Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daly, Reginald - Dalälven - Dam - Dam, Henrik - Dama - Daman - Damanhur - Damão - Damara el. Damaraland - Damas, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Dalälven—Damas
342
dillera at the forty-ninth parallel” (2 bd, atlas,
1912), ”Igneous rocks and their origin” (1914,
utvidgad uppl. 1933), ”Our mobile earth” (1926).
Dalälven är beträffande flodområdets storlek
(29,030 km2) den fjärde, beträffande
vattenmängden, den sjätte i ordningen av Sveriges
floder. Den uppkommer genom sammanflödet
vid Djurås av två stora floder, Västerdalälven
och österdalälven, av vilka den senare med
hänsyn till den större vattenföringen betraktas som
huvudflod, den andra som biflod. Om D:s lopp
och bifloder se Dalarne (se även bild 1 och 9 å
pl. vid Dalarne). Österdalälven avvattnar en yta
av 12,430 km2, varav omkr. 4% utgöras av
sjöar. Västerdalälvens vattenområde utgör 8,630
km2, varav omkr 3% sjöar. Nedom
sammanflödet vidgar sig D. flerstädes till stora,
sjölik-nande fjärdar.
D. har en mycket oregelbunden längdprofil
med omväxlande fallsträckor och lugnvatten
(sel). Från Särnasjön (421,65 m ö. h. och 436,8
km från mynningen) är dess medellutning 0,97 m
per km, medan Västerdalälvens från Fuluälvens
inflöde (363,1 m ö. h. och 238,5 km från
utflödet) är o,90 m per km. D. bildar flera
vattenfall och forssträckor, av vilka de största äro:
ovan Siljan Trängslets forsar med upp till 53
m fallhöjd, nedom Siljan Grådafallen, 11 m,
Forshuvudforsen, 10 m, Kvarnsvedsforsen, 13 m,
Bullerforsen, 12 m, Domnarvsforsen, 6 m,
Lång-hagsforsen, 12,5 m, Forsaforsen, 7,5 m,
Avesta-forsarna, tills. 13 m, Näsforsen, 5 m,
Tyttbo-forsarna, 4 m, Gysingeforsen, 4 m, Söderfors,
6 m, Untraforsarna, 13 m, Lanforsen, 9 m, och
Älvkarleby fallen 21 m. Västerdalälvens viktigaste
strömfall el. fallsträckor äro Fuluborn, 38 m,
Malungsfors, 43 m, Hummelforsen, 16 m och
Stopforsarna, 24 m.
Sjöarnas naturliga utjämning.av vattenföringen
har inom D:s område ytterligare ökats genom
att Dalälvens
vattenregleringsföre-t a g, en sammanslutning av kraftverksägarna,
sedan 1919 reglerat ett stort antal sjöar med en
sammanlagd magasinsrymd av 1,360 mill. m3
(bl. a. Siljan—Orsasjön, Skattungen—Oresjön,
Amungen, Balungen, Ljugaren, Vänjansjön och
öjesjön). Före regleringarnas genomförande var
i österdalälven strax ovan Mora den högsta
högvattenmängden 900 m3/sek, medelvattenmängden
85 m3/sek och lägsta lågvattenmängden 12 m3/sek.
Nedom Siljan, vars naturliga utjämnande verkan
gör sig starkt gällande, voro motsvarande värden
770, 150 och 31 m3/sek, i Västerdalälven vid
mynningen 1,500, 125 och 20 m3/sek samt vid
D:s mynning 2,200, 360 och 60 m3/sek.
Regleringsåtgärderna ha höjt lågvattenmängden nedom
de reglerade sjöarna i hög grad, och iD:s nedre
lopp understiger vattenmängden numera endast
under svåra torrår 200 m3/sek. Kraftverken
beräknas genom regleringarna få en energivinst av
i medeltal c:a 100 mill. kWh årl. Inom D:s
flodområde beräknas vid medelvatten finnas
tillgänglig en turbineffekt av 880,000 kW. Den utbyggda
effekten är (1948) 390,000 kW, därav i
huvudflöden vid Forshuvud 19,000 kW, Kvarnsveden
24,000 kW, Bullerforsen 21,000 kW, Domnarvet
10,000 kW, Långhag 43,000 kW, Skedvi 37,000
kW, Avestaforsarna 40,000 kW, Näs 5,000 kW,
Untra 39,000 kW, Lanforsen 37,000 kW och
Älvkarleby 75,000 kW samt i Västerdalälven
Mockfjärd (Stopforsarna) 15,000 kW.
D. står i fråga om flottningen bland de främsta
av våra floder, såväl när det gäller flottledernas
längd, 3,568 km, som den flottade
virkeskvanti-teten, i medeltal per år c:a 19 mill. stycken,
motsvarande c:a 1,5 mill. m3 virke. Utom två enskilda
flottleder vid sidan om älven, som tidigare
fun-nos, näml. Korsnäs flottled från Untrafjärden
till Karskär utanför Gävle (30 km) och
Bergslagets flottled från Älvkarleö till Skutskär (14
km), finnes sedan 1940 också en av staten
bekostad allmän flottled, som från Marma station
går tvärs över Marma skjutfält, korsar
Tämnar-ån på bro och utmynnar i Västlandsfjärden vid
Snatrabodarna; längd 15 km, därav 11 km rännor.
Dam (fr. dame, ty. Dame, lat. do’mina,
husfru), kvinna (av börd, bildning, värld o. dyl.),
herres el. kavaljers kvinnliga medpart till bords
el. i dans; spelkort (drottning) med värde mellan
kung och knekt.
Dam, Carl Peter Henrik, dansk kemist (f.
1895), 1941 prof, i bioteknisk kemi vid
Poly-teknisk læreanstalt i
Köpenhamn. Han har
huvudsaki. utforskat
sterinernas biologiska
betydelse och
upptäckte härvid 1934
K-vita-minet, vars isolering
och konstitution
uppklarades av honom i
samarbete med prof.
P. Karrer i Zürich
samt oberoende av dem
av prof. Edvard A.
Doisy i St. Louis,
U.S.A. D. och Doisy
fingo dela 1943 års
nobelpris i fysiologi och medicin. — Självbiogr.
i Köpenhamns univ:s program, 1934.
Däma, se Dovhjort.
Daman (port. Damäo), portugisiskt
territorium på Indiens västkust, 150 km n. om Bombay.
375 km2, 64,000 inv. Fiske och skeppsbyggeri.
D. kom under Portugal 1558.
Damanhür, stad i Egypten, 50 km ö. om
Alexandria, vid Mahmudijekanalen; 62,000 inv.
Bomullsvaror, fabriker för bomullsfröolja;
marknadsplats.
Damäo [damä’ö], se Daman.
Damära el. D a m ä r a 1 a n d, centrala delen
av Sydvästafrika (se d. o.).
Damas [damä’s], fransk adlig ätt, känd från
looo-talet. — Charles, hertig de D. (1758
—1829), medverkade som överste vid Ludvig
XVI:s flykt 1791, häktades i Varennes, frigavs
åter, deltog i emigranternas krig mot Frankrike
och blev efter restaurationen generallöjtnant, pär
och hertig. — Maxence, baron d e D. (1785
—1862), inträdde i ryska armén och deltog efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
