Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Devonsystemet, devon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Devonsystemet
668
Representanter för devonsystemets fauna.
i. Calceola sandalina. 2. Euryspirifer speciosus. 3. Stringocephalus burtini. 4. Pterinca lineata. 5. Manticoceras
intumescens. 6. Oxyclymenia undulata. 7. Cyathophyllum hexagonum. 8. Phacops schlotheimi.
2,4 undre devon; 1,3,7,8 mellersta devon; 5,6 övre devon.
skiffrar och kalkstenar, innehållande marina
fossil. Murchison och Sedgwick, de geologer, som
först studerade de paleozoiska bildningarna i
denna del av England, ansågo, att dessa
avlagringar, fastän bildade på olika sätt, voro
samtidiga, och föreslogo 1839 för dem benämningen
d. Senare ha de rikare utvecklade marina
devon-avlagringarna i n. v. Tyskland (rhenska
skifferbergen och Harz) och Belgien blivit antagna
som typen för systemet. Marin devon finnes även
i Ryssland, Sibirien, Kina, Sydafrika och
Nordamerika m. fl. ställen. Old red sandstone
förekommer här och där i Ryssland, v. Norge och
England ävensom på Spetsbergen och i ö.
Nordamerika. Denna bildning är tydligen avlagrad i
mindre, isolerade insjöar på en stor nordatlantisk
kontinent, som under översilurtiden uppstod vid
Kaledoniska bergskedjans bildning.
I d:s avlagringar äro graptoliterna företrädda
av blott ett fåtal former. Korallfaunan är
syn
nerligen rik (bl. a. Calceola, Pleurodictyum),
medan trilobiterna spela en avsevärt mindre roll.
Musselkräftor och gigantostraker äro talrika
ännu i underdevon men visa därefter
tillbakagång. Brakiopoder förekomma rikligt; särsk.
märkas arter av Spirifer samt den för mellersta
d. karakteristiska Stringocephalus burtini. Vid
nämnda tid uppträdde de första ammoniterna.
Musslor och snäckor äro föga framträdande
element. Av tagghudingar äro egentliga cystoidéer
nästan försvunna, medan hårstjärnor och
sjöstjärnor florera; sjöborrarna ha större betydelse,
liksom även blastoidéerna. Vertebraterna
under-gingo en kraftig utveckling. Viktiga äro de redan
i silur förekommande ostrakodermerna samt
Arthrodira och Antiarchi (Placodermt); vidare
de första fiskarna: kondropterygier,
strålfening-ar, lungfiskar och kvastfeningar. Primitiva
fyr-fotadjur, härledda ur de två sistnämnda
grupperna och tills, m. dem utgörande gruppen Choanata,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
