- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
631-632

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Destillation - Destillationsapparat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

631

Destillationsapparat

632

d. har liksom torrdestillation både på
laboratoriet och i praktiken fått stor betydelse.

När ett ämne skall destilleras, upphettas det
något över kokpunkten. Innehåller den produkt,
som skall destilleras, endast ett flyktigt ämne, är
processen enkel, och det flyktiga ämnet går vanl.
lätt att få i ren form. Betydligt svårare blir
det däremot, om samtidigt flera flyktiga ämnen
finnas närvarande, särskilt om kokpunkterna
ligga nära varandra. Se vidare härom
Destillationsapparat.

Destillationsapparat nyttjas för att ur
vätske-blandningar och lösningar avskilja enkla
beståndsdelar. Därvid upphettas blandningen el.
lösningen, varvid de mest lättflyktiga
beståndsdelarna först överdestillera. Man särskiljer tre
olika delar på en d.: i) det kärl, vanl. kallat
destillationspanna, blåsa, retort el., på
laboratorierna, fraktionskolv, vari det ämne, som skall
destilleras, upphettas; 2) kylnings- el.
kondensa-tionsanordningen; 3) förlaget, vari destillatet
upptages. Alltefter olika ändamål ha
destillationsapparater av mycket växlande utseende
konstruerats. De enklaste äro de, som begagnas på
laboratorierna. Den äldsta kända d. är retorten
(fig. 1); a är själva retorten och b förlaget, som
kyles med luft el. vatten. Numera använder man
på laboratorier mera fulländade apparater. Den
enklaste anordningen visas å fig. 2.
Upphettningen sker, t. ex. medelst en gasbrännare, i kolven
a, ångorna kondenseras i liebigkylaren b, och
destillatet uppsamlas i den som förlag tjänande
kolven c. Liebigkylaren består av ett glasrör,
genom vilket ångorna passera, samt en
omgivande kylmantel med långsamt strömmande vatten.
Här, liksom i allm. då det gäller apparater för
värmeutbyte, tillämpas motströmsprincipen. Då
det är fråga om ämnen med hög kokpunkt, kan
vattenkylaren ersättas med ett enkelt rör, som
kyles av den omgivande luften. Den å fig. 3
framställda anordningen är avsedd för
destilla-tion i vakuum. Som förlag tjänstgör
fraktions-kolven b. Dess avledningsrör står via en
gummislang i förbindelse med en vattenejektor
(vat-tensug) c el. annan evakueringsanordning samt en
vakuummeter d. Destillationskolven upphettas
medelst vattenbad e el. mycket försiktigt med
direkt låga. Förlaget kyles medelst rinnande
vatten. Till förhindrande av stötkokning kan en
obetydlig luftström insläppas i den kokande
vätskan genom det nedtill spetsiga röret f. — Med
de hittills nämnda apparaterna kan emellertid
endast enkel destillation utföras. Vill man
åstadkomma en mera fullständig separation av en
yätskeblandning, får man tillgripa rektifikation
i kolonnapparat. Genom observation av destilla-

Fig. 1. Fig. 2.

Fig. 3-

tets koktemp., brytningsindex el. annan fysikalisk
konstant har man möj lighet att uppsamla de olika
komponenterna var och en för sig, allt eftersom
de destillera över (fraktionerad destillation). D.
i kolonn går i princip till så, att
vätskeblandning-en i en behållare, b 1 å s a n, upphettas till
kokning. Ångorna stiga upp genom kolonnröret,
som är anslutet till blåsan, och kondenseras till
vätska igen i en kylare vid kolonnens topp.
Större delen av den kondenserade vätskan rinner
tillbaka genom kolonnen till blåsan (åter flöde),
medan endast en mindre del uttages som destillat.
Av största vikt för kolonnens fraktionerings
förmåga är, att kontakten mellan de uppåtstigande
ångorna och det nedåtrinnande återflödet blir så
intim som möjligt. Detta söker man
åstadkomma på olika sätt, genom klock- och silbottnar
i större kolonner, genom att fylla kolonnen med
s. k. fyllkroppar av olika form, som
återflödet får fördela sig över (medelstora och
mindre kolonner), el. genom att förse kolonnen
med en fyllning av med jämna mellanrum
återkommande element, t. ex. småkoner av
trådnät, en spiralformad metalltråd etc.
(laboratorie-kolonner). I större kolonner har man ofta en
deflegmator i toppen. Detta är en kylare,
i vilken emellertid endast en del av de
uppstigande ångorna kondenseras, medan de återstående
fortsätta till en andra kylare, från vilken de efter
kondensering uttagas som destillat. Genom den
partiella kondenseringen i deflegmatorn sker
ytterligare en anrikning av den lättflyktigare
komponenten i destillatet. — Fig. 4 och 5 visa två
kolonnapparater för destillation (rektifikation) av
vätskeblandningar. Den förra arbetar periodiskt
(destillationen av en tillförd vätskeportion
slutföres, innan ny påfyllning sker), den senare
kontinuerligt (blandning tillföres och
destillationsprodukter bortföras i jämn ström). Vid den
periodiska apparaten (fig. 4) införes vätskeblandningen
i pannan a, där den genom uppvärmning medelst
ångspiralen f bringas till kokning. Den bildade
ångan stiger upp genom rektifikationskolonnen b,
där den på sin väg möter det från den
vatten-kylda deflegmatorn c nedflytande kondensatet.
Kolonnen innehåller vanl. ett större antal s. k.
klockbottnar, vilka kunna vara anordnade
så, som figuren visar. På varje botten kvarblir
en viss vätskemängd, som hålles i kokning av den
nedifrån kommande ångan, vilken genom en klock-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:57:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nffe/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free