Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dietrichson, Lorentz - Dietrichstein, ätt - Dietylmalonylkarbamid - Dietzgen, Joseph - Dieulafoy, 1. Georges - Dieulafoy, 2. Marcel - Die Wacht am Rhein - Dievenow - Diez (stad) - Diez, Ernst - Diez, Friedrich - Diez, Julius - Diez, Robert - Difenal - Difenyl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Dietrichstein—Difenyl
710
pulär estetik, ”Det skönas verld” (2 dir, 1870
—79), ”Fra kunstens verden” (1885), monogr.
över Tidemand, Gade och Magnus berg, det
grundläggande arbetet ”De norske stavkirker”
(1891—92) och praktverket ”Monumenta
Orca-dica” (1906). Hans älskvärda memoarer,
”Svund-ne tider” (4 bd, 1896—1917) ha delvis översatts
till sv., ”En norrmans minnen från Sverige”
(2 bd, 1901—02). — D:s hustru, Johanne M
a-thilde D., f. Bonnevie, målarinna (1837—1921),
utförde mestadels genrebilder i düsseldorfstil och
var dennas sista representant i Norge.
Dietrichstein [di’trik/tåin], tysk furstlig ätt,
som härstammar från Kärnten; den omtalas
tidigast 1003. En gren av ätten, D.-N i k o 1
s-b u r g, upphöjdes 1624 i riksfurstligt stånd men
utdog 1864 på svärdssidan med Moritz v.
D. (f. 1775). Furstetiteln och släktgodsen
över-gingo 1869 till Moritz’ broders måg greve
Mensdorf f-P o u i 11 y. — Ättens
märkligaste medlem var kardinalen Franz v.
D.-Nikolsburg (1570—1636), vilken som biskop
i Olmütz (från 1599) och ståthållare i Mähren
(från 1621) helt undertryckte protestantismen i
Mähren; blev riksfurste 1624. Hans stora
bibliotek föll 1645 i svenskarnas (under Torstenson)
händer och fördes till Stockholm, där dess
största del införlivades med Kungl. bibi. Jfr O.
Walde, ”Storhetstidens litterära krigsbyten”, I
(i9i6)._
Dietylmalonylkarbamid, se Veronal.
Dietzgen [di’ts-], Joseph, tysk filosof
(1828—88). Han var till yrket garvare och
anslöt sig till den socialdemokratiska rörelsen.
Han var autodidakt, men trots detta äga hans
skrifter en viss betydelse. D. uppställde en
övervägande empiristisk kunskapslära. Sin största
betydelse äger D. som en av den moderna
socialistiska teoriens utbildare. Han uppbygger sin
socialfilosofi på den materialistiska
historieuppfattningens grundval. Religionen skall ersättas
med socialdemokratiens idéer. Skr.: ”Das Wesen
der menschlichen Kopfarbeit” (1869), ”Die
Religion der Sozialdemokratie” (1895).
Dieulafoy [djölaftoa’]. 1) Paul Georges
D., fransk läkare (1840—1911), 1896 överläkare
vid Hötel-Dieu, Paris, utarbetade en enkel metod
att genom införandet av ett tunt metallrör
(kanyl) i lungsäcken uttappa vätskesamlingar i
densamma, särsk. vid lungsäcksinflammation.
2) Auguste Marcel D., den föreg:s bror,
arkeolog (1844—1920). Han företog 1881 och 1885
arkeologiska forskningsresor till Persien. I Susa
undersökte han Dareios I :s och Artaxerxes H:s
palats. Resultaten av sina forskningar nedlade
han i de stora publikationerna ”L’art antique de
la Perse” (1884—89) och ”L’acropole de Suse”
(1890—92). — Hans maka, Jeanne D., f.
Magre (1851—1916), följde honom på hans
färder och vann rykte som arkeolog. Hon skrev
bl. a. ”La Perse, la Chaldée et la Susiane” (1887)
och ”A Suse; journal des fouilles” (1888).
Die Wacht am Rhein [di va’kt am råi’n],
tysk patriotisk dikt, författad 1840 av Max
Schneckenburger (1819—49) med anledning av
franska strävanden att återerövra Rhengränsen.
Först 1870 vid tysk-franska krigets början blev
dikten eg. populär tack vare K. Wilhelms
tonsättning.
Dievenow [di’fenå], den östligaste, 35 km
långa utloppsarmen av floden Oder mellan ön
Wollin och fastlandet. Vid D. ligga
fiskehamnarna och badorterna Berg D., Wald D., Ost
D. och West D.
Diez [dits], stad i Hessen-Nassau, vid Lahn;
30 km ö. om Koblenz; 3,500 inv. — Efter D.
har furstelinjen Nassau-Diez sitt namn.
Diez [dits], Ernst, österrikisk
konsthistoriker (f. 1878). D. har inriktat sig på Asiens
konst; efter arbeten om byggnadskonsten i
Chorasan och Afghanistan har han utg. ”Die
Kunst der islamischen Völker” (1915—17» nY
uppl. 1922), ”Die Kunst Indiens” (1924—25),
”Die Kunst des Islam” (1925, tills, m. H.
Glück),”The byzantine mosaics of the
Mace-donian period in Greece” (1928) och ”Glaube
und Welt des Islam” (1941).
Diez [dits], Friedrich, tysk filolog (1794
—1876). Han blev 1830 prof, i romanska språk
i Bonn. I ”Die Poesie der Troubadours” (1826;
2:a uppl. av Bartsch 1883) samt ”Leben und
Werke der Troubadours” (1829; 2:a uppl. av
Bartsch 1882) lämnade han den första
omfattande och vetenskapliga framställningen av den
provensalska lyriken under medeltiden. Hans
förnämsta verk äro ”Grammatik der romanischen
Sprachen” (1836—44; 5:e uppl. 1882) och
”Ety-mologisches Wörterbuch der romanischen
Sprachen” (1853; 5æ uppl. av A. Scheler 1887), vilka
arbeten haft grundläggande betydelse. — Litt:
Biogr. av D. Behrens (1894) samt W. För sters
samling av brev till D. (s. å.).
Diez [dits], Julius, tysk konstnär (f. 1870).
Han började som illustratör i bl. a. tidskriften
Jugend, verkade som grafiker, målade i pastell
och olja med egendomlig stilisering och
upphetsad fantastik; senare har han huvudsaki. gjort
sig känd genom dekorativa arbeten av olika slag
(monumentalmålningar, mosaiker, bl. a. i
nybyggnaden för Münchens univ., glasmålningar
m. m.).
Diez [dits], Robert, tysk skulptör (1844
—1922). Han var mestadels verksam i Dresden
dels som lärare vid konstakad., dels som utövande
konstnär i dekorativ och monumental riktning
(springbrunnskulptur m. m.).
Difenäl, ett fenolat av diaminooxidifenyl,
vilket funnit användning som fotografisk
fram-kallare.
Difenyl, CsHs. C«Hs, förening av två med
varandra direkt förbundna bensenringar, är en
vit, kristallinisk substans med smälttemp. 700
och kpt 2550. D. är löslig i bensen och toluen
men svårlöslig i vatten. D. förekommer i
sten-kolstjära och kan framställas syntetiskt genom
att bensenånga ledes genom metallrör vid 700—
8000. D. användes som värmeöverföringsmedel
vid höga temp. (”Dowtherm”), som
mjuknings-medel i konstmassor av cellulosaderivat samt
vid framställning av färger och lacker. De
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
