Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalskog - Dalsland - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
Dalsland
332
Christen Dalsgaard: Mormonernas propaganda.
dals härad, Älvsborgs län; 102,56 km2, 876 inv.
(1950). Upptager en del av den sjörika
bergsträckan n. om Kroppefjäll. 952 har åker.
Ingår i örs och Gunnarsnäs pastorat i Karlstads
stift, Södra Dals kontrakt; tillhör storkommunen
Kroppefjäll.
Dalsland, landskap i v. Götaland, är beläget
mellan 58°23’ och 59°i6’ n. br. samt mellan
5°i7’ och 6°25’ v. Igd från Stockholm och
gränsar i v., s. v. och s. till Norge och Bohuslän,
i s. till Västergötland, i ö. till Vänern samt i
n. till Värmland. Arealen är 4,136 km2, varav
3,687 km2 land; 63,244 inv. (1950). Landskapet
har en längd av 99 km och en största bredd av
59 km. Det ingår i Älvsborgs län.
Naturförhållanden. D. består av två mycket
olika områden, Dalboslätten och höglandet i
väster. Dalboslätten, området v. om s. delen av
Dalbosjön av Vänern (44 m ö. h.), är
landskapets bördigaste och bäst uppodlade del,
ge-nomfluten av Dalbergsån; mot v. begränsas den
av Kroppefjäll, som reser sig högt över
slättbygden. Den v. delen av landskapet är en
kuperad bergsbygd, där en betydande areal
upptages av stora sjöar. De högsta höjderna nå
på Kroppefjäll 238 m ö. h., och i n. nära
Värm-landsgränsen ligger landskapets högsta punkt,
298 m ö. h. I detta område är topografien i
hög grad beroende av berggrundens beskaffenhet.
Där de hårda, kvartsrika bergarterna dominera,
finnas kala höjder; där lerskiffrar och mera
lätteroderade bergarter gå i dagen, ligga
dalgångarna och den odlade bygden. I
skogsbygderna längst i v. nå dalgångarna i allm. över
150 m och höjderna upp till 250—275 m. I D.
intaga vattendragen en stor del av arealen,
endast Dalboslätten är mera fattig på sjöar. Dess
viktigaste vattendrag är Dalbergsån, som bl. a.
avvattnar Hästefjorden och utfaller i Vänern.
Dit flyter även Upperudsälven längre i n., som
avvattnar de sjörika norra
delarna av D. Här märkas
Stora Le (101 m ö. h.),
Le-lången (93 m) med ö. och V.
Silen på Värmlands gräns,
Laxsjön (75 m), till vilken
Iväg (101 m) avflyter, samt
Råvarpen (59 m) m. fl.
Ånimmen (47 m) avrinner
genom Tjärkilsån; n. därom
rinner Åmålsån.
Skogstrakterna i s. v. avvattnas till
Kvistrumsälven i Bohuslän
el. Idefjorden.
Geologi. D:s fasta
berggrund utgöres till största
delen av urbergets bergarter,
graniter, gnejser etc., vilka i
s. och v. ansluta sig till
liknande bergarter i det
angränsande Bohuslän och Norge;
men därjämte förekommer i
landskapets östra del en
mäktig serie prekamb riska
bildningar, den s. k. Dalformationen (se d. o.)
el. Dalslandsserien. — Urberget består dels av
järngnejs av olika utbildning, dels av
gnejsgranit, urgranit, huvudsakligen den grå
Järbo-graniten, som mitt i landskapet upptager en bred
zon i n. och s., och den röda
Kroppefjällsgrani-ten med ögonstruktur och vanligen utpräglad
skiffrighet i den södra delen av landskapet. Av
yngre urbergsgraniter finnas dels en röd,
finkornig av Växjögranitens typ, dels en grå el.
rödlätt, grovkornig granit av Filipstadsgranitens
typ. I n. ö., väsentligen på kusten mellan Åmål
och Vingershamn, förekomma därjämte leptiter,
porfyrer och tuffer, ävensom leptitkvartsiter,
delvis mycket veckade och metamorfoserade. De
genomsättas av serarkeisk granit samt överlagras
diskordant av Dalformationen. Av yngre eruptiv
förekomma diorit och diabas. — I Tisselskogs
sn ha påvisats sedimentära bildingar, vilka
möjligen äro av jotnisk ålder. — D:s enda
fossilförande bildningar äro kambriska
sandstens-gångar, som på Vänerstranden strax s. om
Vingershamn genomtränga urberget. Av praktiskt
användbara bergarter märkas tälj sten samt
takskiffer från Dal formationen. Av
malmfyndigheter finnas enstaka förekomster av silver-,
koppar- och järnmalm. — D:s kvartärbildningar
utgöras först och främst av moränavlagringar,
i regel föga mäktiga, men vid landisens
tillbaka-skridande har denna kvarlämnat två mäktiga, i
terrängen skarpt framträdande ändmoränsstråk.
De han. v.—s. ö. riktning och förena Oslofjordens
”raer” med de mellansvenska ändmoränerna.
I dessa israndsbildningar ingå även glacifluviala
bildningar. På de ställen, där vid randen av
denna inlandsis större isälvar mynnade ut,
uppbyggdes under landhöjningen ståtliga randdeltan
el. randterrasser, ss. vid Dals Ed och
öd-skölts moar. Egentliga rullstensåsar äro i D.
föga utvecklade. — Vid landisens avsmältning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
