Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dionysios d. ä. - Dionysios d. y. - Dionysios från Halikarnassos - Dionysios Areopagita - Dionysisk - Dionysiska tideräkningen - Dionysius Alexandrinus (den store) - Dionysius exiguus (den lille) - Dionysos el. Bakchos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Dionysios—Dionysos
752
Dionysos. T. v. Dionysos och silener.Vasmålning av Brygos. T. h. Bronsbyst från Herculaneum. Museo
na-zionale, Neapel.
Adriatiska havet förvandlades genom
kolonisering till ett syrakusanskt inhav. D. ägde
betydande härskargåvor och stor organisationstalang.
Han samlade sin tids förnämsta grekiska makt.
Arten av hans välde drev honom till
våldshandlingar. Med alla sina fel var D. dock utan tvivel
en av sin tids allra mest betydande män och den
främste av de grekiska härskarna på Sicilien.
2) D. d. y., den föreg:s son och efterträdare,
veklig och utsvävande, utan faderns kraft och
duglighet. En tvist med hans svåger Dion (se
d. o.) ledde till D:s fördrivande 356 f. Kr. Från
sin tillflykt, Lokroi i s. Italien, lyckades han
under oron efter Dions död ånyo bemäktiga sig
Syrakusa. Då syrakusanerna erhöllo hjälp från
Korint, blev D. belägrad och kapitulerade. Han
begav sig till Korint, där han länge levde, enl.
vad som påstås, som skolmästare.
Dionysios, grek. (lat. Dionysius), från H
a-likarnassos, grekisk retor och
historieskrivare. Han var huvudsaki. bosatt i Rom under
kejsar Augustus’ tid. Man äger av D. några
retoriska skrifter och en romersk historia
(”Ar-chaiologia”); av dess 20 böcker äro 10 helt
bevarade och brottstycken av de övriga (utg. av
C. Jacoby 1885—1925). D. är retor och icke
historiker.
Dionysios Areopagita (grek. Dionysios ho
Areopagltes). Han blev (enl. Apg. 17:34) genom
aposteln Paulus vunnen för kristendomen samt
var, enl. traditionen, den förste biskopen i Aten.
Honom tillskrevos åtskilliga, bevisligen först på
400-talet uppkomna, skrifter av
panteistiskt-mys-tiskt innehåll, genom vilka neoplatonismen silades
in i den grekiska kyrkan.
Dionysisk, yr, svärmande, livsberusad.
Dionysiska tideräkningen, se Kronologi.
Dionysius Alexandrinus (D. den store),
den mest framstående av Origenes’ lärjungar (d.
265). Han blev föreståndare för kateketskolan i
Alexandria och 247 biskop där. Han fördrevs
flera gånger under förföljelserna mot de kristna
på Decius’ och Valerianus’ tid, men lyckades dock
lägga grunden till Alexandrias kyrkopolitiska
ledarställning.
Dionysius exi’guus (D. den lille), munk
i Rom (d. mellan 540 och 560). Efter honom
har uppkallats den från 700-talet inom
kristendomen använda ”dionysiska tideräkningen” (se
Kronologi).
Dionysos el. B a’k c h o s (grek. Dio’nysos,
Bakchos, lat. Dionysus, Ba’cchus), ”vinets gud”,
son till Zeus och Semele. Kommande från
Tra-kien utbredde sig D:s kult i den historiska
tidens början som en psykopatisk epidemi i
Grekland på grund av sin mystiska och extatiska
innebörd. Beotien var särsk. en medelpunkt för denna
kult, de dionysiska orgierna. Den
bestod däri, att D:s dyrkare, mest kvinnor,
strövade omkring bland bergen, svingande
thyrsos-stavar och facklor; de trodde mjölk och honung
strömma fram ur jorden, söndersleto ett djur
och slukade dess kött rått. Djuret var guden
själv; genom att upptaga det i sig upptogo de
även i sig den gudomliga kraften. Riten innebär
en kommunion med guden och är ett primitivt
sakrament. I historisk tid begingos orgierna av
officiellt utsedda kultkollegier av kvinnor (t h y
i-a d e r). Extasen hade då dämpande reglerats
under medverkan av Apollon i Delfi.
Å ena sidan har D. föreställts som ett nyfött
barn, å andra sidan omtalas hans död, och hans
grav visades i Delfi. Härigenom visar han sig
tillhöra den typ av gudar, som födas och dö,
vilka äro ett uttryck för vegetationens
pånyttfödelse och död. D. är urspr. en vegetationsgud,
först i andra hand har han blivit vinets och
vin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
