Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dehmel, Richard - Dehra Dun - Dehydraser - Dehydrering - Dehydrogenaser, dehydraser - Deïaneira - Deichman, Bartholomæus - Dei gratia - Deilephila - Deinarchos - Deïokes - Deiotarus - Deir el-Qamar, Der el-Kamar - Deir ez-Zor - Deism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Dehra Dun—Deism
526
wilde Welt” (1913). Från i:a världskriget, vari D.
deltog som löjtnant, delgav han sina erfarenheter i
dagboken ”Zwischen Volk und Menschheit”
(1920). D. skrev även några dramatiska verk (bl.
a. ”Menschenfreunde”, 1917), essäer
(”Betrach-tungen über Kunst, Gott und die Welt”, 1909)
samt dikter och sagor för barn. Postumt utkom
en samling ”Bekenntnisse” (1926). — D :s
diktning var typisk för tiden i sitt djupa allvar och
lidelsefulla bemödande att komma till klarhet i
de stora etiska och sociala problemen. D. var en
själsfrände till Nietzsche i måttlös
oavhängig-hetskänsla och samtidigt gripen av socialistiskt
rättfärdighetspatos. Han var vän till Strindberg
och arbetade för att göra honom känd i
Tyskland. — D:s ”Gesammelte Werke” utkommo i
10 bd 1906—09, ”Ausgewählte Briefe” i 2 bd
1922—23. Se J. Bab, ”R. D.” (1926).
Dehra Dun [eng. utt. déi’ara da’n], stad i
n. v. delen av Indiska unionen, 200 km n. n. ö.
om Delhi, c:a 700 m ö. h.; 57,000 inv. D. är
säte för Indiens skogsstyrelse och för geodetiska
avd. av Survey of India; dessutom finnas här
skogshögsk. och krigsskola.
Dehydräser, se Dehydrogenaser.
Dehydrering, avklyvning av väte från en
kemisk förening. Många kemiska reaktioner, som
man förut antagit vara oxidationsreaktioner, där
syre spelat avgörande roll, t. ex. alkohols
övergång till aldehyd, ha visat sig även kunna ske
utan syre vid närvaro av en väteacceptor, t. ex.
palladium el. platina, som binda väte genom
ad-sorption på sin yta, el. metylenblått, som kemiskt
lätt reagerar därmed. Tekniskt kan d. av alkohol
utföras vid 280-—3000 med koppar som
katalysator. Särsk. stor betydelse har d. vid
biokemiska processer. Den oxidation el.
förbränning, som försiggår i organismens celler,
ha Wieland och Thunberg visat åtm. delvis
bero på d.; syret är icke det primärt oxiderande
utan tjänstgör endast som upptagare av frigjort
väte. D. bedrives som en kemisk-teknisk
process i stor skala för att omvandla mättade
kolväten till omättade el. naftenkolväten till
aromatiska kolväten. Sålunda kan t. ex. propån
omvandlas till propylen, butan till butylen el. till
butadien, metylcyklohexan till toluol, varigenom
ur petroleumindustriens råprodukter värdefulla
mellanprodukter kunna framställas för vidare
bearbetning till bl. a. lösningsmedel, plaster,
textilfibrer, syntetisk kautschuk och sprängämnen.
D. sker i allm. som en katalytisk process i
gasfas med användning av t. ex.
kromoxidkataly-satorer vid 350—6oo°.
Dehydrogenaser, dehydräser, enzym,
vilka i organismen överföra en organisk
förenings väte på syre, varvid vatten bildas. D. anses
på detta sätt deltaga i näringsämnenas
förbränning. Den bäst studerade d. är
succinodehydroge-nasen, vilken bl. a. finnes i muskulaturen.
Deia’neira, gemål till Herakles (se d. o.).
Deichman [déi’k-], Bartholomæus, dansk
(sedan norsk) biskop (1671—1731). Han blev 1700
biskop i Viborg och 1713 biskop i Oslo. Han
fick i Norge stort inflytande även i världsliga
angelägenheter, bl. a. i styrelsen för Kongsbergs
silvergruva, och åstadkom förbättringar i
lagstiftningen om sågverk och trävaruhandel. Han
fick även stort inflytande vid hovet men föll
1730 i onåd och blev i nov. s. å. avsatt. — Hans
son järnbruksägaren Carl D. (omkr. 1705—
80) var ivrig naturvetenskaplig samlare. Han
skänkte till Oslo sina samlingar och sitt stora
bibliotek. Detta öppnades 1785 under namnet
Det Deichmanske bibliothek, nu ett av Nordens
största folkbibi.
De’i grätia, lat., ”Med Guds nåde”, en formel,
som på 400-talet upptogs i biskoparnas titulatur,
senare av karolingerna och med tiden av övriga
världsliga furstar som uttryck för föreställningen
om den världsliga maktens gudomliga ursprung.
I icke-latinsk form förekommer uttrycket
fortfarande i monarktitlar, ss. i Sverige och England.
Deile’phila, se Svärmarefjärilar.
Déina’rchos [-k-], grekisk vältalare (omkr.
360—290 f. Kr.). Han kom 342 till Aten, var
motståndare till Demosthenes och fick betydelse
först då Demetrios från Faleron styrde Aten.
Han flydde, då denne fördrevs 307, men fick
återvända 292. Som talare sökte han efterlikna
Demosthenes. Tre tal av D. ha bevarats, av
vilka ett mot Demosthenes.
Dei’okes, enl. en av Herodotos meddelad
tradition Mediens förste konung med regeringstid
omkr. 700 f. Kr.
Deio’tarus, tetrark i Galatien (d. omkr. 40
f. Kr.). För sina tjänster åt romarna fick
han 63 f. Kr. konungatitel och välde även över
Mindre Armenien. D. kämpade på Pompeius’
sida vid Farsalos 48 f. Kr. men underkastade
sig senare Caesar; anklagad för mordförsök
mot denne, försvarades han av Cicero 45. Efter
slaget vid Filippi 42, då han understödde Brutus
och Cassius, övergick han till triumvirerna.
Deir el-Qamar, Der e 1-K a m a r, stad i
republiken Libanon, på berget Libanons
västslutt-ning, 20 km s. s. ö. om Beirut; omkr. 9,000 inv.
Var förr drusernas huvudstad.
Deir ez-Zor, stad i Syrien, vid Eufrat; omkr.
7,000 inv. Viktig mötesplats för landsvägarna
Aleppo—Bagdad och Damaskus—Mosul.
Flygstation.
Dei’sm (av lat. deus, gud), urspr. liktydigt
med teism men övergick småningom under
1600- och 1700-talen att bli namn på en
religionsfilosofisk uppfattning, enl. vilken religionen
framför allt måste låta sig bestämmas av den
naturliga kunskapen som första och sista
kunskapskälla. I enlighet härmed reducerades
kristendomen till de i den s. k. naturliga teologien
inneburna begreppen Gud, dygd och odödlighet.
Vad särsk. gudsbegreppet beträffar, lades vikten
till den grad vid Guds övervärldslighet, hans
transcendens, att så gott som ingen plats blev
över för hans verksamhet i världen, hans
imma-nens. Efter världsskapelsen hade Gud låtit
världen sköta sig själv, följande de lagar han från
början där insatt. För kristendomen som
historisk religion hade man ej sinne. Holländska
och engelska deister, Grotius, Herbert av Cher-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
