Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Geer, 10. Gerard - De Geer, 11. Dirk Jan - De Geer, 12. Sten - De Geer, 13. Gerard - De Geer, 14. Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
De Geer
518
av honom s. å. upprättade Geokronologiska
institutet. Han var 1900—05 led. av A. K. samt
1914—18 ordf, i statens järnvägars geotekniska
kommission.
D. var outtröttligt verksam som geolog på
flera områden, särsk. som Spetsbergsforskare
och genom sina undersökningar över Sveriges
senglaciala och postglaciala utvecklingshistoria.
Hans Spetsbergsforskningar började 1882, då
han tills. m. A.
G. Nathorst besökte
ögruppen. 1896 ledde
D. själv en geologisk
expedition till
Isfjorden. Som medlem av
svensk-ryska
kommittén för gradmätning
på Spetsbergen deltog
D. i arbetet där 1899
och som ledare för
svenska avd. 1901.
1908 företog D. en ny
expedition samt ledde
under n:e
internationella geologkongressen
1910 en exkursion dit. Vid de kartografiska
arbetena på Spetsbergen införde D. den
fotogram-metriska kartläggningsmetoden. över sina
resultat har D. publicerat många topografiska och
geologiska kartor och uppsatser.
D:s förnämsta arbeten röra de senglaciala och
postglaciala bildningarna samt vårt lands forna
nivåförändringar. Genom att räkna och uppmäta
varven i den varviga leran och i postglaciala
sand-och leravlagringar samt genom att kartlägga
re-cessionsmoräner och åscentra har D. för första
gången lyckats möjliggöra en exakt tideräkning
för geologiska bildningar. Genom D:s
undersökningsmetod har sålunda en sammanhängande exakt
tidsskala, ”den svenska tidsskalan”, kunnat
utarbetas, omfattande inemot 15,000 år, angivande
tiden från landets fullständiga nedisning och
fram till våra dagar. Med stöd av dessa och
andra iakttagelser har D. sökt utforma en fast
lärobyggnad över landets geologiska och
geografiska utvecklingshistoria under det senkvartära
skedet. D:s undersökningar ha slutligen ej blott
omsDunnit Sverige och angränsande
nedisnings-områden i Nordeuropa utan även utsträckts till
Nordamerika, som D. besökte senast 1920.
I sitt arbete ”Om Skandinaviens
nivåförändringar under qvartärperioden” (1890) påvisade
D. — i anslutning till Bravais’ iakttagelse, att
de gamla strandlinjerna vid Altenfjord i Norge
lutade ut mot havet — genom ett stort antal
noggranna mätningar av marina gränsen (d. v. s.
strandlinjens forna högsta läge), att samma lag
gäller hela Skandinavien, som mest upplyftats i
mitten och alls icke utåt periferien
(Bravais-De Geerska lagen). Företeelsen beror
sålunda på en lokal höjningsrörelse i jordskorpan
(vid upphörandet av inlandsisens belastning). D:s
”Om Skandinaviens geografiska utveckling efter
istiden” (1896) utgör en populär sammanfattning
av hans egna och andras arbeten i ämnet. D. har
vidare behandlat de kontinentala
nivåförändringar, flexurer och förkastningar, som betinga
Fennoskandias och den nordeuropeiska
kontinentalplattans nuvarande gestaltning. Av D:s övriga
uppsatser om kvartärsystemet må nämnas ”Om
rullstensåsarnas bildningssätt” (1897). I det
monumentala verket ”Geochronologia Suecica
prin-ciples” (1940) med atlas lämnar D. en utförlig
redogörelse för den sedimentgeokronologiska
forskningens metoder och material, den svenska
tidsskalans tillblivelse samt resultaten av sina egna
och sina lärjungars geokronologiska forskningar
i olika länder. — En icke ringa andel i
genomförandet avD:s livsverk tillkommer hans hustru
(från 1908), Ebba Hult-D. (f. 1882 2/e), som
sedan 1908 medverkade i alla hans exp.,
fält-och laboratoriearbeten samt vid redigeringen av
hans skrifter.
11) Dir k Jan D., holländsk politiker (f.
1870). 1907—22 var han led. av generalstaternas
andra kammare. Som politiker anslöt han sig till
kristligt-historiska partiet. Han var finansminister
1922—23 och inrikes- och jordbruksminister aug.
—nov. 1925. I mars 1926 trädde han i spetsen
för en regering, som satt till aug. 1929. D. var
under denna tid även finansminister, på vilken
post han kvarstod till 1933 i Beerenbroucks
regering. I aug. 1939 bildade han en
koalitionsregering på bred grundval, i vilken han själv åter
samtidigt var finansminister. D. bemödade sig om
en sträng neutralitetspolitik. Efter det tyska
angreppet i maj 1940 följde han regeringen i
landsflykt till England men demissionerade i sept.
s. å. och återvände till det ockuperade Holland.
Efter befrielsen blev han 1945 arresterad och
anklagad för högförräderi. 1947 dömdes han till
1 års fängelse, villkorlig dom.
12) Sten D., son till D.io), friherre, geograf
(1886—1933), fil. dr 1911, doc. i geografi vid
Uppsala univ. s. å., i ekonomisk geografi vid
Handelshögsk. i Stockholm och lärare i geografi
vid Stockholms Högsk. 1912, prof, i geografi
(med handelsgeografi) och etnografi vid
Göteborgs högsk. 1929. D:s arbeten äro av
morfolo-gisk el. kulturgeografisk karaktär. Bland dessa
märkas ”Klarälfvens serpentinlopp och flodplan”
(doktorsavh., 1911), ”Befolkningens fördelning i
Sverige” (1919, atlas med text) samt
”Människans och näringslivets geografi” (1928).
13) Johan Gustaf Ger ar d D., son till D.8),
friherre, bruksdisponent (f. 1889 8/g),
bergsingenjör 1914, disponent för Nyhammars bruks ab.
och Lesjöfors ab. 1921—23, för Klosters ab.
1923—26, för Lesjöfors ab. sedan 1926; led. av
A. K. 1937—43 (Folkpartiet), av F. K. från
1949. D. har som föredragshållare och skribent
tagit livlig del i politiska och ekonomiska
debatter. D. har utg. ”Jordbrukskrisen” (1929),
”Järnet i Sveriges näringsliv” (1932, 2:a uppl.
(1948), ”Sveriges naturrikedomar” (1946) och
”Genombrottstider i Bergslagen” (1951).
14) Hans Jakob Gerhard D., den föreg :s
bror, friherre, industriman, skriftställare (f. 1898
18/s). D., som är jur. kand, och dir. i Fagersta
bruks ab., har utg. ”Individualismens
ödestim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
