paa mit missionsliv” (3 bd, 1922—23).
Dählem, stadsdel i s. v. Berlin.
Dahlén, Gotthard Samuel, tandläkare
(f. 1871 20/s), utexaminerad 1894, tandläkare vid
Stockholms stads folkskolor 1913—36. D., som
1918—20 var sakkunnig i kommittén för
tand-läkarundervisningens omorganisation, har
upprepade gånger varit ordf, i Sveriges
tandläkareförbund och dess ombudsman 1930—36. D. har
utgivit skrifter i odontologiska och kår sociala
ämnen.
Dählerup. 1) Hans Birch D., frih., dansk
sjöofficer (1790—1872). Han deltog med
utmärkelse i kriget mot England 1807—14 och råkade
därunder tre gånger i engelsk fångenskap. Han
blev 1849 österrikisk viceamiral med uppgift att
reorganisera Österrikes flotta, hade s. å. med
denna betydande andel i intagandet av Venedig
och belönades härför med österrikisk
friherrevärdighet. Reformarbetet vid österrikiska flottan
fortsatte D. till 1857, då han fann sig böra taga
avsked som av officerarna illa sedd utlänning.
1861—64 tjänstgjorde dock D. i österrikiska
marinförvaltningen och tog definitivt avsked först i
samband med Österrikes krig mot Danmark. D:s
memoarer ha utgivits av en sonson (4 bd, 1908
—12).
2) Jens Vilhelm D., den föreg:s sonson,
arkitekt (1836—1907). Bland D :s arbeten märkas
Toldbodhuset (1868, tills, m. C. Böttger), kungl.
teatern (1872—74, tills, m. Ove Petersen),
konst-muséet (1892—95, tills, m. G. Möller), främre
delen av Ny Carlsberg-glyptotekets
byggnads-komplex (1893—95) och flera byggnader i
frihamnen, allt i Köpenhamn, samt Jesuskirken i
Valby (1886—91). D. utförde också teckningar
till konstslöjdföremål.
3) Karl Verner Hornemann D., den föreg :s
brorson, språkforskare (1859—1938). Han var
1911—26 prof, i nordiska språk i Köpenhamn.
Han var verksam som textutgivare och
vetenskaplig författare (bl. a. ”Det danske sprogs
historie”, 1896) och utförde även betydande
förarbeten till den stora danska ordbok, som
började utkomma 1918.
.Dahlerus, Johan Birger Essen, industriman
(f. 1891 V2), civilingenjör 1914, därefter anställd
vid olika företag, bl. a. i Tyskland 1915—17,
verkst. dir. vid SKF :s dotterbolag i London
1919—25, i Electrolux Ltd, London, 1926—28, i
Bolinders fabriks-ab från 1943. D.
sammanträffade 1934 med Göring och underhöll förbindelser
med honom under de närmast följande åren.
Under sommaren 1939 ordnade D. ett
sammanträffande mellan Göring och några engelska
industrimän, som stodo i kontakt med sin regering. Sedan
den internationella krisen ytterligare skärpts,
ombads D. av Göring att komma till Berlin 24/s och
åtog sig att fara till London för att där söka
kontakt med engelska regeringen. Under de följande
dagarna flög D. upprepade gånger mellan London
och Berlin, den ena dagen mottagen av Halifax
el. Chamberlain, den andra av Göring el. Hitler.
Trots att Görings informationer till D. voro
mycket bristfälliga och ensidiga, kan knappast
något tvivel råda om att Göring verkligen
åsyftat att genom den upptagna kontakten söka få
till stånd en uppgörelse med England på fredlig
väg; under Nümbergprocessen kallades D. också
av Görings försvar dit som vittne. Efter
krigsutbrottet tog D. 1939—40 vissa initiativ i syfte
att få till stånd engelsk-tyska överläggningar.
Han deltog i de två delegationer, som under
fientligheterna i Norge på våren 1940 av
svenska regeringen sändes till Berlin för att
förbättra de svensk-tyska relationerna. D. har om
sin verksamhet i samband med krigsutbrottet utg.
skriften ”Sista försöket” (1945).
Dahlgaard [-går], Bertel, dansk politiker
(f. 1887). Han var först lantbrukare, blev cand.
polit. 1913, anställdes 1914 i Köpenhamns
statistiska kontor och blev dess chef 1922. D. invaldes
1920 i folketinget av det radikala partiet. Han
var inrikesminister i Stauning-Munchs regering
1929—40, varvid han bl. a. genomförde den
betydelsefulla kommunallagen av 1933.
Dahlgren, Carl Fredrik, präst, skald
(1791—1844). D., som var född i Kvillinge sn
i Östergötland, gick i skola i Linköping och
visade redan då intresse för vitterhet. Som
student i Uppsala slöt han sig till de unga
fos-foristerna och lämnade bidrag till deras
publikationer. Prästvigd 1815, blev han s. å.
pastorsadjunkt i Ladugårdslands förs, i Stockholm och
verkade som präst i huvudstaden till sin död,
efter 1819 som komminister i Storkyrkan.
Samtidigt verkade han som lärare och hade
riks-dagsmannaskap 1828—44.
I det glada umgänget i Stockholms litterära
kretsar blev han inom kort en allmänt omtyckt
tillfällighetspoet och festtalare, som ställde till
lustiga upptåg och ej drog sig för att driva
med folk. Å andra sidan visar hans arbete i
Manhemsförbundet (stiftat av D. och
Cnat-tingius 1815) hans allvarliga’ intressen, särsk.
för skolungdomens lyftning. Än mera
hemmastadd kände han sig nog i de många glada
sällskap han kom att tillhöra (Gröna rutan, 1820,
Bellmanska sällskapet, Par Bricole och det av
D. 1839 stiftade Aganippiska brunnssällskapet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
