Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekanus, dekan - Dekapitation - Dekapod - Dekapolis - Dekastylos - Dekatera - Dekeleia - Dekkan (Deccan) - Dekker, Douwes - Dekker, Thomas - Deklamation - Deklamatorium - Deklaration - Deklarera - Deklassera - Deklination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Dekanus—Deklination
530
Dekänus, d e k ä n (lat. decänus, av de’cem,
tio), urspr. i rom. militär språket titel på
upp-syningsmannen över ett tältlag på 10 pers.
Inom den kristna kyrkan betecknade d. i
Bene-dikts regel en under abboten ställd
uppsynings-man över urspr. ett tiotal munkar. D. som titel
på en av domkapitlets medl. spåras först på
looo-talet, och ämbetet var fullt utbildat först
på I2oo-talet. I den luterska kyrkan brukas
stundom ordet d. för superintendent el. dennes
närmaste underordnade. Vid nutida univ. är d.
titel för den professor, som är ordf, i en fakultet
el. fakultetssektion.
Dekapitatiön (fr. décapitation, halshuggning,
av lat. de, av, och ca’put, huvud). Medicinskt
brukas d. vid embryotomi, då man för att
framkalla förlossning genom att skilja fostrets
huvud från bålen kan rädda moderns liv.
Dekapöd, grek., ”tiofoting”, se Kräftdjur.
Deka’polis (av grek. de’ka, tio, och po’lis,
stad), ett stadsförbund i n. ö. delen av Palestina,
som uppkom därigenom, att Pompeius 62 f. Kr.
befriade flera hellenistiska städer från judarnas
herradöme. De till D. hörande städerna
utgjorde i början sannolikt tio (därav namnet),
men med tiden tillkommo flera. Enl. Plinius
hörde till D. Damaskus, Filadelfia, Rafana,
Skytopolis, Gadara, Hippus, Dium, Pella, Gerasa
och Kanata.
Deka’stylos (grek., ”med tio kolonner”),
byggnad, vars fasad har en rad av tio kolonner.
Dekatèra, att behandla ylletyger med ånga,
s. k. torr dekatur, avseende att dels
borttaga den genom torr pressning uppkomna
yt-glansen, dels krympa tyget. För krympning
användes även behandling med hett vatten, våt
dekatur.
DekeléTa, i forntiden by i Ättika, n. v. om
Aten. Under peloponnesiska kriget befästes det
av spartanerna (413 f. Kr.), som därifrån
behärskade Atens landsbygd. Senare delen .av
peloponnesiska kriget (413—404) kallas därför
det dekeleiska.
Dekkan (Deccan), platåland i s. delen av
Främre Indien, se Indien.
De’kker, Eduard Douwes, holländsk
författare (1820—87). Han var tjänsteman på Java
till 1856, då han nödgades taga avsked på
grund av sin opposition mot kolonialregeringen.
D. lärde känna förhållandena där i grund och
utgav 1860 under signaturen M u 11 a t u 1 i
den märkliga romanen ”Max Havelaar” (sv. övers.
1902), som väckte oerhört uppseende. Den är ett
stycke självbiografi, vari D. skildrade den
infödda befolkningens liv på Java och sina egna
försök att hjälpa den mot holländarnas
egennytta och utsugningssystem. Hans skrivsätt är
aforistiskt och har i sin eld och styrka
någonting vulkaniskt. Sina oftast bittra tankar om
livet och människorna nedlade han bl. a. i
”Minnebrieven” (1861) och ”Ideèn” (7 bd,
1862—77).
Dekker [dezka], Thomas, engelsk
dramatiker (omkr. 1572—omkr. 1632). Dels ensam, dels
i samarbete med andra skrev D. ett mycket stort
antal dramer, av vilka den drastiska
samtidsskildringen ”The shoemaker’s holiday” (1600;
sv. övers. 1947), utmärkt av sceniskt liv, den
rått naturalistiska ”The honest whore” och
lustspelet ”The malcontent” må nämnas. På
prosa utgav han åtskilliga skarpa och träffande
sedeskildringar. D:s samlade ”Dramatic works”
utkommo 1873 (4 bd), hans övriga arbeten 1884
-86 (5 bd).
Deklamation (lat. declamatio), högtidligt tal,
oration; föredragningskonst, konstnärlig
uppläsning (särskilt av vers); uppstyltat föredrag,
högtravande patos; i fråga om sångtext:
återgivandet i musikalisk form av textens karaktär. —
Verb’. Deklamera.
Deklamatörium, en av musikackompanjemang
beledsagad uppläsning av någon längre dikt;
den för sådant ändamål komponerade musiken.
Deklaration, förklaring, utläggning (t. ex. av
en lag); kungörelse; uppgift om inkomst (se
Sj älvdeklaration); förklaring om
betalningsin-ställelse; uppgift om apoteksvara, om varor och
gods (vid tullstationer o. dyl.).
Deklarera (lat. declaräre), eg. göra klar,
förklara ; tillkännagiva (ett beslut); uppgiva sina
inkomster; uppgiva, anmäla (varor till
för-tullning).
Deklassera (fr. déclasser), sänka socialt, flytta
ned i en lägre samhällsklass; deklasserad,
stundom = avsigkommen.
Deklination. 1) Se Böjning. — 2) En
himlakropps höjd över himmelsekvatorn. En storcirkel,
lagd genom de båda världspolerna och
ifrågavarande himlakropp,
kallas deklination
s-cirkel. Den båge
därav, som ligger mellan
himlakroppen och
ekvatorn, är deklinationen. D.
är nordlig ( + ) eller
sydlig (—), allteftersom
himlakroppen är belägen
n. el. s. om ekvatorn.
— 3) Missvisning,
den vinkel, som en fritt
upphängd horisontal magnetnål bildar med en
orts astronomiska meridian el. den geografiska
n.—s.-linjen. Det vertikalplan, som lägges
genom nålens riktning, kallas den magnetiska
meridianen. Är d. västlig (Europa), räknas den
negativ, är den östlig, räknas den positiv (Stilla
oceanen). På kartor brukar d. framställas med
hjälp av isogoner, linjer, dragna genom
orter med samma d. D. varierar från ort till ort
på jordytan ofta oregelbundet, vilket tillskrives
bergarternas ojämna magnetisering; dylika
oregelbundenheter uppträda särsk. i kusttrakter.
För en och samma ort är d. ingen konstant
storhet utan är underkastad ständiga variationer av
såväl regelbunden som oregelbunden natur.
Under loppet av ett dygn förekommer en periodisk
variation på 7’—8’, men tillfälliga störningar
kunna understundom vara mycket större. Dessa
uppträda särsk. vid s. k. magnetiska o v ä-
Kompassens
missvisning på topografiska
kartbladet Ystad Vr
1939-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
