Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delaware - Delawarer - De la Warr, Edward - Delavaud, Louis - Delavigne, Casimir - Delbarhet - Delboeuf, Joseph - Delbos, Victor - Delbos, Yvon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Delawarer—Delbos
550
rehalvön mellan Chesapeakeviken och
Delaware-viken. D. är i allm. ett slättland. Kusten är
sumpig, låg och utan hamnar. I n. består
marken av tung lera, som utgör en ypperlig
vetejord, södern är sandig och rik på saltträsk, bl. a.
det 20 km långa Cypress Swamp, som nu delvis
utdikats och uppodlats. — Klimatet är milt
med en januaritemp. av o till -j-2°, en julitemp.
av 24—250. Nederbörden överstiger 1,000 mm.
Folkmängden uppgick 1950 till 316,700. Bland
städerna dominerar Wilmington (110,000 inv.),
medan huvudstaden, Dover (5,500 inv.), är
obetydlig. 1940 funnos över 35,000 negrer. Bland
de 15,000 utlandsfödda vita voro italienare,
polacker och irländare talrikast. De svenskföddas
antal var 243.
Av arealen äro 45’% odlade. Huvudsäde är
majs och därnäst vete. Frukt- och tomatodlingen
är även betydande. 1947 funnos 482 industriella
anläggningar med sammanlagt 29,000 arbetare.
De viktigaste industrierna äro läder- och
textilindustrierna samt konserveringsfabrikerna. D. är
hemstaten för den väldiga kemiska koncernen
Du Pont de Nemours, som i Wilmington bl. a.
har sina forskningslaboratorier. Ostronfisket är
av mycket stor betydelse.
D:s folkrepresentation består av en senat
med 17 medl. och ett representanternas hus med
35 medl. Till unionskongressen sänder D. 1
representant och 2 senatorer. — D. fick sin första
uppodling av svenskar, vilka där 1638 anlade
en koloni, Nya Sverige. 1655 måste
kolonien avträdas till holländska västindiska
kompaniet, som i sin tur sålde kolonien till staden
Amsterdam. Denna ägde den under namnet Nya
Amstel till 1664, då den erövrades av
engelsmännen. 1682 lyckades William Penn förvärva
D. och införlivade det med sin koloni
Pennsylvania för att skaffa denna förbindelse med
havet. D. bevarade emellertid alltid en viss
självständighet och erkändes 1703 som självständig
koloni. D. deltog i kongressen i New York 1765,
fick sin första konstitution 1776, och s. å.
undertecknade dess representanter
oavhängighetsför-klaringen. Det deltog ehuru slavstat på
nordstaternas sida i inbördeskriget 1861—65.
Delawarer, eng. Delawares [de’laæäaz], till
algonkinindianerna hörande stammar, som urspr.
bebodde Delawares dalgång. Irokeserna drevo
dem 1742 till Susquehannas källor, varifrån de
flyttade till ö. Ohio. Här höllo de energiskt
stånd mot civilisationen till 1795. Senare
trängdes de till Indiana, Arkansas och Texas. 1867
överfördes stammens spillror till
Indianterrito-riet. D. äro bl. a. berömda för sin bildskrift,
med vilken deras stamsaga är upptecknad.
De la Warr [deJaæå], Herbrand Edward
Dundonald Brassey Sackville, sedan 1915 q:e
earl D., brittisk politiker (f. 1900). D. tillhörde
urspr. nationella arbetarpartiet men anslöt sig
1945 till de konservativa. Han var
understats-sekr. i krigsministeriet 1929—31, understatssekr.
i koloniministeriet 1936—37, Lord Privy Seal
^937—38, undervisningsminister 1938-—40, First
Commissioner of Works 1940 och förrådsminister
1943—45. Sedan 1943 är han ordf, i jordbrukets
forskningsråd.
Delavaud [dalavå’], Louis Charles Marie,
fransk diplomat, historiker (1860—1924). Han
utsågs 1898 av utrikesministern Delcassé till
biträdande chef för dennes kabinett, blev 1901
hans kabinettschef, avgick i juni 1905 med
Delcassé och var nov. 1905—jan. 1911 envoyé i
Oslo. Från juni 1917 var han direktör för
blockadärenden. Han utsågs hösten 1918 till
envoyé i Stockholm och arbetade på denna post
målmedvetet och träget för ett fransk-svenskt
närmande på de kulturella och ekonomiska
områdena. Han avled, innan han efter sitt
avskedstagande hunnit lämna Stockholm. — D.
författade ett stort antal historiska skrifter.
Han ledde utgivningen av 3 bd av ”Mémoires
du Cardinal de Richelieu”. Till svenska finnes
övers. ”Våra utländska vänner och den franska
tanken” (1919).
Delavigne [dalavi’nj], C a s i m i r, fransk
skald och dramatiker (1793—1843). Han
debuterade med sina första ”Messéniennes” (1818,
1819, 1822), patriotiska oden i klassisk stil. Dessa
dikter gjorde hastigt D. till Frankrikes
populäraste skald vid sidan av Béranger och
Lamar-tine. Han övergick sedan till att skriva tragedier
och komedier: ”Les vépres siciliennes” (1819) och
”L’école des vieillards”, hans bästa komedi
(1823; ”Giftermål på gamla dagar”, 1830),
skrivna i den klassiska stilen. Han närmade sig
senare den romantiska stilen. 1829 uppfördes
”Marino Falieri” (sv. övers. 1842), som vittnar
om inflytande från Byron. Under 1830 års
revolution skrev D. frihetshymnen ”La parisienne”
(med musik av Auber) och fortsatte sedan sitt
dramatiska författarskap med bl. a. sorgespelen
”Louis XI” (1832; ”Ludvig XI”, 1845), ”Les
enfants d’Édouard” (1833) och ”Une famille au
temps de Luther” (1836). D:s ”Oeuvres
com-plètes” utgåvos 1845. — Monogr. av M.
Fauchier-Delavigne (1907).
Delbarhet, materiens egenskap att genom
mekaniska medel låta dela sig i smärre delar. Att
härvid en gräns för uppdelningsförmågan skulle
finnas, är en konsekvens av den atomistiska
uppfattningen av materien. Enl. nyare teorier kunna
även atomerna sönderdelas, dock endast till en
viss grad. — Kant har i sin 2:a antinomi
behandlat d:s problem ur filosofisk synpunkt.
Delboeuf [dälbö’f], Joseph, belgisk
psykolog (1831—96), prof, i Liège. Han gjorde
betydande insatser på de psykofysiska
mätnings-metodernas område men företrädde även den
s. k. symboliska el. matematiska logiken.
Delbos fdälbå’s], Étienne Marie Justin
Victor, fransk filosof (1862—1916), prof, i Paris.
Han verkade särskilt för att göra Kants
kritiska filosofi känd i Frankrike, bl. a. genom ”La
philosophie pratique de Kant” (1905). Han har
bl. a. utgivit ”La philosophie franqaise” (1919).
Delbos [dälbå’s], Yvon, fransk publicist
och politiker (f. 1885), grundade efter 1 :a
världskriget tidskr. L’Ére nouvelle och blev chefred,
för tidn. Radieal. 1924 blev han v. ordf, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
