Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diaspor - Diaspora - Diastas - Diastasprov - Diastrofism - Diasterman - Diatermi - Diates - Diatessaron - Diatomacéanalys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685 Diaspora—Diatomacéanalys 686
växtdelar, levande el. döda, som samtidigt
lösgjorts från moderväxten och hänga med, så att
det hela bildar en enhet vid spridningen av vind,
ström, djur m. m. Ex. på d. äro groddceller
(sporer m. m. frön, fröhaltiga fruktdelar,
frukter, fruktsamlingar och fruktställningar,
grodd-knoppar.
2) I naturen förekommande aluminiumhydroxid
av sammansättningen Al O . OH.
Diaspora’, d i a’s p o r a, grek, (av
diaspei’-rein, förskingra), eg. förskingring, stundom
förekommande gemensamt namn på sådana kristna
församlingar, som äro kringspridda på områden,
där en annan religion än församlingarnas är den
härskande. I N. T. och den dåtida litteraturen
brukas ordet d. om de judar el. judekristna, som
levde kringströdda här och där bland
hedningarna, synnerligast i Egypten och Mindre Asien
(Joh. 7: 35; 1 Petr. 1: 1; Jak. 1: 1). I teol.
litteratur har ordet blivit en teknisk term för den
stora judiska kolonisationen i romarriket omkr.
200 f. Kr.—150 e. Kr. I nyaste tid har
uttrycket börjat användas om de i katolska länder på
spridda håll levande evangeliska bekännarna el.
i allm. om trosförvanter, som leva mitt ibland en
befolkning av annan bekännelse. I anslutning till
Gustav-Adolfsföreningarna bildades i Tyskland
1882 en diasporakonferens, vars
verksamhet omfattar alla världsdelar.
Diastäs (av grek. dia’stasis, splittring) el.
amylas är ett stärkelsespjälkande enzym. D.
förekommer i både djur- och växtriket. D.
nedbryter stärkelse över dextriner i maltos. I
djurorganismen finnas de i saliven (ptyalin), i
bukspotten, tarmsaften, muskler, levern m. fl.
kroppsdelar. I växterna finnas d. framför allt i fröna
men dessutom överallt, där stärkelse finnes och
behöver nedbrytas. Särskilt rika på d. äro
groende frön. D. framställes bäst ur malt genom
extraktion med utspädd alkohol.
Diastäsprov, se Mjölkprovning.
Diastrofi’sm (av grek, dia’, genom, och strofe’,
vändning) innefattar alla rörelser i den yttre
jordskorpan och de förändringar de förorsaka.
En period av d. kallas diastrof.
Diatermän, genomtränglig för värmestrålning.
Diatermi (av grek, dia’, genom, och the’rme,
värme), tidigare kallat termopenetration
(värmegenomträngning), medicinsk
behandlingsmetod, som bygger på det förhållandet, att
hög-frekventa elektriska växelströmmar av
tillräcklig intensitet alstra värme på gr. av vävnadernas
motstånd, om de ledas genom någon kroppsdel.
På gr. av att värmen alstras i den behandlade
kroppsdelen själv, har d. i motsats till andra
värmemetoder en utpräglad djupverkan.
Högfre-kventa växelströmmar ha ingen joniserande
verkan på kroppens vävnader. De reta därför icke.
Diatermibehandling gives med särsk. därför
konstruerade apparater, i vilka den elektriska
strömmens svängningar åstadkommas genom en
elektrisk gnista, vilken, som fysiken visat, består
av högfrekventa svängningar. Den kroppsdel,
som skall behandlas, appliceras mellan två
elek
troder, mestadels bestående av blyplattor, vilka
äro kopplade till diatermiapparaten. När
strömmen påsläppes, gå strömlinjerna igenom
kroppsdelen från den ena elektroden till den andra.
Verkan av denna genomströmning är dels
temperaturstegring, som kan uppgå ända till 3—4° dels
en utvidgning av de små blodkärlen, vilket
påskyndar läkningen av inflammatoriska processer,
uppsugning av svullnad etc. Diatermibehandling
har en viss smärtstillande inverkan. Den har
fått en synnerligen vidsträckt användning vid en
mängd olika smärtsamma sjukdomstillstånd,
nervinflammationer, nervsmärtor, men har kanske sin
viktigaste användning vid reumatiska sjukdomar,
särsk. den kroniska ledgångsreumatismen. Genom
inneslutande av kroppen i dess helhet i den
elektriska strömkretsen kan en allmän uppvärmning
av kroppen åstadkommas, vilket även medför en
nedsättning av blodtrycket. Även andra
sjukdomar, smärttillstånd i hjärtat, inflammation i
urin-el. gallblåsa, kunna med framgång behandlas med
d. D. hör till våra allra värdefullaste fysikaliska
behandlingsmetoder. Den numera mest använda
formen för d. arbetar med korta vågor, s. k.
kortvågsdiatermi. D. har också fått användning
inom kirurgien. Genom tillräcklig uppvärmning
av den ena elektroden, så att den koagulerar
vävnaden, har metoden visat sig lämplig vid
bortopererandet av svulster, på sista tiden särsk. i
hjärnan. Med instrumentet (en s. k. dia
termi kniv), vilket föres runt om den
vävnads-massa, som man vill avlägsna, snarare bränner
man än skär genom vävnaden. Det koagulerar
därvid också blodkärlen, så att svulsten kan
avlägsnas utan svårare blödning (e 1 ek t ro ko
a-g u 1 a t i o n).
Diatés (grek. dia’thesis, av diatithe’nai, försätta
i ett tillstånd) betecknar i allm. ett
sjukdomsan-lag, d. v. s. en individs abnorma benägenhet för
en viss sj ukdomsyttring, t. ex. hemorrhagisk d.
= benägenhet för blödning.
Diate’ssaron (av grek, dia’, genom och
te’s-saros, fyra, näml, strängar), kvarten.
Diatomacéanalys, en geologisk
undersökningsmetodik att bestämma spec. kvartära sediments
avlagringsmiljö med hjälp av de i dessa
sediment förekommande kiselskalen av diatomacéer
(kiselalger). D. grundar sig på att olika
dia-tomacéarter äro specialiserade för var sina
levnadsförhållanden, t. ex. för viss salthalt, visst
djup el. substrat. Vid fullständig d., då samtliga
arter bestämmas, grupperas dessa i tre ekologiska
huvudgrupper: bottenformer, som leva på
el. i bottenslammet, e p i f y t e r, påväxtformer på
alger, stenar o. dyl., samt fritt i vattnet
kringsvävande plankton. Då de två senare
grupperna genom sitt levnadssätt ej alltid levat på
den plats, där de inbäddats i sediment, äro
bottenformerna de, som säkrast ange
sedimentations-miljön just för platsen i fråga.
D. i kombination med pollenanalys är en mycket
vanlig undersökningsmetodik inom
kvartärgeologien. Med hjälp av d. bestämmes, om ett
sediment avsatts i sött, salt el. bräckt vatten, och
med pollenanalys åldersbestämmes omkastningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
