Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dardel, 4. Nils von - Dardel, 5. Simone de - Dardistan - Dareik - Dareios I Hystaspes (persisk konung) - Dareios II Nothos (Ochos; persisk konung) - Dareios III Codomannos (persisk konung) - Dar el-Beida - Dares Phrygius - Dar es-Salaam - Dareste de la Chavanne - Daretorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Dar distan—D aretorp
456
Nils von Dardel: Columbi ägg.
Akvarell 1924.
och ”1 anden fattig” (båda 1937); och samma
direkta realism fortsatte i indian- och
negerskildringarna från resorna i Mellanamerika. D.
gjorde i bild och text barnsagan ”Stora och lilla
kanin” (1926). — Litt.: Monogr. av K.
Asplund (1933) samt G. Hellström & K. Asplund
(1940); N. Dardel, ”Barn i blyerts” (1943) och
”Modeller i blyerts” (1944); 1948 utgåvos
akvareller från Mexico och Guatemala.
5) Simone Charlotte Gerda d e D.,
målarinna (f. 1913 31/io i Neuchåtel, Schweiz), sedan
1935 g- m- målaren Einar Kihlman. D. har
studerat vid École des beaux arts i Genève och
för Otte Sköld i Stockholm. Landskapsbilder
från Dalarne, Kinnekulle och stockholmstrakten,
flera självporträtt samt en rad förfinade
stilleben äro representativa för hennes produktion på
1940-talet. Hennes konst står på impressionistisk
grund.
Dardistän, sammanfattningsnamn för en del
små berglandskap i nordvästligaste Himalaja
(Chitral, Swat, Gilgit m. fl.), Pakistan, givet med
hänsyftning på den förmodade gemensamma ariska
huvudbefolkningen, som kallats d a r d e r efter
en äldre benämning hos Ptolemaios.
DaréTk (grek. dareiko’s, av Dareios),
forn-persiskt guld- och silvermynt av oval form;
åt-sidan visar den persiske konungen, knäböjande
och som bågskytt. Gulddareiken gällde 20 attiska
silverdrakmer.
DaréTos (lat. Darius), namn på flera persiska
konungar av akemenidernas dynasti:
1) D. I Hystaspes, son till satrapen
Hystaspes och tillhörande den yngre grenen av
akemeniderna (f. omkr. 558 f. Kr.). Efter
Kam-byses’ död bemäktigade sig D. med hjälp av några
få sammansvurna tronen (522) efter att ha
undanröjt en usurpator, Gaumata (den falske Smerdis).
D., utan tvivel en av världshistoriens mera
betydande härskare, kuvade de upproriska
provinserna, återställde lugnet inom det väldiga riket
och gjorde det till dåtidens
förnämsta makt. I ö.
vidgades riket genom erövringen
av de indiska provinserna
Punjab och Sind, och i s.
befästes persernas välde över
det av Kambyses erövrade
Egypten. I v. riktade D.
tidigt sina blickar mot
Balkanhalvön, vars erövring
skulle trygga underkuvandet
av Mindre Asien. I
avsikt att kuva skyterna
företog D. 513 sitt berömda tåg
mot dessa folk; han
övergick Bosporen, passerade
Donau strax v. om deltat och
fortsatte marschen in i
Bess-arabien. Det kom dock ej
till något avgörande, och
perserhären måste snart
vända om. D:s sista
krigsföretag riktades mot Grekland
och misslyckades genom det
nederlag, som Miltiades tillfogade perserna vid
Marathon (490). Under förberedelserna till ett
nytt fälttåg mot grekerna avled D. hösten 486.
D. nydanade och ordnade i detalj det väldiga
rikets administration; han smyckade sina
huvudstäder med väldiga palatsbyggnader och
efterlämnade redogörelser för sin verksamhet och sitt
stora rikes sammansättning i de berömda
inskrifterna vid Behistan m. fl. ställen.
2) D. II No t hos, eg. Och os (reg. 424—
—404 f. Kr.). Han var en svag och obetydlig
furste. Hans gemål (och syster) Parysatis,
en grym och härsklysten kvinna, stod under hela
hans regering i centrum av palatsintrigerna och
fejderna mellan de olika provinsståthållama.
3) D. III Codomannos (reg. 335—330),
den siste akemenidiske storkonungen. Han
besegrades av Alexander den store 333 vid Issos,
331 vid Gaugamela och mördades följ, år av
sin släkting satrapen Bessos.
Dar el-Beida, arabiska namnet på Casablanca.
Da’res Phry’gius [f-], se Trojasagan.
Dar es-Salaam [-lä’m], stad på Afrikas östkust
i Tanganjikaterritoriet; 65,000 inv., därav c:a
1,200 européer. Är territoriets huvudhamn samt
utgångspunkt för järnvägen till Kigoma vid
Tanganjikasjön. Vackert byggt, i fullkomligt
skyddat läge på nordsidan av en sjöliknande
in-buktning. Flyg- och radiostation. Grundades
från Sansibar 1862; tyskt faktori anlades där
1887. 1891 blev D. regeringssäte i Tyska
Östafrika och erövrades 1916 av engelsmännen.
Dareste de la Chavanne [darä’st da la [-fa-va’n],-] {+fa-
va’n],+} R o d o 1 p h e, fransk rättslärd (1824—
1911), råd vid kassationsdomstolen. Han idkade
omfattande författarverksamhet i fransk och
utländsk rätt.
Daretorp, socken i ö. Västergötland, strax s.
ö. om Tidaholm; Vartofta härad, Skaraborgs
län; 82,94 km2, 855 inv. (1951). Ligger på v.
sluttningen av HÖkensås och kring övre Yan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
