Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denfeld, Louis - Denguefeber - Dengyo Daishi - Denham, Dixon - Denham, Sir John - Denia - Denier - Denifle, Heinrich - Deniker, Joseph - Denikin, Anton Ivanovitj - Den inbitne - De nio - Denis, Maurice - Denitrifikation - Denizli - Denner, Balthasar - Dennewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591 Denguefeber—Dennewitz 592
teramiral. I början av 1945 fick D. befälet över
en slagskeppsdivision och deltog med utmärkelse
i striderna vid besättandet av ön Okinawa och
slutstriderna kring Japan. Omedelbart efter
stille-ståndet med Japan befordrades D. till viceamiral
och återvände till Washington som chef för
flottans personal och marinchefens närmaste man.
1946 blev D. amiral och i febr. 1947 chef för
Stillahavsflottan. I dec. s. å. efterträdde han
amiral Nimitz som chef för marinen och
avgick i dec. 1949.
Denguefeber [de’Qge-], en i tropiska och
subtropiska länder, bl. a. i Sydeuropa, uppträdande
infektionssjukdom med godartat förlopp. Den
kännetecknas i regel av två häftiga feberanfall,
som vara 24—36 tim. och skiljas av ung. lika
långt tidsmellanrum; det andra anfallet föregås
el. beledsagas av allmänt hudutslag. Smärtor i
leder och korsrygg äro även för d. typiska.
Smittämnet är ett filtrerbart virus, som överföres
från människa till människa av en myggart, Aedes
aegypti, densamma som överför gula feberns
in-fektionsämne.
Dengyo Daishi [de’ijgio dai’Ji], det postuma
ärenamn, under vilket den japanske munken
S a i c h o (767—822) är mest känd. Efter
studier i Kina införde han 805 den kinesiska
buddistiska tien-tai-sekten (jap. tendai). Han är
en av den japanska religionshistoriens märkligaste
gestalter.
Denham [de’nam], D i x o n, engelsk
Afrika-resande (1786—1828). Han deltog 1821—25 jämte
Clapperton i Oudneys expedition till v. Sudan.
1827 utnämndes han till guvernör i Sierra Leone
men dog året därpå i feber. Om sina färder
utgav han tills, m. Clapperton ”Narrative of traveis
and discoveries in Northern and Central Africa”
(1826).
Denham [de’nam], Sir John, engelsk skald
(1615—69). Mest känd genom sin didaktiskt
na-turbeskrivande dikt ”Cooper’s hill” (1642),
skildrande utsikten från en kulle över Thamesdalen
och därav framkallade reflexioner. Dikten är
förebild till Popes ”The forest”.
Denia [dä’nja], hamnstad i prov. Alicante, ö.
Spanien, vid Valenciabukten; 12,000 inv. D. är
en av landets viktigaste exporthamnar för russin.
D. kallades av romarna Dia’nium.
Denier [dänje’], fr., denar (se d. o.); det mått,
varmed silkegarns finlek vanl. mätes.
Deni’fle, Friedrich Heinrich Suso,
österrikisk katolsk kyrkohistoriker (1844—1905),
tillhörande dominikanorden; 1876 prof, i Graz, från
1883 anställd vid arkivet i Vatikanen. D. var
en av den katolska kyrkans främsta kännare av
medeltiden och dokumenterade sig som sådan
genom en rad delvis banbrytande skrifter och
aktpublikationer, särskilt inom medeltidsmystiken. I
förhållandet mellan konfessionerna väckte D. stort
uppseende genom sin bok ”Luther und
Luther-thum” (1904; 2:a uppl. 1905; efter förf:s död
fullföljd av A. M. Weiss). Trots sin ensidigt
polemiska ståndpunkt kunde D. genom sin
ingående kännedom om senskolastiken lämna
betydel
sefulla bidrag till kännedomen om Luthers
ställning till den senare medeltidens idéströmningar.
Deniker [fr. danikä’r], Joseph, rysk-fransk
antropolog och etnograf (1852—1918). Han
verkade sedan 1876 i Paris, sist som bibliotekarie
vid naturhistoriska muséet; är framför allt känd
genom sitt i antropologiskt avseende klassiska
verk ”Races et peuples de la terre” (1900; 2:a
uppl. 1926).
Denikin [djenji’kjin], Anton Ivanovitj,
rysk general (1872—1947). Han blev officer vid
infanteriet 1892 och befordrades under 1 :a
världskriget rätt hastigt till generallöjtnant. I maj
1917 blev han chef för v. fronten samt i juli
s. å. chef för s. v. fronten. Den
överhandtagande upplösningen ledde slutligen till D:s
fängslande aug. 1917. Han lyckades emellertid fly
(nov.), begav sig till Kaukasuskusten av Svarta
havet och biträdde generalerna Alexejev och
Kornilov i deras arbete på att bilda en frivillig
armé för att bekämpa bolsjevikerna. Efter
Kor-nilovs död mars 1918 blev D. den frivilliga
arméns befälhavare. D. drev undan den röda
armén och besatte en stor del av s. Ryssland. Han
framförde sin anfallsfront i riktning mot Moskva
och hoppades kunna samverka med amiral
Kolt-jak, som framryckte från Sibirien. Men då denne
lidit ett allvarligt nederlag nov. 1919, nödgades
han retirera, varvid hans armé i början av 1920
råkade i upplösning. Han överlämnade mars
1920 befälet till general Wrangel och begav sig
till England. Senare överflyttade han till U.S.A.
D. skrev ”The Russian turmoil” (1922) och ”The
white army” (1930).
Den inbitne, sign., för förf. Ane Randel.
De nio, se Samfundet De nio.
Denis [dani’], Maurice, fransk målare
(1870—1943). Han var en av de första
symbolis-terna. I uttryckssättet var han närmast påverkad
av Seurats prickmanér, behandlade med
förkärlek religiösa ämnen. Han utförde därjämte
dekorativa pannåer, plafonder och plastiska reliefer.
Glyptoteket i Köpenhamn har verk av honom.
Denitrifikatiön, se Salpeterbakterier.
Denizli, huvudstad i turkiska vilajetet Denizli
(11,150 km2, 315,000 inv.) i s. v. Mindre Asien,
på nordsluttningen av Baba dag; 17,000 inv.
Bibana till järnvägen Izmir—Egirdir. Stor
läderindustri. I närheten ruinerna av staden
Laodi-keia.
De’nner, Balthasar, tysk porträttmålare
och miniatyrist (1685—1749). Han hade från
början av 1710-talet stadig och lönande
sysselsättning vid talrika tyska furstehov samt vid
hoven i Danmark, England och Holland. Hans
porträtt äro oftast ytterligt minutiöst utförda,
genomarbetade in i de minsta detaljer men föga
karaktärs fulla.
De’nnewitz [-vits-], by i Brandenburg, 60 km
s. s. v. om Berlin. Där utkämpades 6 sept. 1813
ett slag mellan nordarmén under kronprinsen Karl
Johan och franska Berlinarmén under marskalk
Ney. Slaget slutade med seger för nordarmén. Å
dennas sida bars stridens tunga huvudsaki. av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
