Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Desinfektion - Desinfektör - Desinfic(i)era - Desinsektion, avlusning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
Desinfektör—Desinsektion
620
Desinfektionsugnar på en
desinfektionsanstalt.
ånga äger icke lika stor desinfektions förmåga
som den fuktiga värmen. För att oskadliggöra
smittämnen med enbart het luft fordras vid ioo°
en verkningstid av c:a i dygn och vid 140—1500
V2—1 tim. Även direkt bestrålning med solljus el.
ultraviolett ljus dödar smittämnen. Däremot har
köld ingen egentlig verkan. — Av kemiska
medel finnas många, som fått stor praktisk
användning. Hit höra bl. a. fenol, kresoler och
kloramin m. fl. Formalin, som är en 35 °/o
lösning av formaldehyd, användes i utspädningar av
2—10%, vanl. till översprutning av kläder,
sängkläder, golv, väggar, möbler o. s. v. För d. av
bostäder är formalin i gasform ett lämpligt
medel. I regel beräknas till varje m3 av det väl
tätade rummet 5 g formaldehyd, som får verka
4—10 tim. Karbolsyra och kresolsåpa äro
kraftiga desinfektionsmedel, som användas i 2—5 %
lösningar till tvättning av golv och väggar samt
till d. av tvättkläder, varvid kläderna böra få
ligga minst 3 tim. i lösningen. På ung. samma
sätt brukas andra kresolhaltiga preparat, ss.
ly-sol, kreolin, solutol, bacillol, solveol, lysoform,
septoform, och lyxyl. För d. av tarmuttömningar,
avträden, stallrum o. a. grövre d. äro kalkmjölk
el. klorkalk särsk. lämpliga. Även heta lösningar
av såpa el. soda äga kraftig bakteriedödande
verkan, samtidigt som de äro goda rengöringsmedel.
För d. av upphostningar från tuberkulösa
användas bl. a. tebecit, alkalysol och kloramin i c:a
5% lösning. Effektiva, bakteriedödande medel
ha under senaste år tillkommit med desivon och
zephiran. Alkohol (c:a 70%) och jodsprit äro
lämpliga desinfektionsmedel för huden, t. ex.
före operativa ingrepp. Silvernitrat (lapis),
väte-superoxid, kaliumpermanganat, auroform, rivanol
och jodoform äro ex. på medel, som användas
för rening av sår och slemhinnor. Ofta är dock
en enkel mekanisk rengöring (t. ex. genom
spol-ning) av såret att föredraga framför en
behandling med kemiska medel, vilka lätt kunna
åstadkomma retning och frätverkan. Effektiv d. av
munhålan är ej möjlig att åstadkomma i
praktiken, utan man får nöja sig med en mekanisk
rengöring medelst borstning och gurgling.
D. vid sjukbädden. Det är den sjuke,
som i främsta rummet hyser smittan. Även
personer i den sjukes omgivning bli mycket ofta
smittförande, bacillbärare. Därnäst i
ordningen i fråga om smittfarlighet komma den
sjukes avsöndringar. För att hindra smittans
spridande vårdas den sjuke i avskilt rum, helst på
epidemisjukhus. Den sjukes avsöndringar
oskadliggöras omedelbart. Exkrementer och urin
desinfekteras med kalkmjölk, klorkalk, formalin
o. dyl. Tvättkläder blötas i desinfektionslösning
före tvätten. Spottkoppar jämte innehåll
desinfekteras i kokande vatten. Upphostningar kunna
även oskadliggöras genom uppbränning, genom
att tömmas i kloakledningen el. avträdeskärlen,
varefter den tömda spottkoppen rengöres och
desinfekteras antingen genom kokning i vatten el.
genom förvaring i alkalysol under 12—24 tim.
Den sjuke bör hosta med sluten mun el. hålla
näsduken för munnen. Servis, som begagnas av
den sjuke, desinfekteras i kokande vatten. Skulle
en person avlida i en smittsam sjukdom, insvepes
den döda kroppen i ett med sublimatlösning blött
lakan.
Bostadsdesinfektion. I den för
Sverige gällande epidemilagen av den 19 juni 1919
är påbjudet, att erforderlig rening från smitta
skall äga rum, där fall av smittsam sjukdom
förekommit. D. bekostas av hälsovårdsnämnden,
som även äger mot skälig ersättning förstöra
sådana persedlar, vilka kunna befaras överföra
smittan. Har d. vid sjukbädden varit noggrann,
kan slutdesinfektion oftast inskränka sig till
rengöring, vädring, torkning och solning av
bostaden. Vid bostadsdesinfektion användes vanl.
formalingas, som utsprides i luften genom
sprutning el. kokning. — Till d. räknas ibland även
förgörande av ohyra, s. k. desinsektion (se d. o.).
Desinfektör, person, som har till yrke att
desinfektera; även om apparat, som användes för
desinfektion.
Desinfic(i)éra, se Desinfektera.
Desinsektion, avlusning, befriande från
insekter i allm. och särsk. från löss (huvudlus,
flatlus, klädlus, vägglus), som innästlat sig hos
människa, djur el. föremål el. bostäder. För d.
av föremål (möbler och kläder) användas hetluft,
strömmande ånga och formalinvakuum; numera,
t. ex. vid bostadsavlusning, helst
cyanvätebehand-ling i st. f. svavelrökning. Cyanvätegasen
utvecklas medelst cyannatrium och svavelsyra el.
genom att man strör ut ett fast specialpreparat,
cyklon, som innehåller cyanväte, adsorberat vid
kiselgur och en retande gas. Den vanl. använda
cyanvätekoncentrationen är c:a 1 vol.-°/o och
livsfarlig för människor att inandas även under kort
tid. Den lätthet, varmed cyanvätet framtränger
genom varje hålighet, är en betingelse för dess
effektivitet men medför också en icke obetydlig
fara för de i andra lägenheter i samma hus
boende. Till följd härav har cyanväteavlusningen
reglerats genom officiella föreskrifter. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
