Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dennewitz - Dennison, David Mathias - Denomination - Denominativ - Den pansrade näven - Den redliges bok - Dens - Densimeter - Densograf - Densusianu, Ovid - Dent - Dent, Edward - Dental - Dentalium - Dentaria - Dent du Midi - Dente, Josef - Dentikel - Dentilabial - Dentin - Dentipalatal - Dentist - Dentition - D’Entrecasteuxöarna - Denudation - Denuntiation - Denver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Dennison—Denver
594
de preuss. kårerna Tauentzien och Bülow. Men
två svenska batterier, Mühlenfels och Schoultz,
bidrogo verksamt till övervinnande av slagets kris
ävensom vid förföljandet. I detta deltogo ock
med framgång ryskt kavalleri och artilleri. Neys
förluster i slaget utgjorde omkr. 26,000 man,
nordarméns omkr. 10,000. Slaget vid D. korsade
Napoleons planer och beredde hans operationer
ett synnerligen stort avbräck.
Dennison [de’nisn], David Mathias,
amerikansk fysiker (f. 1900), prof, vid Michigans
univ. 1930. Han har arbetat på
molekylstrukturer och ultraröda spektra samt har stor andel
i upptäckten av orto- och paraväte.
Denominatiön (av lat. denominäre, med ett
särskilt namn beteckna), ett framför allt i den
engelsktalande världen använt uttryck för att
beteckna en sammanslutning av människor med
samma åsikter i religiöst avseende. I U.S.A.
betecknar denominations även de speciella
organisationerna inom olika huvudkyrkor.
Denominativ [även dé’- el. -nö’m-] (av lat.
de, av, och nömen, se d. o.), ord, avlett av ett
nomen, t. ex. käring (av karl), konstra (av
konster) .
Den pansrade näven (ty. die gepanserte
Faust), bildligt uttryck om väpnat våld, använt
av kejsar Wilhelm II 1897 med tanke på en
expedition till Kina för att utkräva straff för mord
på tyska missionärer.
Den redliges bok, en gammal samling
israelitiska sånger, som bl. a. innehöll sången om
Josuas seger vid Gibeon (Jos. 10: 12 ff.) samt
Davids dödssång över Saul och Jonatan (2 Sam.
1: 18—27).
Dens, lat., tand.
Densimèter (av lat. dènsus, tät, och grek.
metrein, mäta), täthetsmätare, ett slags
areo-meter.
Densogräf (av lat. dènsus, tät, och grek.
gra’fein, skriva), instrument för att mäta
tätheten el. svärtningen hos fotografiska plåtar och
papper och registrera deras gradations- el.
svärt-ningskurva.
Densusianu [-so/ja’no], O v i d, rumänsk
språk- och litteraturhistoriker (1873—1938), prof,
i Bukarest från 1901. D. har bl. a. publicerat
en grundläggande ”Histoire de la langue
rou-maine” (2 bd, 1901—38), värdefulla uppteckningar
i rumänsk dialektologi och folklore (i fr. övers,
finnes ”Floriiège des chants populaires roumains”,
1934) och ”Literatura rominä modernå” (3 bd,
1920—33).
Dent [dä], fr., tand. Ingår i namn på
spetsiga bergstoppar inom delar av Alperna och
Jura med fransktalande befolkning. Ex.: D. du
M idi.
Dent, Edward Joseph, engelsk
musikforskare (f. 1876), prof, i musikvetenskap i
Cambridge 1926, ordf, i Internationale Gesellschaft
für Musikwissenschaft 1931. D. har skrivit
betydande musikhistoriska arbeten, ss. en biogr.
över A. Scarlatti (1905), ”Mozarfs operas”
(1913), en Händelbiogr. (1934) m. fl. Han har
1922—38 varit ordf, i Internationella sällskapet
för samtida musik.
Dental (av lat. dens, tand), ”tandljud”, bildat
med tungspetsen mot övertänderna, t. ex. t;
hörande till tänderna.
Dentälium, se Tandsnäckor.
Dentäria, se Tandrotsört.
Dent du Midi [dä’ dy midi’], alptopp i
schweiz. kant. Valais, v. om Rhöne. 3,260 m. ö. h.
Dente, Josef Gottlieb, musiker (1838—1905).
Han var kapellmästare i Hovkapellet 1872—85
samt lärare i komposition och instrumentation vid
Musikkonservatoriet 1882—1903. Som
kompositör framträdde han bl. a. med operetten ”1
Marocko” (Dramatiska teatern 1866), en symfoni i
d moll, en violinkonsert, en konsertuvertyr samt
sånger.
Denti’kel, en inuti tandpulpan nybildad
hårdsubstans av växlande struktur.
Dentilabiäl (av lat. dens, tand, och la’bium,
läpp), språkljud, bildat med underläppen mot övre
tandraden, t. ex. f och v.
Dentin, tandbenet.
Dentipalatäl (av lat. dens, tand, och palätum,
gom), se Konsonanter.
Denti’st (fr. dentiste), vanligt namn på
tandläkare i Sverige fram emot mitten av 1800-talet.
Numera har denna benämning flerstädes antagits
av praktiserande tandtekniker.
Dentitiön, lat. (av dens, tand), tanduppsättning.
Jfr Tänder.’
D’Entrecasteauxöarna [dätrakastå’-], britt,
ögrupp n. om s. ö. spetsen av Nya Guinea;
3,145 km2 omkr. 13,000 inv., papuaer. Gruppen
omfattar tre huvudöar och är bergig och
skogrik. Upptäcktes 1792 av franske amiralen A. R.
J. D’Entrecasteaux (1737—93).
Denudatiön (av lat. denudäre, blotta),
bortförandet av ytliga delar av bergarter el.
jordlager, så att förut täckta lager blottas. Urspr.
har man under d. inbegripit den förstörande och
blottläggande verkan av olika agentier, sålunda
abrasionen av havsvågorna, deflationen
av vinden, erosionen av det rinnande
vattnet och exarationen av glaciärisen. Numera
användes termen d. ofta för erosion i förbindelse
med förvittring.
Denuntiatiön (lat. denuntiätio), angivelse av
begånget brott; i civilrätt cessionariens
underrättelse till gäldenären om den verkställda
cessio-nen.
Denver [de’nva], huvudstad i Colorado,
U.S.A., vid South Platte River, c:a 1,600 m
ö. h., omkr. 20 km ö. om Klippiga bergens fot;
413,000 inv. (1950). D. anlades 1858 av
guld-grävare. D. hade 35,629 inv. år 1880 och 133,859
år 1900. Stadens snabba tillväxt har
förnämligast berott på de närliggande Klippiga bergens
mineralrikedomar, varigenom D., som är ett
viktigt järnvägscentrum, blev den förnämsta
handelsstaden för gruvbygderna men samtidigt också
en industristad och medelpunkt i ett
jordbruksdistrikt (stor sockerbetsodling och boskapsavel).
D. är nu den största staden vid Klippiga bergens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
