- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
423-424

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

423

Danska litteraturen

424

kande Oehlenschläger; den nordiska forntiden
framhöll han väsentligen i eggande och manande
syfte; hans historiska arbeten och ypperliga
psalmdiktning blevo hans betydelsefullaste
litterära verk. Efter 1820-talets mitt blev det
religiösa väsentligast för honom, och han skapade
den säregna form av danskt fromhetsliv, som
kallas grundtvigianism. Icke minst
genom folkhögskolorna har denna åskådning tätt
den största betydelse för Danmark.

Den romantiska riktningen omfattades vidare
av Carsten Hauch, psykologiskt dj up
romanförfattare och lyriker, och B. S. I n g
e-m a n n, vars historiska romaner och sånger
mäktigt utvecklade fosterlandskärleken. Hos
flertalet yngre författare fick litteraturen efter
1825 emellertid en alltmera medveten dansk
nu-tidsprägel. Steen Steensen Blicher
skrev nyktert realistiska jylländska berättelser;
fru Gy 11 e m b ou r g-E hrensvärd skildrade
de bildades huvudstadsliv. I st. f. sorgespel och
borgerliga skådespel önskade man vådeviller och
vardagskomedier. Den ledande under detta skede
var Johan Ludvig Heiberg. Från
omkr. 1830 var han den härskande i fråga om
konstuppfattning och estetisk åskådning ända till
Georg Brändes’ framträdande och utövade ett
avgörande inflytande genom sin fina och
myndiga personlighet, sin på Hegels filosofi stödda
kritik, sina romantiska dramer och framför allt
vådevillerna och sin formfulländade lyriska
diktning. En hel skara författare, ”den yngre
diktarskolan”, var starkt påverkad av honom
och förde hans idéer vidare. Mycket nära till
Heiberg slöto sig lustspelsförfattarna H. Hertz
och J. Chr. Hostrup. Christian
W i n t h e r var en poetisk realist av sällsynt
finhet. En sund och självständig skaldenatur
med fotfäste i verklighetens värld var Poul
Möller, färgstark och glödande E. A a r
e-strup. Hans Christian Andersen
(1805—75), ett omedelbart geni med typiskt
romantisk verklighetsuppfattning, gav i dikter och
romaner sin inbillningsvärld uttryck; han fann
i sagorna (efter 1835) sin personligt
egendomligaste form. Den romantiska perioden avslutas
omkr. 1800-talets mitt av Paludan-Müller och
Kierkegaard, som beteckna romantikens
upplösning. Fr. P a 1 u d a n-M ü 11 e r utvecklade
sig till idédiktare av djupt etiskt allvar och
skapade i ”Adam Homo” epokens förnämsta
danska dikt. Sören Kierkegaard var
främst tänkare och religiös författare men
utvecklade även ett betydande estetiskt
författarskap; hans lidelsefulla, med angrepp mot ”den
officiella kristendomen” och mot esteticismen
fyllda, kristligt religiösa författarskap har för
de intellektuella i Norden haft den största
betydelse. Från omkr. 1840 börjar en utpräglat
liberal och nationell rörelse, som når sin
höjdpunkt i utfärdandet av den fria författningen
(grundlagen av 5 juni 1849). C. Ploug,
na-tionalliberalismens och ”skandinavismens”
huvudförfattare, var den främste av de aktuella
skalderna. Tidens störste danske prosaist var M. A.

Goldschmidt, som deltog i och återgav sin
tidsålders liv fylligare än någon annan. På det
hela taget måste litteraturen 1850—70 betecknas
som en epigonlitteratur i fråga om de flesta
yngre författare. Nämnas kunna lyriker som
H. P. H o 1 s t och romanförfattarna H. F.
Ewald, Carit Etlar (B r o s b ö 11) och
Vilhelm Bergsöe, vilkas fantasirika och
väl skrivna arbeten till stor del blivit
folkläsning.

P o s i t i v i s m e n s och realismens
tid (1870—1900). Omkr. 1870 fingo de
västeuropeiska frisinnade idéerna på litteraturens
och samhällslivets områden en vältalig och
väckande förespråkare i Georg Brändes (1842
—1927), vars verksamhet framkallade en ny,
realistisk diktning, som ställde sig i skarp
opposition mot föregående släktleds poesi och
livsåskådning. Eldig reformator, började han sina
föreläsningar om huvudströmningarna i
1800-talets litteratur, vari han dömde sin samtids
danska poesi och dessutom krävde radikala
ändringar i den rådande livsåskådningen;
kristendomen borde falla med så mycket annat
föråldrat. En krets unga författare fylkade sig
hastigt kring honom. Bland ”det möderne
gen-nembruds mænd”, stod i främsta ledet
Danmarks störste skald i senare tid, H. D r a c
h-mann, havets sångare, en utomordentlig
känslolyriker och ypperlig skildrare av
kustbefolkningen och Köpenhamn. Genombrottets finaste
personlighet, en drömmande naturalist och
psykologisk analytiker, var J. P. Jacobsen (1847
—85). Sophus Schandorph var
riktningens grovkornige humorist. Karl Gj
eller u p övergick snart från hetsig radikalism
till idealistiskt filosofisk och religiös
problemdiktning. Skarp och bitter realism utmärker
E. Brändes’ skådespel och romaner. En
”dekadanslitteratur” inleddes av Herman
B a n g, som var en maniererat impressionistisk
berättare, med skarp och fin iakttagelseförmåga.
I stora, figurrika romaner har Henrik
Pon-t o p p i d a n lugnt, kritiskt och vederhäftigt
skildrat sin samtids Danmark. Av andra
prosaister må nämnas den grovkornige humoristen
Gustav Wied, den elegante pessimisten
Peter Nansen och Köpenhamnsnovellisten
Karl Lar sen. På 1890-talet lyfte symbolism
och romantik åter sitt huvud hos författare som
Viggo Stuckenberg, S. Claussen,
S. M i c h a e 1 i s, J. Jörgensen, som
övergick till katolicismen, Helge R o d e och
V. R ö r d a m. Småningom vinner
hembygds-litteraturen i styrka och når hög utveckling
med de jylländska författarna J. Aakjær,
J. Skjoldborg och Johannes V. J e
n-s e n, vilken sistnämnde var nutidens frodigaste
och fantasirikaste danske författare, en stor
och originell språklig begåvning med vidsträckt
och mäktig berättarförmåga. Proletärernas liv
har givit motiven till M. Anderse n-N e x ö s
romaner. Stort inflytande har utövats av den
betydande empiriske psykologen och framstående
universitetsläraren Harald Höffding.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free