Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Danska litteraturen
422
Den bäste historieskrivaren var Anders S
ö-rensen Vedel (1542—1616), som översatte
Saxo och utgav danska folkvisor. Av rent
världslig litteratur skrevs på 1500-talet föga;
viktigast äro ett par goda satirer, ”Peder
smed” och en övers, av ”Reineke Fuchs”, samt
skolkomedier av Hieronymus
R a n c h m. fl.
Under inflytande av den tysk-holländska
renässansen och, från enväldets tid (1660), även
av den franska klassiciteten började man
förakta den äldre inhemska alstringen och göra
välmenta men sällan lyckliga försök att uppodla
modersmålet. Anders Arrebo skrev på
rimmad hexameter och alexandriner
”Hexaème-ron” med lärd och konstlad framställning (”den
ziirlige stil”). Tidens viktigaste danska
prosaarbeten äro Kristian V :s danska lag (1683) och
Leonora Christine U1 f e 1 d t s ”J
am-mersminde”. Den eg. poesien var efterbildning i
smaklös herdedikt, baletter o. s. v. el. krypande
och svulstig tillfällighetspoesi. Kvicka visor och
vers skrevos av Anders Bording. Blott
inom den kyrkliga diktningen skapades något
verkligt värdefullt; särskilt må nämnas
Thomas K i n g o, ortodoxiens store psalmist.
Kritikens och rationalismens
tid (1700-talet). Den ledande litterära
personligheten under 1700-talets förra hälft var den
norskfödde Ludvig Holberg (1684—
1754). Han betecknade på en gång
senrenässansens fulländning och den vaknande kritik,
som föregick rationalismens och upplysningens
idéer. Han skapade en rik och mångsidig
litteratur på alla de områden, dit hans vidsynta och
klara intelligens nådde, med tyngdpunkten
förlagd till de odödliga humoristiska mästerverken
— ”Peder Paars” och de bästa komedierna,
skrivna 1719—25. Han kom företrädesvis att
verka som vetenskapsman (historiker,
naturrätts-lärare, populärfilosof) el. praktisk ämbetsman
och medborgare. Hela hans författarskap hade
det dubbla syftet att moralisera, d. v. s.
uppfostra, och att polera språket, d. v. s. utveckla
danskt språk och dansk litteratur. Holberg blev
i sanning den danska litteraturens fader,
Danmarks förste store världslige skald, förste
folklige historieskrivare och förste folklige
moralfilosof.
Av Holbergs samtida stodo enstaka
betydelsefulla personer på det förgångnas grund. Till
pietismen, som fick stort inflytande under
Kristian VI, hörde Erik Pontoppidan,
som utom kyrkliga skrifter utgav en stor
kyrkohistoria och en vidlyftig skildring av Danmark,
polyhistorn H. Gram, som grundläde den
kritiska historieskrivningen i Danmark och stiftade
Det kgl. danske videnskabernes selskab. Hans
lärjunge J. Langebek stiftade Selskabet for
dansk historie og sprog. — Mera i släkt med
Holberg var rektorn i Ribe Chr. Falste r,
som skrev tunga danska satirer och en rad
”sermones” på latin. Språkrensningen bedrevs
med synnerlig framgång av soröanerna,
d. v. s. den första läraruppsättningen vid den
återupprättade Soröakademien (särskilt S n e
e-dorff, Kraft och S c h y 11 e), vilka
inleda en ny period i danska språkets historia.
De bemödade sig, efter franskt föredöme, om
ett kort och fyndigt uttryckssätt och skapade
en retorisk prosastil, grundvalen för följ,
skedes högre skaldespråk. I samma riktning
verkade den begynnande dagspressen och
tidskriftslitteraturen. På Holbergs tid levde pietismens
store psalmist, Hans Adolf Brorson.
En vagabond liksom Wivallius var
Ambrosius S t u b, vars visor och vers andas frisk
naturkänsla.
Under senare hälften av 1700-talet
undanträngdes pietismen av tysk rationalism,
som segrade nästan över hela linjen. En av
dess egendomligaste gestalter var Chr. B a s
t-h o 1 m, som författade religiöst moraliska
arbeten. Mera lutersk-konservativ var biskop N.
E. B a 11 e. Efter hand vurmo Voltaires,
en-cyklopedisternas och senare även Rousseaus
tankar insteg. Omkr. 1790 spelade P. A. H e
i-berg en ledande roll i huvudstadens offentliga
liv som kvick talare och visdiktare. Klubbliv
och dryckesvisor florerade under denna tid,
men enväldet drog en trång gräns för
yttrandefriheten. Dryckesvisans mästare och samtidigt
ett gott exempel på rationalismens jämnmått var
K. L. Rahbek (1760—1830),
litteraturhistoriker, estetiker och författare på många
områden. På modet voro utom visan lärodikten
och odet. Från Det norske selskab kommo de
första fransk-klassiska tragedierna, ss.
Nordal B r u n s ”Zarine”, som gav anledning till
norrmannen Johan Herman W e s s e 1 s
satirdrama ”Kjærlighed uden strömper”, den
yppersta danska parodien. Wessels komiska
versberättelser efterbildades av Jens Baggesen
(1764—1826). Slutligen fanns också ett icke
ringa, halvt passivt motstånd mot periodens torra
förståndsmässighet. Rousseaus betoning av
natursinnet och av känslans rätt, Herders av
folkpoesien samt Klopstocks religiösa allvar och
patriotiska hänförelse väckte anklang även i
Danmark, i synnerhet hos Johannes Ewald
(1743—81). Han upptog nordiska motiv,
skapade nya fördjupade och förfinade stilvärden och
blev den germanska renässansens danske
före-bådare.
Den nordiska renässansens
genombrott och senare utveckling
(1800-talet). Den nyromantiska riktningen fick i
den norskfödde Henrik Steffens en
vältalig förkunnare. Främst påverkade han Adam
Oehlenschläger (1779—1850); kristet
och nordiskt förenades hos Oehlenschläger till
en religiöst filosofisk åskådning. Från den strängt
romantiskt polemiska och teoretiska
ståndpunkten avlägsnade han sig emellertid snart och
övergick till en mera nordisk, småningom mera
nationell dansk, medan den ytterliga romantiken
representerades av S c h a c k-S t a f f e 1 d t,,
H a u c h och en del av B. S. I n g e m a n n s
ungdomsdiktning. N. F. S. G r u n d t vi g var
från början mera didaktisk än den skönhetsdyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
