Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikesgrävmaskiner - Dikesren - Dikes-rör, -skopa - Dikesspade - Dikesöga - Diklin - Dikloramin, p-toluensulfodikloramid - Diklordietylsulfid - Dikloretylen - Dikning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Dikesren—Dikning
726
arbetande i dikets tvär riktning. För upptagning
av täckdiken, kabelgravar etc. kan användas
samma maskin, försedd med smal grävskopa, som
arbetar i dikets längdriktning. Speciella
täck-dikesgrävmaskiner äro konstruerade som
pater-nosterverk med grävskopor på kedja el. hjul.
Dikesren, den oplöjda kanten invid öppet dike.
Dikes-rör, -skopa, se Dikning.
Dikesspade, spade för uppgrävning av
täckdiken; finns av olika bredd för den olika, nedåt
avtagande dikesbredden.
Dikesöga, se Dikning.
Diklin (av grek, di, dubbelt, och kline, bädd)
kallas en växt med enkönade blommor.
Dikloramin, p-t
oluensulfodiklora-m i d, CHs. CbH4 . SO2NCI2, vitt kristalliniskt
pulver med en halt av aktiv klor av 28—29 °/o,
lättlösligt i klorerade kolväten, användes som
blekmedel i textilindustrien, som
desinfektionsmedel för vatten och som saneringsmedel för
senapsgas.
Diklordietylsulfid [-å’r-], se Senapsgas.
Dikloretylén [-ä’r-], C2H2C12, ett inom
kemiska industrien mycket använt lösnings- och
extrak-tionsmedel för fetter och oljor m. m., enär det
har låg kpt (c:a 550).
Dikning, åtgärder, som avse bortledande av
för växtligheten skadligt el. överflödigt
ytvatten samt sänkande av grundvattennivån till
lämpligt djup. D. kan utföras enl. två olika metoder,
näml, öppen d. och täckdikning. — Vid
öppen d., som är den ursprungliga metoden,
ingå i dikessystemet (se fig.) ett flertal olika
slag av diken. Vattnet upptages på åkern av
parallellt löpande t e g d i k e n (a) och
uppsamlas från dessa av avskärningsdiken (b),
vilka i sin tur avlämna vattnet till a v 1 e
d-n i n g s d i k e n (c). Back-, kant- el. 1 a g
g-diken (d), vilkas uppgift är att avgränsa åker
från icke odlad mark samt hindra överflödigt
vatten att rinna in över åkern, avge även sitt
vatten i avledningsdikena. Dessa senare utmynna
i avloppsdiken (e). Dikena i ett öppet
dikessystem göras av sparsamhetsskäl ej djupare
än som är nödvändigt för erhållande av
tillräckligt fall och för erforderlig sänkning av
grundvattenståndet. Bredden på dikena beror på
jordens beskaffenhet. — Den öppna d. ersättes
numera i stor utsträckning av rör- el.
täck-dikning. Härigenom erhålles en j ämnare
Täckdikningsredskap. överst olika
dikesspadar, s. k. slungor, samt
skyffel (t. h.); därunder
dikesskopa (t. v.) och rörhammare.
Nedtill skjutskopa (t. v.) och
rörkrok.
torrläggning,
det hinder, som
de öppna
dikena utgöra för
bearbetningen,
bortfaller,
jordutrymme vin-nes, och dikes-syste’-nets underhåll minskas. Vid
täckdikning uppsamlas vattnet
från åkern
först i parallellt
löpande
sug-diken, vilka
utmynna i ett
större s. k.
s t a m d i k e.
Detta avlämnar
genom ett d
i-k e s ö g a
vattnet i
avloppsdike. Sugdikena
kunna läggas
antingen längs
det bästa fallet, längsdränering, el. snett
över starkaste fallet, tvärdränering.
Avståndet mellan sugdikena måste anpassas efter
jordens genomsläppighet. På lerjordar med dålig
genomsläppighet läggas sugdikena på endast c:a
10 m avstånd från varandra, på sand och
mossjordar däremot på ända till 30 m. Även
täckdik-ningens djup är beroende av jordmånen. Man
bör sträva efter att fallet ej blir mindre än
2:1,000, då slammet eljest lätt avsätter sig i
ledningarna. Fallet bör dessutom göras så jämnt
som möjligt. Numera användas för täckdikning
mest brända dikesrör av tegel i längder av
30 cm (1 fot). Dessa nedläggas medelst en
rörkrok med långt skaft i en sträng i dikets botten,
varvid vattnet intränger i ledningen genom
fogarna. Innan rören läggas ned, avjämnas
bottnen med en dikesskopa. Rören tillverkas i
ett flertal olika dimensioner: 1 V2, 2, 2 V2, 3, 4
o. s. v. upptill 10 tum. Större rör göras numera
ofta av betong. Sammankoppling av sugdiken
och stamdiken skedde förr genom att det mindre
röret höggs in i det större. Numera tillverkas
grenrör för ändamålet. I stora dräneringssystem
insättas i stamdikena s. k. slambrunnar
(d i k e s b r u n n a r), lämpligen vid ett
fallbrott. För uppgörande av plan för större
dränering erfordras anlitande av särskild fackman.
Såväl hushållningssällskapens
jordbrukskonsulenter och vandringsrättare som lantbruksingenj
ö-rerna stå härvid till tjänst. Dessa upprätta på
uppdrag av jordbrukare fullständig
dränering s p 1 a n med karta, beräknade
rördimensioner, materialåtgång m. m. Bland andra
drä-neringsmaterial må nämnas trä, sten och ris.
Trä kan användas antingen i form av
stångel. gärdseldiken el. i form av rör el.
trummor. I förra fallet nedläggas kluvna
stäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
